 |
 |
 |
|
 |
|
 |
|
 |
|
 |
|
 |
|
 |
|
 |
|
|
|
KENNEL VILLAROSA SOFTCOATED WHEATEN TERRIER Last update 2024-11-01
Strukturen
Jag kallar aldrig pälsar för Amerikanska eller Irländska eftersom det är jätte-svårt att dra en gräns. Det handlar ju inte heller om nationalitet utan kvalitet Det finns för många olika pälskvaliteer för att dela in dom i bara två varianter. Däremot finns det en Amerikansk och en Irländsk typ av rasen, men det finns även Engelsk och Tysk och en Svensk också, men där handlar det inte om päls enbart, utan om storlek, längd på kroppen, huvudform och klippning, ja allt sådant som ger en bild av den totala hunden. Den Amerikanska typen har en kort fyrkantig (kvadratisk) kropp med ett långt smalt huvud (Kerry typ). Den klipps också ganska likt en Kerry Blue med mycket maskinklippning. Den Irländska typen har ett något grövre och kortare huvud och längre kropp. De har också en kraftigare och tyngre benstomme och hårdare muskler och väger betydligt mer. Den klipps så pälsen ser naturlig ut (inte mycket maskinklippning här). Den Engelska typen är mycket större (högre) och längre i kroppen, har ofta stora tunga öron och klipps inte mycket alls. Den har inte så mycket terrier typ, utan påminner mer om en vallhund. Den Tyska typen är stor och kraftfull med tung rejäl benstomme och kraftigt huvud, på gränsen till en gul Bouvier ibland. Där lämnar man väldigt mycket päls på huvudet och klipper det betydligt rundare än i övriga världen. Den Svenska är en mix av allt, men det är ju inte så konstigt för här har man blandat olika typer och linjer, så den Svenska typen är egentligen en ny blandras..... När det gäller klippning i Sverige finns många varianter och mycket mode och trender. |
En av anledningarna till att man faller för just den här rasen är den underbart vackra silkiga vågiga eller löst lockiga pälsen. I rasen finns en del olika pälskvaliteer och alltsedan vi skaffade vår första Wheaten 1985 har diskussionerna gått i vågor om vad som är rätt eller fel. Då rasen härstammar från Irland och det är hemlandets Kennelklubb som bestämmer vad som skall stå i rasstandarden, kan man ju tycka att det inte skall vara några problem. Tyvärr är just tolkningen av rasstandardens skrivning av hur pälsen skall se ut och kännas som är upphov till många stridigheter, Något som tyvärr varit och är till stor nackdel för rasen. Efter att ha avlat på silkiga pälsar sedan slutet av 1980 -talet och sett mer än 60 kullar växa upp har jag kommit till den slutsatsen att det finns väldigt många olika kvaliteer av pälsen, som verkar nedärvas på olika sätt. Nedan kommer lite förklaringar till de vanligaste variationerna |
UTÖVER KVALITEN HAR VI LOCKAR OCH FÄRG ATT TA HÄNSYN TILL.Rasstandarden säger att pälsen skall vara "vågig eller löst lockig". Spannet är ganska stort här, men smålocking, kryllig, som en Lagotto eller Pudel får en Wheaten aldrig vara. Man ser också ganska ofta hundar i synnerhet med den tunga pälsen som har krusig pannlugg även om pälsen på kroppen ser vågig ut. Dessa hundar bär på genen för krylligt. Likaså har jag sett att hundar med korrekt pälskvalitet som har krylligt anlag eller är krylliga ger en större andel hundar med den tunga pälsen, eller tom ulliga. En rak päls utan vågor och lockar är inte heller korrekt. Valpar och unghundar undantas alltid eftersom utvecklingen av pälsen kan skifta väldigt mycket. En hund kan ha korrekt pälskvalitet och vara kryllig! Tittar man riktigt nära hårstråna på en ullig päls så ser den småkrusig ut! Frizzig! FÄRGEN I rasstandarden står det om färgen "Alla rena nyanser av vetefärg, från ljust till en gyllene rödaktig färgton". Inga andra färger är tillåtna förutom en mörkare nyans av vete på öronen och i skägget. En vuxen hund skall aldrig ha något svart, grått, vitt eller rött någonstans i pälsen. |
EN KORREKT PÄLS ÄR ALLTID RIKLIG
En korrekt päls känns alltid sval när man stoppar händerna i den!!
