 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
|
|
|
Memories
MULTICH VILLA ROSAS QUEVE-JUMPER "NICKO" född/born 30 Juli 1996 död/dod 6 September 2007
In English further down
Nicko var alltid en mycket speciell hund, i hemmet, med husse på jobbet eller i utställningsringen.
Det finns hur många roliga historier som helst om honom, som t.ex. när han smet hemmifrån och åkte med skolbussen till barnens stora förtjusning. Chauffören var nog inte lika glad när han upptäckte fripassageraren!
Han älskade att följa med husse på "mud race" och hjälpte mer än gärna till att gräva om bilen fastnade i leran.
Som liten valp var han rödsträv med mycket kort päls och matte trodde aldrig att han skulle få någon riktig päls. Men pälsen kom, en otroligt vacker och riklig päls, som var klar när han var drygt 2 år.
Då började också utställningsframgångarna. Tre raka cert i Norge, varav två var sk. storcert, och han blev Norsk Champion. På fyra Internationella utställningar fick han sin Internationella titel. Han blev Svensk, Dansk, Finsk och Nordisk Champion på minsta antal utställningar, han vann vinnartitlar och klubchampionat. Ja, han vann nästan allt han ställdes på och alla beundrade denna stiliga hund. Stolt handler var matte Marie.
Den 24 Oktober 1999 blev han rasens första Viltspår Champion. Det var samma sak där, tre öppen klass prov räckte för att han skulle bli Champion. Domaren gratulerar husse vid tredje provet och säger att det här var ju lätt, nu gäller det bara att få en 2a på utställning också!! Det problemet var ju liksom redan löst:)
Han blev pappa till 10 kullar och har flera Championavkommor runt om i världen.
Nicko gjorde sitt sista framträdande på Lundegård, där husse visade upp honom för publiken i en paus mellan bedömningarna. Fortfarande lika stilig. Han blev drygt 11 år.
Återigen har de fästingburna sjukdomarna drabbat en hund så hårt att inget fanns att göra. Nicko led av både erlichias och borelia och trots behandling under lång tid hjälpte inte detta pga att det centrala nervsystemet var så hårt drabbat. Han somnade lugnt och stilla in i husses famn.
Vi sörjer med Håkan och Marie Kickie & Chris
Nicko was always a very special dog. At home, together with his dad at work and in the show ring.
There are many funny stories about him. For example, when he ran away from home and jumped on the school bus, the kids were delighted but the driver was not that delighted when he discovered the stowaway, I suppose!
He loved to go with his dad to the " Mud-Race" and was more than happy in helping digging out the car when it was stucked in the mud.
When he was puppy he had the red harch coat and it was very short. His mom thought he would never get a proper coat. But he did, an incredible beautiful and rich coat, that was matured when he was 2 years.
And his show success started. Three CC in Norway at three shows, with two Majors, and he was Norwegian Champion. At four International shows he won the International title. He became Swedish, Danish and Nordic Champion easily, he won winner titles and Club Champion title. He won almost every show he was enterd to and was admired by all. He was always owner handled by Marie (mom).
24 Oktober 1999 he became Game Tracking Champion. He was the first Wheaten ever to gain this title. It was the same here, three 1st at game tracking trials are needed and he needed only three competitions to win this. The judge went up to his handler (dad) afterwards congratulationing and telling this was the easy one, now you need a 2nd at a show as well to get his title!! Bu that problem was already solved ;)
He sired 10 litters and has Champion Off-spring all over the world.
Nicko made his last public appearance at Lundedård, where his dad showed him in the ring between two classes. Still very handsome and eye-catching. He became 11 years.
He died from tick deseases that goes into the central nervous system. He suffered from two of them, Lyme borrelios and Erlichios.
Our thoughts are with Håkan and Marie
Kickie & Chris
Sent: Tuesday, October 24, 2006 3:26 PM
Hej Kickie och Krister !
