Faxes blogg 2009 tillbaka

---

​

Den 18/12

Hipp hurra det är Faxes 2 års dag idag!

Tänk vad fort tiden går. Det var ju verkligen inte länge sedan vi var och hämtade en liten, men ack så kaxig ;-) minivalp som sedan låg och sov i vårt knä hela den långa resan hem.

 

Vi brukar inte ge honom så mycket mer än torrfoder att äta. Men ibland när han har varit duktig så får han ju så klart något godis som belöning. Det kan vara leversnittar, leverpastej eller ost. Blodpudding och korv är jättebra att gömma små bitar av tabletter i om han skall behandlas mot något och skall han få avmaskningsmedel på tub, så är det perfekt att rulla in en sträng i en pankaka. Då är det där hemska medlet nere i magen på två röda sekunder. Dessa saker tycker han är jätte gott så idag på hans födelsedag gjorde vi pankakor till oss och stekte plättar till honom. Det blev en pankakstårta med tunna skivor leverpastej emellan. Ljusen lät vi bli att tända. Hela alltet med tårtan var ju mest en rolig grej. Det blev en ordentlig tårta så lite fick han idag och lite får han i morgon också. Vi måste vara rädda om hans lilla mage.

 

 

 

 

 

Den 11/12-09

 

Men jag är inte bitter alls !!! ;-)

 

Faxe och jag fick besök av min svärmor och lilla Cola på morgonen. Kul för mig och kul för Faxe att få busa av sig lite med sin bästis! Av de hundvänner han har så är det ju Cola han leker allra bäst med. De är ju av samma ras och ”Lika barn leker bäst” Sägs det ju!  De busar och leker hej vilt. Faxe slängde en blick över sin rygg som  fångar Colas ögon. Hon ger ett skall till svars och sedan bär det av. De accelerera och det går fortare och fortare och de sveper likt vinden över gräsmattan.

När de har kört sitt race så bestämmer vi oss för att gå in för att ta en kopp te och lussekatt. Hundarna lämnar vi ute så de får härja av sig innan det är dags för Louise att ta sin hund och fara vidare.  När vi fikat klart och går ut till busarna så hittar vi dem i slänten längs med åkanten. De har gjort en alldeles fantastiskt spännande upptäckt! Troligtvis är det ett litet djurbo. Kanske en mink eller något liknande som hade haft mage att bygga sig ett hem på deras revir.  Djuret måste omedelebart vräkas från sin lya!!!!! 

 

 Cola och Faxe gör så gott de kan för att få djuret att förstå att det inte kan vara kvar där då det stör ordningen i vår trädgård. När vi tillslut får upp hundarna igen så är de svarta från topp till tå! Det är tur att de har den där fantastiska självrengörande pälsen. Cola och Louise åker hem igen och jag tar med mig Faxe in där han får ligga i tvättstugan och torka till.

–”Det är inte så roligt att ligga här när det finns så mycket annat roligt där ute i trädgården att göra istället!” talar han bestämt om för mig!

Men jag har då verkligen inte bönat och bett honom om att smutsa ner sig så kollosalt så nu är det självtork som gäller. En stund senare är han nykardad och nykammad och är samme fina Faxe igen. 

 I min dumdristighet släpper jag ut honom igen nu när det är så fint väder. Klart han skall få springa omkring ute då! Men han har inte lika kort minne som jag har och galopperar raka vägen ner mot ån igen!!!!!  Med det,  är vi tillbaka på ruta ett igen med en lika skitig hund! Den här gången blev det raka vägen till duschen istället för att skölja av det värsta! Matte hade ju trots allt lagt ner ordentligt med tid på att karda och kamma innan, så det skulle nog inte bli några tovor nu (Och den meningen skall läsas helt utan någon som helst BITTER underton;-)). Efteråt hänger en nytorkad och trött Faxe lite med huvudet.  Skuttar upp i sin soffa, spänner upp sig lite och torkar skägget som bara den däri innan han lägger sig ner för att vila lite!

 

E' jag fin nu?????

 

OK, då tar vi en paus.......

 

 

Minken?!? Den får vi se till att fånga in och flytta till annat vatten. SNARAST!

 

 

 

Den 18/11-2009

Vi är ute och går i skogen, Faxen och jag. Vi tog båda sovmorgon idag så pigga och utvilade ger vi oss av. Regnet hänger över oss i tjocka mörka moln och jag knyter fingrarna runt mina tummar och hoppas att vi skall klara oss från att bli blöta.

Faxen fick springa lös första halvan av promenaden innan vi kom ut till en grus och asfaltsväg.  Han busade runt och fick till slut ett spel och började race´a runt, runt, runt, runt, runt..... Över, under och igenom grenarna på marken vid kalhygget. Skutta över en trädstam som låg på marken. Upp och ner för det lilla "stupet" och fortsatte rakt genom en bäck.  Faxe hade roligt och bara flög fram.  Det värmer gott i ett mattehjärta att se.

 

Jag ler för mig själv när jag kommer att tänka på en dag i förra veckan. Andreas kom hem från jobbet och jag föreslog att vi skulle ta en sväng i skogen så Faxen skulle få springa och busa av sig lite. Vi gick in en bit innan vi släppte honom . Sedan gick jag en bit rakt ut mellan träden och ropade på honom. Faxe kom som en projektil farandes över mossan och fram till mig, tvärvände framför och gav sig av mot husse igen. Tvärvände vid hans fötter och begav sig av igen.  Men inte till mig den här gången. Nej, nu bar det av rakt ut in i skogen och bort från oss. Vi ropade och visslade men ingen faxe kom.

-”Men” Sade jag häpet!

–”Så här brukar han ju aldrig göra annars!”

Med hakan nere vid knäna fortsatte vi att locka på honom.  Inte förrän en kvart senare kom en glad, lycklig, genomblöt och svart hund tillbaka med svansen viftandes och tyckte att han hade haft jätte kul medan han varit på upptäcktsfärd.  