DEN RÖDA STRÄVA PÄLSEN Jag börjar med den som jag har fått lära mig är den idealiska. "Den sträva röda pälsen". Som torr och nyfödd, är valpen röd med svarta toppar och svart mask eller utan svart och helröd. Pälsen är inte mjukoch blank och den är ofta väldigt tät. Om man drar pälsen mothårs är det mycket svårt att se huden. När valpen är 3-4 veckor liknar den en Border Terrier eller Irländsk Terrier, beroende på om den har svarta toppar eller inte. Upp tills valpen är ett år växer pälsen mycket långsamt och dom ser ofta ut som en ljusare Irländsk Terrier, fortfarande röda men inte kopparfärgade som de flesta Irländska Terriers är idag. Pälsen är inte tunn utan väldigt tjock, men kort och den mjuka pälsen kommer så sakteliga innifrån. När dom är mellan 12-18 månader börjar pälsen växa riktigt fort och när de är 2 år har dom oftast mycket päls som är oerhört vacker. Under den här tiden när den sträva övergår i mjuk päls brukar jag klippa dom ganska ofta för att ge den silkiga chans att växa in. Hårstråna är mjuka men något grövre om man jämför med nästa kvalitet. Den är väldigt lik människohår. Den här pälsen blir oftast aldrig vit under utvecklingen och den mogna pälsen har en underbar vetefärg. Den här pälsen är lätt att kamma och borsta och tovar väldigt lite. Den har ett naturligt fett som gör att den inte blir genomblöt när det regnar och den torkar väldigt fort när den kommer in eftersom den bara är blöt på ytan. Detta var pälsen som de Irländska bönderna föredrog eftersom den var lättskött efter en dag ute på de leriga gårdarna. Jag tror att denna päls nedärvs dominant eftersom man får många olika pälstyper om man parar två hundar med denna päls. Vi har bara en gång fått en kull där alla valparna hade denna pälsen. Den här pälsen blir rikligare för varje år och är en mycket vacker och omtyckt utställningspäls. Några välkända hundar som har denna päls är Geijes Killmore, Maroc Inishkea, Villa Rosas Queve-Jumper, Villa rosas Big-Wig m.fl. på den röd/sträva |
DEN FINA SILKIGA PÄLSEN Nästa pälskvalite är mycket finare och inte så riklig. Nyfödda torra valpar med denna pälsen är ofta mycket mörka tom svarta med en ljus vetefärg i hårbotten, men dom kan också vara rent vetefärgade. Den är inte så tät som ovanstående utan man kan lätt se huden när man drar den mothårs. Den växer mycket långsamt och är tunn upp till hunden är över 2 år. Hårstråna är mycket fina, mjuka och silkiga, ungefär som fint babyhår eller som änglahåret man hängde i julgranen förr. Dom är ofta väldigt ljusa i färgen tills vuxenpälsen har kommit. Den här pälsen tovar lätt med små knutor, speciellt under tiden som den byter från valp till vuxenpäls. Detta tar ofta mer än ett år. Den vuxna, mogna pälsen är otroligt vacker men har inte det naturliga fettet och blir därför lätt genomblöt när det regnar. Jag tror att det är denna pälsen många tänker på, när man säger att de "Irländska pälsarna" är tunna. Jag tror att denna pälsen är recessiv bakom den ovan nämnda eftersom man aldrig får en sträv röd valp om man parar två hundar med den här pälsen.