Det var tråkigt att höra att ni förlorat lilla Honey. Tyvärr är det ju så
Honey föddes 1/4-93. Far Ardymon Gareth mor Maroc Inishkea (Niska)
Onsdagen den 1 mars kl 19 somnade Tootsie in. Binjurar och lever var drabbad av cancer. Tack för att jag fick uppleva denna underbara fantastiska Tootsie! Kram/Anette Satime Hennes registrerade namn är Villa Rosas Kit-And-Boodle. Hon föddes den 28 februari 1994 och blev precis 12 år. Föräldrar Mister och Niska (VR Big-Wig och Maroc Inishkea) Vi vet precis hur det är när en trogen vän går bort. Vi delar din sorg med dej och förstår hur jobbigt du har det nu, men du fick många härliga år och upplevelser med henne som du kan glädja dig åt att minnas. Kickie & Chris
Wednesday the 1st of March Tootsie passed by. She suffered from cancer. Her registered name was Villa Rosas Kit-And Boodle and she was born 28/2 1994. Parents Mister and Niska.
IN MEMORIAM
INTUCH VDHCH NORDUCH SUCH FINCH DKCH DCH LUXCH KLBCH VILLA ROSAS BIG-WIG ”MISTER” *27 Augusti 1989 + 10 November 2003
Den 27 augusti 1989 kl. 18.25 föddes en mycket speciell valp. Han föddes som nr 7 i en kull på 7 valpar och vägde 310 gram. Han såg redan från födseln helt annorlunda ut. Innan han torkat var han röd som en Irländsk terrier. När han torkat blev färgen mer likt rött guld. Han var omaskad och hade från födseln svart nos, svarta klor och trampdynor. Alla hans syskon var mörka och svartmaskade.
Allteftersom veckorna gick utmärkte han sig mer och mer. De andra valparnas pälsar växte emedan han var ganska släthårig , dessutom var pälsen mycket strävare än de övrigas. Han såg ut som en annan ras. Han var kort och bred och såg ut som en kubik och Christer kallade honom Mister-Big, från någon James Bond film. Vi bestämde ganska tidigt att denna valp skulle vi behålla och se vad det blev av honom. Då detta var vår B-kull blev namnet Big-Wig och tilltalsnamnet kortades ned till ”Mister”.
Som 6 månaders valp ställdes han ut för första gången på Rasspecialen i Stockholm. Anthony Doyle från Irland dömde. Mister blev BIS valp. Där fick vi också veta att han var en ”Irländare”.
Han ställdes sedan en del i junior och unghundsklass och fick mestadels 2or. När sedan pälsen vuxit ut kom också vinsterna. Vid den här tiden ville alla ha storpälsade, formklippta amerikaner, så Mister såg ut som en främmande fågel i ringarna, med sin blanka, silkiga vågiga päls . Många undrade också vad vi gjorde där med en sådan hund.
Vid Terrierderbyt 1993, var Wheaten en av raserna på domarkonferensen. Till föreläsare hade Maureen Prockosh från USA inbjudits. Hon dömde också rasen på den efterföljande utställningen. 107 Wheaten var anmälda och Mister slutade som BIR. En av de ärofullaste vinsterna han ehållit.
1995 är gränserna till Europa öppna och Mister vaccinerad och klar. Det blev Finland, Danmark Tyskland, Belgien, Holland och Luxemburg. Var han drog fram vann han och Championtitlarna började rada upp sig. Han tyckte detta var jätte-roligt och poserade gärna framför såväl TV kameror som domare, hela tiden med en viftande svans och leende ögon.
Hans charm gjorde att alla bara älskade honom. Han hade ett otroligt intagande sätt och en underbar mentalitet. Han älskade valpar och har genom åren fostrat många av sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Han älskade ungar i alla åldrar och hängde gärna med på bus och upptåg. Han var aldrig hundaggressiv, men var ändå en mycket klar och tydlig ledare.