 

 

Lille Faxen är ju så snäll men rätt som det är så får han ett lurigt utryck i ansiktet och ögonen gnistrar till! Sedan hittar han på något bus. Det är ju lite spänningen med att ha en wheaten. Ingen dag är den andre lik. Han är ju trots allt terrier och Faxe kan vara väldigt bestämd på sin sak. Men det är ju det som är roligt. Vi gillar ju utmaningen som han ibland ger oss och han är ju en egen liten individ med en helt egen, härlig, personlighet.

 

 

 

 

 

Torsdagen den 12 november. Hen helt vanlig mulen, kylig, grå och lite tråkig Torsdag! Löven har misst sin färg, blivit torra, bruna och landat tungt på marken. Bara dess kala grenar sträcker sig tomma upp mot skyn. Faxen och jag traskar runt i trädgården och pysslar lite. Han följer mig som en skugga för att se vad jag håller på med. Jag går i mina egna tankar och funderar på om det verkligen är slut på allt det vackra färgglada, och varma ute i naturen nu. Snart är det vinter och inte är det rktigt höst nu heller. Det är någonstanns mitt i mellan. Något vackert måste det ju kunna gå att hitta även nu. Jag går in i huset och hämtar kameran för att se om det inte finns något att dokumentera. Något litet hopp om att allt inte är mörkt och trist. Faxen och jag strosar runt i den lilla dungen på tomten för att upptäcka. Upptäcka vad?! Upptäcka allt! Vad som helst. Hur som helst. När som helst. Jag vet inte riktigt vad! Faxen hoppar upp på en gammal stubbe. Nosar runt lite och det är då som jag kännde att jag gjort mitt fynd. Faxe är det vackraste som vi har i denna trädgård just nu!

 

Kan man bli stiligare än detta?

 

 

Eller vad sägs om denna posé?

 

Fast man kan ha kul också!!!

 

Vi fick sååå många fina bilder och de ovan är ett litet urval på den stilige Faxe. Nedan har jag omarbetat en av bilderna ganska rejält och den blev ju också fin eller hur? Kickie

 

 

Faxe på span i gräset

 

 

 

Hösthälsning från Faxe

 

 

 

​

 

25/10-09
Helg, kan för många, betyda vila. Lite lugn och ro och tid att umgås och helst skall man inte anstränga sig allt för mycket! Ni vet, ta vara på stunden man är i just nu! För Faxe betydde den här helgen jobb och tänk om man kunde älska sitt jobb lika mycket som han gör!

Lördag morgon och klockan ringer vid sex! Andreas tar Faxen på en liten kort promenad i skogen så att han får göra sitt. Sedan är det dags att hoppa i jaktkläderna och sedan packa ut alla saker i bilen. Det är mening att de skall vara på plats klockan åtta och tiden börjar verkligen bli knapp.  Det är en liten bit att köra också! De hämtar upp Thomas och Claes och skyndar sig vidare. På plats väntar Anders. Det är på hans mark de skall jaga idag! Claes och Thomas sätter sig på pass medan Anders väljer att gå med Andreas och hans hund. Bössorna slängs över axeln och Faxe släpps lös för att skickas iväg. 

 

Det är rådjur som de skall inrikta sig på idag och Faxe letar febrilt.  En sväng ser de på Gps´en att han har fått upp något men de vet inte vart och han är på väg från skyttarna. Efter en stund kommer han tillbaka och de vandrar vidare.  Det blir ett nytt upptag som tyvärr inte ger någonting nu heller.  Han hade sprungit på en hare som han jobbade med och det var ju inte riktigt det vi skulle jaga. Men fort gick det över stubben.  De hade ju såklart önskat sig god jakt lycka men ett par timmar senare så hade de inte lyckats och bestämmer sig för att avbryta och ta fika istället.

 

Andreas plockar fram två ost mackor. En till sig själv och en till lille faxen. Detta med smörgåsarna har blivit lite av en tradition och jag tror Faxen nog skulle bli besviken om han inget fick.  En stund senare återvänder de till bilarna och far hem igen.  Faxen har lite drygt en mil i benen och är väldigt trött. När de kommer hem så lägger han sig pladask på en filt på golvet och sover länge, länge, länge!

 

På kvällen får vi besök av en familj som är helt tokiga i honom.  Barnen leker och klappar honom och det var nog tur att han fick sova så länge om han fick.  De leker tafatt runt bordet vi sitter vid och när Faxen genar under bordet och utövar överraskningstekniken så tjuter den lilla av skratt. När det blir dags att gå sista rastningsrundan för kvällen så vill inte Faxen gå längre än nödvändigt och skyndar sig upp till sin sovbädd så fort han kommer in igen.

 

Nästa morgon blir det en liten sovmorgon innan det är dags för Andreas och Faxe att gå morgonpromenaden.  En stund senare sitter de åter i bilen för att åka samma sträcka som dagen innan. Men den här gången är det spårträning som gäller. Faxen tar spåret bra men efter en bit kör de upp en hare och den var ju mycket roligare för den rör ju på sig!  Detta är precis varför vi hade hoppats hinna göra ett anlagsprov innan jaktsäsongen sätter igång. Men av olika anledningar har provledaren inte haft riktigt den tid vi hade velat ha. Så vi har fått lägga några spår själva under tiden men inte fått tid till själva spåret. Faxe spårar klockrent när han är mitt upp i spåret men stöter han på något sådant här eller känner något färskare spår vid sidan av så är det mycket intressantare och han släpper provspåret!

 

Efter dagens spår bestämde de att vi skall fortsätta lägga spår hemma tills jaktsäsongen är över så får vi ligga i hårdträning hos honom sedan! Det är nog den bästa lösningen just nu.  Det var en riktigt ruskig höst dag och det regnade så smått konstant! Husse och hund var genomblöta och när de kommit hem så märktes det väldigt väl på Faxen hur trött han var och lite frusen dessutom. Andreas bar upp honom för trappan och lade honom på sin plats i soffan och bäddade ner honom under en filt. Där kurade han ihop sig och återigen ligger Faxe nerbäddad på sin favoritplats i soffan och sover.  Det är hårt att ha helg när man heter Faxe!  Det är som sagt tur att han älskar sitt jobb så mycket!

