HOME ABOUT US THE BREED SHOP HUNDAR/DOGS ART CONTACT PHOTO LINKS

 logga.jpg   villarosa.se

                   KENNEL VILLAROSA                            ​SOFTCOATED WHEATEN TERRIER                 Last update 2018-07-14

                                     

                                                        Jakthunden-Faxe.jpg

 

SE VCH Villa Rosas Uisge Potheen

Svensk Viltspår Champion, Certifierad eftersökshund

Registrerad och Godkänd hos Polisen för trafikeftersök

HD B utställt med Excellent
Pappa till 2 Multi Champions

Här får vi följa Faxes jaktträning och lite annat smått o gott som han hittar på.
Tack Therese o Andreas för att ni delar med er av upplevelser och bilder.
Kickie o Chris

 

          Faxe-o-therese-sepia.jpg

Tidigare år: 2016 2015 2014 2013 2012  2011  2010 2009  2008

Klicka på året så kommer till bloggen för året


Tidningsartiklar

Hundsport 3/2014  -  Wheatenbladet 1/2014  -  My Dog 2014
Svensk Jakt sommar 2012
Wheatenbladet 1/ 2011  -  Jaktjournalens vår nummer 2011


2018

EFTERSÖK

Det är skönt att veta att han kopplar på spåret och ignorerar det faktum att en annan hund har varit och rört i spåret innan.

Vi satt i bilen på väg hem. Klockan närmde sig elva. Det har varit en varm och solig dag och kvällen och natten verkade följa i samma anda. Då ringer Andreas telefon. Det är en jägare på tråden som berättar att ett vildsvin är påsljutet. De har haft en hund på spåret som jobbat med det i ungefär 45 minuter och nu har de gett upp. Frågan från jägaren är om Andreas kan komma med sin båda hundar och göra ett försök.

 

Som tur är har vi inte långt kvar hem och Andreas sätter sig i vändande bil mot skogen igen. Inpackade är både Faxe, Stella och alla jakttillbehör. Det gäller att det går snabbt i sådana här lägen och för Andreas gäller det att ha stenkoll på sina eftersöksgrejer för att snabbt kunna åka när de rings in.

 

På plats visar jägaren vart skottplatsen är. Där finns blod, lungblod, som indikerar på att grisen ligger. Andreas släpper på Faxe som snabbt fattar vad som skall ske. Han tar upp spåret och jobbar sig in i en tät skog med Andreas efter i linan. Där inne i tätningen låg grisen och Faxe får som vanligt belöna sig själv med att lugga.

 

Det är skönt att veta att han kopplar på spåret och ignorerar det faktum att en annan hund har varit och rört i spåret innan. Det är tryggt att veta att han alltid gör sitt bästa och att han alltid kopplar på både näsa och huvud när han skall jobba. Det är en lyx att ha en eftersökshund som man vet att man kan lita på I alla lägen. Faxe må vara elva år i år men än finns det en massa kapacitet och vilja i den lilla  envisa terrierkroppen och tillsammans med all hans erfarenhet gör det honom till den där eftersökshunden som fortfarande är att lita på! 

 

 

Faxe-2018-eftersoek.jpg

 


Faxe-o-Stella-m-aelg.jpg

JANUARI JAKT PÅ ÄLG OCH VILDSVIN

Det är tidig morgon när klockan ringer. Tanken är att hundarna skall få i sig lite mat och vatten innan det är dags för släpp i skogen. Men magen måste också få vila i sin egen takt innan de skall springa, så det inte blir magomvridning. De äter upp maten i sina skålar med uppblött torrfoder och när båda har slutat tugga går de sedan över till den andres skål och slickar rent. Nu är de mätta, rastade och nöjda. Lite vila på det och båda hundarna är redo för en dag i skogen.  Detta är sista helgen på hundjakten. Älg och gris är tillåtna att skjuta idag och förväntningarna är skyhöga!

Dags för dagens första släpp. Andreas släpper Stella och hon ger sig av. Direkt efter är Faxe lös och han hänger på. Tillsammans gör de en stor sök-runda utan något upptag och på tillbaka-löpan kopplar Andreas upp dem igen! Det var lätt att konstatera att här inte fanns några djur inne. De tre fortsätter en bit in på marken och hundarna släpps så lös igen.

Det tar inte många minuter innan de första skallen hörs, men så tystnar det lika fort. Hundarna fortsätter ytterligare en bit in i skogen och så hörs det nya skall. Denna gången är det fasta och ljudliga skall. Faxe och Stella har fått något att stanna upp och det är ett fint hundarbete som hörs när de båda kämpar på med stånd-skall. Där hundarna befinner sig finns det ingen skytt i närheten och Andreas tar beslutet att försöka ta sig i närheten på skallet. Det är en bit dit och han inser att det är bråttom. Med så skyndsamma steg han kan forcerar han både hag- och skogsmark och han närmar sig snabbt. Men är det tillräckligt snabbt?! Nu hör han skallen tydligt och GPSen visar att det är nära.