På grund av sin charm blev han pappa till fler kullar än vad som var planerat. Ty även de suraste och mest parningsovilliga tikarna sken som solar när han stolt kom fram till dem som löptestare, och visst var dom i löp, en så stilig och chevaleresk hane kunde som bara inte motstå.
Likadant var det med valpköparna. Ingen kunde motstå honom och alla ville ha en hund som han.
Mister har under sina dryga 14 levnadsår gett oss så mycket glädje och jag skulle kunna skriva en hel bok om hans händelserika liv.
Han blev Villa Rosas varumärke och vår stolthet.
Vi har fött upp många härliga hundar under åren men Mister var ”en på tusen”. Han lämnar ett stort tomrum efter sig och vi saknar honom väldigt mycket.
Kickie & Christer
Han dog måndagen den 10 november kl. 08.40 på Läckeby Djursjukhus av sviterna efter en borrelia infektion.
IN MEMORIAM
INTUCH VDHCH NORDUCH SUCH FINCH DKCH DCH LUXCH KLBCH VILLA ROSAS BIG-WIG ”MISTER” *27 August 1989 + 10 November 2003
The 27 of August 1989 at 6.25 PM a very special pup was born. He came as NR 7 in a litter of 7 and his birth weight was 310 grams. Already as newborn he looked very different and when he still was wet he was red like an Irish Terrier. When he had dried the colour was more like red gold. He had no black mask but nose, nails and pads were black. All his siblings were very dark with black masks.
As the weeks went by, he became more and more outstanding. The coats of the other pups were soft and grew fast, his were short and quite harsh. He looked like he was another breed. He was short and thick and looked like a cube and Chris called him Mister-Big, taken from a James Bond movie. We decided quite early to keep him and se what he would turn out to. When this was our second Wheaten litter, B-litter, we named him Big-Wig and Chris’ nickname was shortened to “Mister”.
When he was 6 months we showed him for the first time at the Breed Specialty in Stockholm. Mr Anthony Doyle from Ireland was Judging. Mister won Best in Show Puppy. There we also learned to know that he was an “Irish Wheaten”.
After that we showed his as junior and in youngster (medium) class and mostly he got 2nd price in quality. Later when his coat had grown out he started to win. At this time the big woolly, sculptured American coats was what all wanted and Mister looked like an alien in the rings with his silky, shining, wavy coat. Many of them around the rings asked us what we did there.
At the Terrier Derby 1993 Wheaten was one of the breeds on the Judging Seminaries held by the Swedish Terrier Club. Maureen Prockosh from USA was invited as speaker for Wheaten. She was also invited as judge at the big show the day after. 107 Wheaten were entered and Mister ended up as BEST OF BREED. One of the most honourable wins he has achieved.
1995 are the borders from Sweden to Europe open for dogs and Mister was ready to go. He went to Finland, Denmark, Germany, Belgium, Holland an Luxemburg. Wherever he went, he won and soon he had nine Champion titles. He liked this very much and happily posed for TV cameras and judges with wagging tail and smiling eyes.
His charm made all to love him. He had a very taking manner and wonderful mentality. He loved pups and has during the years raised many of his children, grand children and great grand children. He loved kids in all ages and took often part of their plays. He was never dog aggressive, but was a clear pack leader.
In spite of his charm he sired more litters than planned and even the most non-willing bitches shone like suns when he proudly came up to them to se if they were in heat. And they couldn’t resist such a charming and handsome dog and flagged willingly for him.
He did the same with our puppy buyers, he totally charmed them and all wanted a dog like him.
Mister has, during his 14 years, given us so much joy and happines and I have stories enough for a book about his eventful life.
He became Villa Rosas hallmark and pride.
We have bred many wonderful dogs but Mister was the one in a lifetime. It is very empty without him and we miss him so much.
Kickie & Chris
He died Monday the 10 November of cramps caused by a borrelia infection.
Copyright © 2005 Kennel Villa Rosa. Alla rättigheter reserverade |
|