 

En trött och nerbäddad Faxe sover gott i favoritsoffan efter en helg med hårt arbete.

 

 

 

2/10-09
Den 1 oktober!  Det är något speciellt över det datumet. Nästan lite magiskt och vad vi har väntat. Det har varit nedräkning och planering i flera veckor och så äntligen var det dags! Nu skulle Faxe få ut och pröva jaktlyckan. Man har märkt att även han har väntat och rådjuren har gått så där lagom långt bort ifrån honom på fälten. Ni vet, så där tillräkligt för att han skall kunna se dem men inte röra dem! Nu fick vi vänta en dag med släpp men det var det värt. För idag har Andreas skjutit två rådjur för Faxen!

Andreas åkte raka vägen hem från jobbet och hämtade upp sin hund.  De hade jobbat halvdag och nu kunde de inte vänta längre.  Ute på samlingsplatsen väntade fem skyttar på att få dra igång. Andreas slängde bössan över axeln och tog med sin hund och började gå bort till utsatt start plats.  Det är mycket nerver med i spelet och förväntan var hög. Faxe gick ju så himla bra i sina sista drev förra säsongen.  Skulle det börja lika bra som det hade slutat?! 

 

De första två rådjuren Andreas fick syn på hade redan sett honom för länge sedan över fältet och var redan på väg bort i långa språng. Faxen visades på men tog inte det drevet så bra så de gick vidare. Andreas skickade in Faxe i en dunge för att se vad som kunde gömmas där. Ut kom get, kid och en bock med Faxen efter, men det gick lite för fort fram för att skytten i närheten skulle hinna skjuta och Faxe låg bara några meter bakom.   När Faxe hade släppt så gick de vidare och Andreas fick syn på fem nya rådjur en bra bit bort.  Faxe satte efter och drev dem framför sig.  Två lyckades komma undan men Faxe följde efter en get med två killingar som vände tillbaka rakt emot Andreas och då small det. En killing låg. Sedan fortsatte de en bit fram innan Faxen tog upp igen. Snart låg ytterligare en. De rådjur som föll var djur Faxe drev fram och inte några strödjur som kom ut på sidan om.

När jakten var klar och Andreas kollade statistiken på GPS sändaren så visade den att Faxe sammanlagt hade sprungit 1,8 mil! Det är verkligen inte dåligt! Faxe hade gjort ett fantastiskt jobb och även om han blir belönad på plats så kommer nog den största när de kommit hem.

 

Under tiden Andreas flår är Faxen med hela tiden och får lite godbitar direkt från bytet! Vår vackert vetefärgade hund skiftar i andra färger och han bär med sig stora delar av skogen med sig hem i pälsen.  Men vad gör väl det! Upp på trimbordet och kardas och kammas och sedan in en sväng i duschen för att skölja bort blodet! Lite senare är han lika vacker som innan.  När allt är färdigt kommer han på att han fortfarande är hungrig och äter sitt torrfoder med stor aptit och efter ett sådant arbetspass som han har gått igenom så får han äta tills han är mätt och går därifrån.  Det kan han behöva för att öka på krafterna igen.  När lugnet har lagt sig i huset så är Faxen den första att kura ihop sig och somna och jag tror att han är den sista att vakna imorgon också! Imorgon tar nog Faxe en sovmorgon!

 

Stolt husse o hund med säsongens första byte.

 

 

Nybadad, mätt o trött i soffhörnet.

 

 

Den 7/9-2009

 

Faxe jobbar upp flåset inför jakten

 

För bara några veckor sedan trodde jag inte att det var möjligt. En rid tur i skogen med Faxe kändes avlägset och jag hade nog gett upp den tanken.  Men träningen har gett resultat.  Det var ju Andreas som med sin envishet började träna Faxen på att gå lös på promenaden.  Små korta stunder här och där i varierande terräng och han har nog aldrig gått så fint fot som då. De korta stunderna blev lite längre och en dag när jag hade med Faxen i skogen för att plocka svamp så tänkte jag ”shit happens”. Om jag släpper honom nu och han drar ifrån mig så kommer han ju snart tillbaka och tiden fanns för väntan. Sagt och gjort. Faxe släptes och han skötte sig galant och han älskade det. Det var så roligt att springa runt och nosa och göra de sedvanliga skvättandena. Jag hade hela tiden kontakt med honom så att han inte skulle få en chans att glömma av mig. Kom han en bit ifrån mig så hoppade jag in bakom ett träd och när han saknade mig så kom han i full gallop för att se vart jag var. Eller så talade jag om för honom att han inte får gå ifrån matte och när han hörde min röst stannade han upp och väntade in mig.  Allt medan mitt mod stärktes och han bevisade för mig att han är en redig kille så har han fått springa mer och mer lös på våra promenader i skog och längs grusvägar.  Någon gång då och då springer han en vända ut i skogen men han kommer tillbaka direkt.

 

Det är inte så långt kvar tills Andreas skall ut och släppa honom i skogen nu så vi tänkte vi skulle börja få upp flåset på honom ytterligare lite granna.  Jag har haft med mig Faxen på några ridturer förut men då har han fått gå i flexikoppel och vi har bara tagit grusvägar för att det inte skall bli så trångt när han springer bredvid. Men detta har inte varit någon jätte höjdare för han kommer lite närmare hästen och får vi möte så blir det lite bökigare. De senaste gångerna jag har tagit en ridtur så har Faxe fått springa lös med mig hela vägen.  Han får ha på sig den reflexväst som Andreas först köpte till jakten så att han syns väl i skogen och om vi får möte på grusvägen.  Flexit spänner jag fast på sadeln så att det hela tiden är med om det behöver användas.