DEN ULLIGA PÄLSEN Den är matt och torr och blir lätt genomblöt vid regnväder. Som valpar är hundar med den här pälsen gudomligt söta och ser ut som små teddybjörnar. Pälsen växer mycket fort och är tjock och tät. Den har inga lösa lockar eller vågor utan är antingen småkrusig eller rak. Den svallar inte heller i rörelse. Den är tung och svår att sköta och tovar ofta väldigt mycket. Många klipper ner sina hundar eftersom man inte orkar med pälsvården. Ibland händer det att vi får en eller två ulliga valpar i en kull, men det är mycket sällsynt. Det verkar som att hundar med småkrullig silkig päls lämnar mer ulligt än vad hundar som har vågig eller löst lockig päls gör. Denna päls kallas "Amerikansk" i Sverige, något som jag tycker är missvisande eftersom det finns så många Amerikanska hundar med korrekta pälsar. Detta är för mig en felaktig päls. |
CHINCHILLA PÄLSEN Nyfödda valpar med den här pälsen är också ofta röda med mer eller mindre svarta toppar och mask. Pälsen är mjuk, blank och silkig. Den växer väldigt fort och är mjuk och silkig hela tiden. Det finns ingen ull i den och kvaliteen på hårstråna är är ngt finare än hos den första men inte lika fin som hos pälsen ovan. Den är inte lika tät som den första men inte lika gles som den andra. Den påminner mycket om en chinchillas päls, därför kallar jag den så. Denna päls mognar väldigt fort och brukar vara klar när hunden är 18 månder. Den tovar lite mer än den första, men är ändå relativt lättskött. Den verkar även ha en del naturligt fett och blir inte lika genomblöt som den den fina silkiga, vid regnväder. Detta kan vara en variant av den röda sträva, för när vi parade Tic-Tac (som var chinchilla) med Maroc Na Sionna (som var röd och sträv) fick alla valparna i kullen den röda sträva pälsen. Exempel på hundar vi fött upp med den här pälsen är t.ex. Villa Rosas Tic-Tac och Villa Rosas Paddy. Honeyrags Island Duke to Villa Rosa (Snorre) har också denna päls. Vi brukar få minst en eller två i våra kullar. på chinchilla pälsar |
DEN TUNGA (BLANDANDE) PÄLSEN Det händer ibland att man får valpar med mer eller mindre "stor" päls i kullarna. En variant av den pälsen är den som jag brukar kalla "den tunga pälsen". Den är mycket lik chinchilla pälsen, men med mer eller mindre ull i den. Oftast tar det mycket lång tid för ullen att försvinna, 3 år eller mer, om den någonsin gör det, men den här pälsen är blank och silkig på ytan och har ofta en del naturligt fett.
Den är betydligt jobbigare att sköta än den första och tredje ovan, i synnerhet under tiden som den tappar ullen, något som kan pågå i flera år eller alltid. Det är väldigt tungt att kamma och karda igenom den, det är därför jag kallar den tung.
Denna pälsen är mycket vanlig på svenska hundar och om/när ullen har försvunnit är det en mycket vacker och silkig päls som oftast är grövre och hårdare än de övriga. Så länge ullen finns kvar är den inte korrekt eftersom standarden säger att rasen skall ha en enkel päls och ull är inte tillåtet på den vuxna hunden. Många hundar med "blandade" linjer får den här pälsen. Som valpar och unghundar kallar jag dom storpälsade eller ulliga. Som vuxna beror det på om det finns någon ull kvar i pälsen, om den blir korrekt eller inte. Vi har haft valpar på rent irländska linjer med den här pälsen, som tappat all ull före ett års ålder, men mestadels tar det betydligt längre tid. Dessa pälsar har ofta en frissig struktur. Bilder på tunga pälsar |
Spannet är väldigt stort mellan de olika pälsvarianterna i rasen och att kalla dem för Irländska och Amerikanska fungerar inte. Det blir bara missförstånd. Likaså att kalla dom tjock- och tunnpälsat. En tunn päls är detsamma som gles och det är inte önskvärt men det säger inget om kvaliten. Om man tolkar en tjock päls som riklig är det korrekt när det gäller mängden men inte heller det säger något om kvaliten.
EN KORREKT PÄLS ÄR ALLTID RIKLIG!
Nedan har jag gjort en axel där den idealiska pälsen är i mitten. Åt höger går man mot en kvalitet med lite tjockare hårstrån för att sluta i den tjocka matta ulliga. Åt vänster går man mot kvaliten med fina hårstrån för att sluta med en fin gles päls.
copyright villarosa.se