 

Om han stannar för att nosa på något i skogen så fortsätter jag rida på så att han hela tiden måste ha fokus på vart jag är någonstans. Kommer han på efterkälken då så kommer han i full galopp för att hinna ikapp. Öronen fladdrar likt elefanten Dumbos och hans härliga ögon gnistrar på honom. Faxen har nog börjat njuta av ridturerna precis lika mycket som jag gör. Man märker att även hästen tycker att det är roligt med extra sällskap för ligger Faxe lite efter så saktar hon in och ligger han lite före så vill hon ikapp honom. Hon har jätte fin koll på vart han är hela tiden så att hon inte skall trampa på honom och det är väldigt skönt att man kan lita på henne.
Förutom sin morgon och kvällspromenad så får han dessutom några gånger i veckan en intensiv ridtur. När vi kommer tillbaka till stallet så tycker han att det är så gott att få dricka vatten ur slangen och sedan går han och lägger sig i gräset och vilar medans jag tar hand om hästen. Hela tiden utan koppel. Vi brukar vara ute ca 45 minuter och det är nästan konstant gallop och trav för Faxen. De här ridturerna gör nog gott för jaktflåset!

 

​

​

​

Bockjakt

 

17/8-09
Klockan närmar sig nio. Jag och Faxe kommer hem igen efer en kvällspromenad. Det har varit en sådan där härligt fridfull och skön kväll och vi har varit ute och gått riktigt länge nu. Andreas sitter på pass. Det var ju bockjaktspremiär igår och då det inte föll någon bock då så sitter han ute ikväll igen.

PANG!!!! Jag lyssnar spänt. Kommer det ett skott till tro och kom inte detta från helt rätt håll?!?  Jag plockar upp mobilen och skickar iväg ett snabbt SMS. " Har du sett något än?". Telefonen ringer direkt!
-" Du kan packa ihop Faxes spårsaker och komma nu om du vill" sa Andreas.
Jag springer in i huset och hämtar halsband och lina. Det ligger precis innanför dörren och väntar. Om man har eftersöksjour så bör sakerna ligga nära till hands. Faxe springer glatt efter mig till bilen och undrar nog hur det kom sig att matte fick så brottom helt plötsligt. Vi hoppar in i bilen och kör iväg. Vi skall inte långt så Andreas behöver inte vänta så länge. Bocken hade träffats av ett bra skott och ramlat på plats. Klart att jag inte önskar djuret något lidande så det var ju skönt. Men det blir inte så mycket att spårträna på nu och det hade varit så häftigt att testa honom på ett spår där rådjuret har gett sig av en bit, och där vi inte vet vart det är. Men Andreas visste på råd så innan vi kom fram till plats så hade han dragit iväg det en bit från fältet in i skogen och en bra runda där inne innan han hade lagt det i skogskanten. Vi kopplar på Faxe hans halsband och visar honom platsen. Näsan åker ner i backen direkt för det luktar ju så gott! Faxe smiter efter i spåret, rakt in i skogen och då försvinner de från mitt synfält.

 

 

Jag vet vart Andreas har lagt bocken så jag går dit och väntar. Ganska snart skymtar jag dem mellan träden igen och Faxe dyker på rådjuret. Andreas låter Faxen bita, lugga och nosa ordentligt innan vi kopplar upp honom igen så Andreas kan ta hand om djuret. När jag och Faxe väl kom tillbaka till bilen så var det en blodig men nöjd hund som lade sig tillrätta i sin bur. När vi kom hem igen så sprang Faxen runt benen på Andreas hela tiden för han vet att det kommer några små godbitar ner till honom då och då. Nu har äntligen jaktsäsongen dragit igång på allvar!

 

 

 

​

Faxe o Besten!

 

22/7-09
Jag har nog aldrig varit så nervös i hela mitt liv!

 

Ända sedan vi fick det där brevet på posten för ett par dagar sedan har jag haft en liten klump i magen. Vi har ju pratat om det här så länge så länge och nu var det visst dags. Men kom det inte lite plötsligt på ändå? Jag kände att jag inte riktigt fick tid att vänja mej vid tanken. Det var dags att ta, det för mig, stora steget att släppa in Faxe i ett vildsvinshägn.

Det blir allt vanligare med vildsvin även i våra trakter och de sprider sig fort. Inom en snar framtid så har vi dem bökandes utanför tomten. Så vi vet att Faxe kommer att stöta på dem även om husse och hund inte går ut i skogen med vildsvinsjakt som syfte. Det känns alltid bäst att vara förbered. Så nu var det dags att rota fram Kevlarvästen vi införskaffade för ett tag sedan. Nu skall här tränas. Faxe har inte haft den på sig sedan vi köpte den ungefär och det finns hemskt mycket roligare saker att göra än att ha den på sig tycker Faxe. Han blir stel som en pinne och vill helst inte röra på sig överhuvudtaget. Så vi började att bära med oss den på promenaderna. Halva vägen fick han gå utan och utföra sina behov och sedan åkte den på. Sedan tog Andreas med sig Faxe ner till gården och mina föräldrar så att han kunde busa med deras hund, Donnna, ett slag så att han kan få en possitiv känsla för västen. Sakta men säkert så började han mjukna och när Cola och svärföräldrarna kom över idag på dagen så busade de runt obehindrat fast Faxe var klädd i väst.

Jag har från början sagt nej till att följa med vid ett släpp i hägn. Vi är eniga om att det skall göras innan jaktsäsongen drar igång men jag vill inte vara med och se. För mig är detta ganska laddat för jag har sådan stor respekt för grisen men det är ju så bra att det finns sådana här möjligheter med hängn så att man med egna ögon och under kontrolerade former kan se hur han reagerar. Hundförare kan hela tiden smyga med på nära avstånd och övervaka och grisen är relativt van vid sittuationen. Andreas pappa följde gärna med i mitt ställe ikväll och även om jag tvekade in i det sista på huruvida jag kanske borde ha åkt med ändå så var detta nog det bästa alternativet. Jag skulle vara alldeles för nervös.

De packade in hund och attiraljer och åkte iväg. Kvar stod jag, Cola och svärmor på uppfarten. Louise visste på råd så vi åkte iväg en stund för att jag skulle få annat att tänka på. Visst låter det fånigt och det visade sig ganska fort att jag hade varit orolig i onödan. Faxe visade sig klara även detta uppdrag galant. Jag slutar aldrig att förvånas över hur mycket hjärta, vilja, entusiasm och fokusering denna lille krabat besitter.

 

Det var tre hundar som skulle släppas i tur och ordning och Faxe var sist ut. Suggan låg vid det första tillfället i ett ormbunkesnår. Faxekaxe gick på bakbenen av iver över en spännande doft innefrån snåret och gav sig tillslut in. Han tvärvände och gav sig ut igen med suggan efter sig. Det triggade Faxe till ståndskall. Han höll sig på behörigt avstånd för han tyckte nog att det var ett märkligt djur han hade stött på och skallet han gav ifrån sig var inte direkt konstant. Han visade intresse men höll sig på avstånd. Efter några minuter tog Andreas honom tillbaka och det var dags för de andra hundarna att gå på igen.

 

När det var dags för vår kille att gå på igen så var grisen inne i en björktätning. Faxe kände igen lukten och visade starkt att han bara skulle efter och kolla vad det var. Till hägnägarens förvåning så gav han sig in bland träden på jakt efter grisen. Han hade ju varit försiktigare första gången men visade inga sådana tendenser nu. Det häftigaste var att han hela tiden hade koll på flyktvägar. Kände han sig inte säker från det håll som han var på väg ifrån, så letade han snabbt upp en annan istället. Nu släppte han skallet ordentligt igen och det blev ett ordentligt ståndskall i drygt en kvart. Tillslut gav sig grisen vidare iväg genom skogen med Faxen fullt skallande efter sig. Han fick hållas några minuter och han var inte mer än trettio meter ifrån Andreas, Tomas och hägnägaren så när husse hade visslat ett par gånger så kom en mycket trött vovve tillbaka. Öron och tunga hängde och det var dags att få lite vatten.

 

 

 

 

 

 

 

Andreas fick frågan varför han hade skaffat en Wheaten och hur han hade kommit på tanken att släppa honom på gris. Det var nog inte den vanligaste rasen i hans hägn. Allergi och att han har visat ställande egenskaper vid tid tidigare jakter påverkade ganska starkt det beslutet. Faxe fick jätte fint beröm att han var så modig i tätningen när det finns andra hundar som inte ens vill försöka ta sig in på ett sådant ställe och att han höll avståndet perfekt. Dessutom var han allert och hade hela tiden koll på vart han skulle ta till flykt om det skulle behövas.Nu kanske ni undrar varför det var ett sådant stort ståhej med västenträning när han inte hade den på sig in action. Vi var lite rädda att det skulle hämma honom nu när han inte är allt för van vid den och det kändes lite viktigare att han kunde löpa undan fort istället. Ägaren till hägnet sade att suggan står ut med ganska mycket innan hon fullföljer sina utfall hela vägen, så vi kunde känna oss säkra ändå. Nu har de kommit hem till mig igen och Faxe fick lite extra mat, välling och vatten och ligger helt utslagen på mattan i hallen och bara väntar på att vi skall gå upp och lägga oss. Nu vet jag att jag kommer att vara lite lungnare nästa gång vi skall prova honom i hägn. Vem vet kanske jag till och med följer med själv då!

 

​

29/6-09
Kan en hund ta semester?!

Det tyckte vår viltspårtränare iallafall att Faxe kunde behöva nu för han har legat i hårdträning ett tag. Han har gått ett spår i veckan. Kursen börjar närma sig sitt slut och teorin för husse är klar. Det var ju ej så många i vår grupp den här gången, vilket skulle leda till en snabbare examen för Faxe. Slutprovet skall, om allt löpte på som det ska,  läggas innan jaktsäsongen drar igång på allvar igen. Det är ju toppen att allt det ska var klart innan Faxe skall ut på nya drev i höst. Vi har fått lite tips och ideer under kursens gång. Det bästa var att gå över till ett sorts halsband istället för spårselen. Faxe gick upp i vind ibland när han spårade. En "olat" han skaffat sig som jakthund. Linan fäster man i halsbandet och så drar han linan på marken under sig så att man lättare kan hjälpa honom att få ner nosen i backen igen om han vädrar. Det var till stor hjälp till att börja med men i takt med att han blivit säkrare på sin uppgift så har Andreas bara låtit linan släpa efter på backen.

Sommaren kom tidigt till oss och med värmen kommer även insekter och kryp. Det är inte så trevligt att lägga ut ett ben eller en klöv i skogen ett par timmar nu så efter förra spårningen sade kursledaren att -"nu har Faxe jobbat så länge att nu tycker jag att han kan få lite semester". Det finns naturligtvis sätt att lägga spår och samtidigt klara klöven från angrepp men det är verkligen inte fel att ta det lugnt ett tag så att Faxen inte ledsnar på alltihop. Så semester skulle det bli och vad vore en semester utan ett besök på vårt smultronställe?!

 

 

De flesta av oss har ett smultronställe, en plats som man känner en längtan till. En plats man mår bra av och som man hämtar ny kraft ifrån. Detta ställe kan se ut och vara hur som helst. Någonstans där man känner lugn och ro och glömmer all stress som vi omger oss utav i vardagen. En sådan plats har även vi. Så ofta vi kan åker vi till Andreas familjs stuga på Hökensås. Vilken årstid det är spelar ingen roll alls. Det är alltid otroligt skönt att komma upp dit. Tallskogen, stugbyn och sjön har en sådan härlig atmosfär att man inte kan göra något annat än att bara älska det här stället. När vi börjar närma oss den sista avfartsvägen så är det mer regel än undantag att Faxe börjar bli otålig och gny i buren i bak på bilen. Han vet ju vart vi är!  Faxe delar inte bara husses jaktintresse utan har även tagit intresset för fiske till sig. Så fort Andreas plockar fram ett spö så är Faxen som ett klistermärke vid benen på honom. Får husse dessutom upp en fisk så studsar Faxe på alla fyra upp och ner på bryggan för att försöka ta den. Ibland så vilt att han hoppar för långt åt sidan och missar bryggan och hamnar i vattnet. Men det har han glömt lika fort som han är uppe igen. Nu för tiden så får han bara vara med om han har koppel på sig :-)

 

Blir det något napp??

Något annat som är bra med Hökensås är Cola. Det är bästa kompisen. En tik av samma ras, som svärföräldrarna har. Det två hundarna har växt upp tillsammans och har hur roligt som helst. Så fort de är lösa bägge två ihop så bär det av i härliga glädjeyttringar och race över tomten. Det är så härligt att se dem tillsammans. Faxe lugnar sig fortare än Cola som tycks omättlig på bus och lek. Hon gör sig till på alla sätt och vis för at försöka få igång honom. Hon buffar huvudet rätt in i sidan på honom rullar runt och biter honom i benen. Faxe kör med taktiken att ser jag dej inte så finns du inte och står stel som en pinne och tittar åt ett annat håll innan han ger med sig och rusar runt ett slag och busar. Det bästa som finns är när han har lyckats se till att cola jagar honom. Då kryper han ihop så mycket han kan så att Cola inte ska komma åt honom och så bär det iväg. :-) Det tar rätt fort på krafterna att leka i det här vädret, så då bär det av ner mot sjön för att dricka och svalka sig en stund. Då Faxe är en så självklar del i vårt liv så är vi glada över att vi kan dela vårt smultronställe med honom och vi märker att han trivs lika bra där som vi.

 

Kom loss Faxe....

 

OK då....

 

 

De va skönt med ett bad.....

 

 

​

9/5-09
Det är inte ofta som jag vaknar innan klockan ringer! Speciellt inte när kl är fem på morgonen! Eller vänta har jag sovit något alls förresten??!? Jodå, det har jag nog för jag vaknade inte på samma sida som jag sist mins att jag låg på. Fjärilar och klump i magen! Hur skall jag lyckas med detta då? Jag vill ju inte förstöra för plutten idag med mitt vimsande. Jaja, man kanske skulle gå upp nu då. Det är ju bara en liten stund kvar innan klockan ringer iaf. Jag vänder mig om och inser att Andreas har vaknat till nu med och Faxe vände visst på sig i sin bädd. Andreas sade att han tar och går en sväng med Faxen så att han fått göra sitt innan vi skall åka. För mig var det bara att hoppa in i duschen och börja fixa. Föna, platta, sminka och välja kläder. Ja just det ja. Det var ju inte jag som skulle ställas ut. Det är ju lillen som skall fixas till!!!! Packa bilen, äta frukost och leta efter kopplet. Jodå, nu har vi nog fått med allt. Nu åker vi. Det är tur att vi inte har så långt till Larv. 20 minuter senare så var vi framme.

Packa ut påsar, tält, trimbord, galge, stolar. Men vart är hunden???! Jodå, han är i tryggt förvar hos svärmor, Louise! Så långt är vi alla med. Detta kanske löser sig till sist. :-) Framme var prio ett att hund skulle rastas och tält resas. Mörka moln och halv storm retades med oss och det såg nog rätt komiskt ut när vi försökte resa ett tält vi knappt haft ute ur förpackningen förut. Men, men vädret var ju iaf samma för alla. Men bara det inte börjar regna snart! Skynda, skynda! Hade vinden fått bestämma så hade vårt tält stått i ringen istället för utanför. Okej det där med storm var väl kanske att ta i men blåsigt, det var det!


Louise kom tillbaka efter en lite runda med Faxe så hon fick ta ett ordentligt tag i tältets ena sida och hålla ordentligt fast. Äntligen uppe. Puh! Nu hade vi helt plötsligt gott om tid så vi passade på att ta en ny tur med Faxe förbi alla shopping tält! Ett koppel till kan ju inte skada och så de dära fina fällarna till Faxe för att inte tala om det där halsbandet!!!! Vi han allt fylla några påsar innan det var dags att gå tillbaka. Nu måste vi ju ta en provtur i ringen också och spanan in konkurenterna. Karda, kamma, kamma och karda igen. -"Nu tycker jag faktiskt att det får räcka sa Faxe. Sluta nu! Sådant här behöver jag inte stå ut med när jag skall med husse ut och jaga". -"okej", sade matte jag vet ju att du är finast i hela världen men nu skall vi få alla andra att se det också! Faxe kom trea (av tre) :-) !!!!!!!!

 

Faxe bedöms

-" Skönt att det är över nu sade Faxe, det här är jag inte van vid och det finns ju så mycket att titta på och som luktar så gott och jag får inte nosa"! -"Nu åker vi hem och springer och busar i trädgården istället" sade matte! Samma prossedur igen, Packa ner tält, in med alla nya och gamla påsar, trimbordet skall få plats igen hur vi nu lyckades förra gången det vet jag inte men om vi stänger snabbt så kanske inget ramlar ut.

Nu var det färdigt för den här gången. Den första officiella tävlingen vi varit på. Tångahed för ganska exakt ett år sedan var ju inofficiell så den räknar vi inte även om han kom etta då! Vi får se om dessa tre skogsmullar får för sig att åka på tävling igen eller inte. Men shit, så spännande den här förmiddagen var. Ja just det, omdömmet?! -Good head, exc. coat, good shape, acceptable tail carrige and good movements!!! Omdömment är ju det roligaste för oss och att han nu fått en etta på sig också naturligtvis.

Kram, kram från Therese

 

 

 

 

"Så här fin var jag"

 

 

6/5-09

Hej!
När Faxe var en liten valp och kom till oss så hade vi väldigt fin hjälp av våra föräldrar, syskon och svägerska. De ställde hela tiden upp med att hjälpa oss så att vi skulle kunna sköta våra jobb samtidigt som vi verkligen inte ville att han skull vara själv. Det var ju hur kul som helst när Andreas föräldrar kom över och tog med hans bästis Cola så de kunde leka i trädgården. Eller när vi lämnade honom till Thereses föräldrar så han fick träffa deras Schäfer Donna. Just nu skall Andreas syster Caroline bo i vår lillstuga ett litet tag då hon är mittemellan två lägenheter. Detta är ju super kul för hon vill ju kasta bollar och busa hela tiden. Så när Faxe blir utsläpt i trädgården så står han på trappan till stugan och väntar. :-)

 

När vi var på kalas hemma hos Thereses föräldrar för ett litet tag sedan så träffade han ju förstås på hennes lillebrors tjej, Sara. Även hon var ju väldigt hjälpsam under Faxes uppväxt och det märks verkligen att de har ett speciellt band. När Sara kommer så finns ingen annan just då. Det är bara henne han ser och de älskar att gosa ihop. Så de passade på att mysa även denna gång på kalaset.

 

När Faxe har busat i trädgården eller varit ute och gått en sväng så är det raka vägen till Faxebadet som gäller. Andra kallar det visst för fågelbad men inte vi. Det går alldeles utmärkt att race rakt igenom badet för att blöta ner sig lite när det är varmt och skönt ute. Något annat som han har upptäckt nu är att de stenbumlingar vi har i trädgården är toppen att stå och spana på för man ser ju så långt och bra ut mot vägen då. För man kan ju inte missa vad det är som kommer och åker eller går förbi. Har han tur så är det Schäfertiken Molly som kommer förbi med sin matte och vill leka en sväng.

Kram, kram

 

 

​

Den 26/3
 
Hoppas ni mår bra därborta i skogen!

Sitter här med beskedet i min hand. Resultatet från höftröntgen har kommit. Shit vad nervös jag var. Faxe har alltid varit en liten glad hund med mycket energi, så när han var liten ville han inte alltid vänta på att bli bärd uppför trappan till andra våningen. Hade en av oss gått upp så hann inte den andre böja sig ner för att lyfta upp honom, förrän han redan stod på översta steget och viftade glatt på svansen som om han ville tala om att nu var det dags att skynda sig upp. Vi andra är ju redan här! Lika fort kunde det gå när vi skulle ner igen.

 

Det tog ett tag innan vi förstod i vilken ordning vi var tvungna att ta det, och innan han förstod innebörden av stanna! Så när brevet kom med posten idag så blev det en klump stor som en vatten melon i magen på mej. Han fick B på båda höfterna och det får man nog vara jätte nöjd med. Nu kan vi fortsätta lägga spår i skogen och så vidare, med gott samvete, för vi vet att han håller för vidare arbete. Vår lille kille. Undrar om det är så här föräldrar känner sig när deras barn tar körkort eller liknande. En milstolpe till avklarad! Nu är det bara full fart framåt som gäller. Det har lillen talat om för oss hela sista veckan. Att det är full fart som gäller. Det har ju varit så fint väder och vi har ju hängnat in hela tomten så att han kan springa fritt på dagarna när vi är hemma. Han älskar bollar och frisbees. Ibland kan han fånga upp frisbeen i bara farten och springa runt, runt, runt med den i munnen. Det är bra när han kan roa sig själva ibland :- ) Det går ju inte riktigt att släppa honom lös i skogen än men vi jobbar på det med men vi måste passa honom hela tiden än så länge, så han inte får upp ett spår från vilt. För då kan det gå fort iväg mellan träden.

Andreas har börjat gå viltspår kurs nu. Vi hade sådan tur att de drog igång nu och att det var en liten lagom grupp som hade anmält sig den här gången. De skall klara av både teorin och praktiken nu så att de är klara eftersöks hundar till hösten när jaktsäsongen drar igång. Toppen. Faxe älskar ju verkligen det där med spårning och det finns ju alltid ett gott ben att tugga på i slutet på spåret. Då blir han så lycklig att racet genom trädgården är näst intill oundvikligt innan han lägger sig ner en stund och mumsar på det. Vi får bara hålla tummarna att han fortsätter att tycka det är roligt och att det forsatt går bra.

Nästa sak att bita i är utställningsträning. Vi har anmält honom till Larv nu i Maj och har väl inte direkt tränat honom så mycket på det där att stå. Så nu får vi lägga manken till där ist.

Kram från oss andra i skogen.

 

 

 

​

Den 12/2-2009

 

Är det inte lite tragist?

Kanske inte tragiskt men förvånande. Tänk efter så mycket uppbyggd förväntan och spänning och så nu är den period man får släppa hund på rådjur redan slut. Men kan det verkligen vara möjligt??! Den hade ju knapt ens hunnit börja. Man känner sig nästan lite snuvad på konfekten som man säger. Eller, Faxe känner nog så, nu när han inte får följa med husse ut i skogen längre. faxe känner igen Andreas jaktkläder så väl och de luktar ju så fantastiskt gott!!! :-) Så när Andreas packar ihop och går ut genom dörren då blir Faxe så besviken. Då är matte inte rolig överhuvudtaget för Faxe vet vad han går miste om. Hans huvud hänger ända ner i golvet och svansen tycks aldrig vilja komma upp igen. Då blir det mattes utmaning att få honom att glömma husse ett tag. :-)

Det är klart det var visst den första Oktober som man fick börja släppa hund. Eller ja, det var visst ännu tidigare som det verkligen började. Det var ju den 16 de Augusti som Faxe fick vara med ute på äventyr första gången. Fast då som spårhund förstås.  Han tyckte det var riktigt kul och lite senare fick han vara med och börja lära sig att driva.

Vad blir då nästa steg?! Eftersom lillen har visat att han tycker att det är så kul att spåra så blir det troligtvis en spårkurs till hösten. Faxe fick följa med Andreas till en kompis när de skulle ut och se över hans jaktmarker. Kompisen, Robert Åkesson, Hade varit så gennerös att han tagit sig tid att lägga ett spår med en klöv i slutet som han tyckte att Faxe skulle prova på. Det gick riktigt bra och när han hade hittat klöven så blev ha så superglad, nöjd och stolt att han inte släppte den en enda gång under hela promenaden. Det var ju Faxens skatt. Ett super tack till Robert som ansträngde sig för vår skull!

Faxe älskar när han får vara med ute i trädgården och bara springa runt och nosa, eller dricka vatten ur slangen när husse tvättar bilen, eller jaga den där frisbeen som han tycker det är så roligt att bita i när han har hämtat den, eller att bara vara med matte i stallet och raca runt i hagen en stund och bita i isbitarna från hästarnas vattentunnor, eller när han mitt under en dragkamp med en knuten socka backar intill och vill bli kliad på "rumpan" hur länge som helst.:-) 

Nu skall vi väl även passa på att pröva lyckan på ett par utställningar i närheten och se hur det går. Men allt det där är ju egentligen helt oväsentligt. Det spelar ingen roll om han inte skulle lyckas varken i skogen eller i ringen för i vårt hjärta är han ändå alltid bäst! Allt det där andra är bara en ren bonus och vi gör ingenting med Faxen om han inte tycks verka ha roligt. Andreas är ju pälsallergiker och drömmen om en egen hund var rätt långt borta innan vi träffade på vår lille kille och det har aldrig varit några problem med allergiska reaktioner. Han är vår lilla solstråle och en stor anledning till att vi skall gå upp på morgonen. Han blev med en gång en sådan naturlig del i vårt liv. Jag vet att man inte skall kalla en hund för sitt barn men han har inte valt att komma till oss utan det är vi som har valt honom och då är det vår plikt att se till så att han har det bra. Han skall ha både vår kärlek och uppfostran som vilken annan bebis som helst.

Ha det gott// Andreas, Therese och Faxe

 

 

 

 

 

​

​

​

Den 11/1-2009

Jakthistorier!

Jag tror att alla som i någon form håller på med jakt, inte bara älskar själva jakten, utan de älskar nog precis lika mycket att prata jakt. Det pratas om allt möjligt som rör jakt. Allt från stora älg tjurar till stora vildsvinsbestar. Jägarna tycks aldrig få nog.

En milstolpe i historien om lille Faxes väg mot lovande jakthund var naturligtvis när de sköt två rådjur för honom för ett tag sedan. Lillen skötte sig som vanligt exemplariskt och drev, efter ett tag, fram två rådjur till respektive jägare. Pang, pang och de låg ner. Faxe tyckte det var super kul och var framme och luggade i dem allt vad han orkade.

Jag har personligen aldrig förstått de där med jakt. Jag har ansett att det händer alldeles för lite för att jag skall vara road.Jag har alltid tyckt att jag har lite bättre saker för mej än att sitta helt blixt stilla i skogen och titta på kvistar och löv några timmar i sträck. Hur kan det vara spännande att adrenalinet pumpar i kroppen?! Nej tacka vet jag mina hästar. Där händer det grejer och är fart och fläkt. Eller en lång och härlig skogspromenad med Faxe för att sedan busa runt i trädgården så att faxe kan få race´a runt en stund. Det är fritidssysselsättning i min smak.

Så när Andreas bestämde sig för att ut och släppa Faxe nu på morgonen så bestämde jag mej för att följa med och skaffa mej lite egna historier och erfarenheter.

Men shit vad det lös om Faxe så fort Andreas hade stannat bilen och öppnade bilen för att sätta på honom pejlhalsbandet. Han var tokivrig och ville iväg ut och leta rådjur. Det märktes verkligen att han var förväntansfull. Vad fort Faxe har lärt sig vad det halsbandet betyder. Sedan gick vi iväg en sväng och Andreas komenderade ut honom på olika turer i skogen. Men oj vad fort det gick mellan träden och Faxe var alltid borta en liten sväng innan han kom tillbaka till oss igen. Hans ögon bara spirar och så fort han fick så bar det av igen. Lillen sprang alldrig lång bort någon gång. Vi kunde se hans turer på Gps´en. Men jag tror han sprang dryga halvmilen på den korta stund vi var ute och ville bara springa mer och mer och mer. Faxe verkade nästan outröttlig. Gps´en är en bra uppfinnig där vi kan se precis vart han springer och hur långt. Med hjälp av den kunde vi se att han drev någonting men vi vet inte riktigt vad. Vanligtvis så gör han ju inte så långa sökrundor så vi kunde se på gps´en att det var något han var efter då det bar iväg en ganska lång sväng. Det var riktigt häftigt att följa drevet med handdatorn.

Nu hittade vi inga rådjur idag som vi fick någon närkontakt med men Andreas har berättat att han har sett Faxe komma hack i häl efter rådjur på ganska nära håll när de har varit ute i skogen. Det blev inga stora jakthistorier att skryta med av att jag var med idag men jag tog med kameran ut i skogen och försökte fånga Faxe in action. Det var verkligen inte lätt och jag tror att jag fick fler kort på mossa och träd än vad jag fick på Faxe. Det går ju som sagt rätt fort mellan tallar och granar.

Det här var min första jakttur med Andreas och Faxe men kanske inte den sista. Nu ligger lillen och sover på mina fötter igen. För det är där han skall vara. Alltid nära oss och sträckar man sig ned för att klappa honom så får man alltid massa pussar tillbaka. Han är helt underbar vår lille Faxe.

Kram, kram Therese med familj

 

 

Över stock o sten

 

 

Hej vad det går

 

 

In i mörka skogen

 

tillbaka igen

 

stolt husse o Faxe

​

Faxe är Villa Rosas Uisge Potheen från U2-kullen

Faxe is Villa Rosas Uisge Potheen from our  U2-litter

​