Då ser han hur två grisar far ut genom skogen. Vildsvinen viker av och går rätt upp mot honom. Då ropar han i radion för att se om han fortfarande befinner sig på rätt mark. Nu är det bråttom att få korrekta besked och han höjer bössan och siktar stadig mot de båda vildsvinen som i rask takt vinner mark mot honom. Då får han beskedet, det är fel mark och med 20 meter kvar, tills grisarna skulle varit framme hos honom, tvingas han sänka bössan igen. Så viker grisarna av och ger sig iväg bort.


 

 Hundarna far ut genom skogen och följer i grisarnas löpa rakt mot Andreas. Allt går så fort och hundarna viker även de av och fortsätter in i skogen igen. Nu går drevet rakt in på rätt mark. De passerar två passkyttar som båda ser grisarna men det är för långt håll för dem att skjuta. Tillslut släpper hundarna och beger sig tillbaka till Andreas. Jägarna har konstaterat att grisarna har gått igenom hela deras mark och vidare ut mot grannens så det är ingen idé att släppa på hundarna igen. Då bryter de första såten för hund-vila, semla, kaffe och för strategiupplägg inför såt nummer två.

Sedan var det dags för nästa släpp. Älgko och kalv hade skymtats på ett hygge och Andreas beger sig dit med hundarna. Både Faxe och Stella släpps på och efter 400 meter kommer de första skallen från hundarna. Fast stånd-skall från båda hundarna i 10 minuter. Det sitter en passkytt ca 50 meter därifrån men han får aldrig läge för skott och älgarna går loss med nytt ståndskall som följd. Men älgarna går loss igen  och i sakta takt går älgarna upp i vind och rör sig sakta ut ur marken. Jägarna vet att grannlaget sitter ute och ringer dem för att meddela att Faxe och Stella är på väg in till dem med älgarna framför sig. Nu kan Andreas bara vänta och se vad som händer.

Då hör han knallen eka mellan träden! Vågar an hoppas att hundarna fått belöning för sitt hårda arbete?! Andreas tittar på GPSen och ser att Stella är stilla men Faxe fortsätter bortåt. Då medelar grannlaget att kalven ligger. YES! De sköt för Faxe och Stella på drev.
Stella hade stannat hos kalven så Andreas ber att de skall koppla upp henne. Faxe hade däremot bestämt sig för att inte ge sig på kon utan hade gett sig av efter henne. Andreas ger sig snabbt av in mot platsen där Stella, kalven och skytten befinner sig. När han kommer fram
sitter skytten på huk och håller båda Faxe och Stella i väntan på Andreas. Faxe hade bestämt sig för att släppa kon och vända av tillbaka igen.


Vilket fantastisk avslut på dagens jakt. Ja vilket fantastiskt avslut på den här jaktsäsongen förresten. Efter många stolpe-ut denna säsong så var det äntligen dags att sätta den rätt upp i krysset! Hundarna har gjort en fantastisk insats idag och med rätta är de båda trötta och suckar nöjt i soffan för lite välförtjänt vila! vilket team de båda är- vårt dreamteam!


2017

Den 18/5-2017

3-Faxe-med-tratt-2017.jpg

NATTSÖK

Jag sätter mig yrvaket upp i sängen och lyssnar!
Vad va det som jag vaknade av?!
Då hör jag det igen!
Hemtelefonen ringer och jag kastar mig ur sängen. Famlar mig fram till en telefon och skall precis svara när sista signalen ringer ut!


Jag slänger en blick ut genom fönstret och inser att det är mörkt ute. Gnuggar mig i ögonen och ser att klockan är två på natten!
Vem är det som ringer så här dags?! Polisen! Ja just det, klart att det måste vara polisen som ringer, vem annars skulle det vara vid den här tiden!
Förmodligen är det dags för ytterligare ett skadat djur som skall hittas eller hämtas upp! Jag famlar mig fram på trötta ben. Kommer fram till Andreas lagom för att se att även hans mobil, som ligger på ljudlöst, slutar ringa. Skärmen slutar lysa och blir svart!


Jag skakar liv i Andreas som hastigt sätter sig upp och snabbt ringer tillbaka! Nej, det var inte polisen. det var en jägare som ringde och bad om hjälp till ett
påskjutet vildsvin.

Jag ryser lite på tanken att gå ut i mörkret denna natt! Regnet står som spön i backen! Ja det vräker verkligen ner där ute. När jag förstår det är ett skadat vildsvin det handlar om så tassar jag ner till Andreas och hundarna igen. Andreas klär, med rappa rörelser, på sig och jag sätter mig ner på huk vid hundarna med kam och tofsar. Jag brukar aldrig fläta eller sätta luggen i tofs men med tanke på hur blött det är ute så tänker jag att de kan behöva all sikt de kan få så snabbt snurrar jag i en tofs i varje hunds lugg. Ger dem en puss på nosen och kliar dem bakom örat! En liten ritual jag har när jag har möjlighet!

 

Tänk om det är sista gången jag får chans att pussa deras nos och klia dem
bakom örat.... Jag må ha all tillförlit i världen på husse och hans hundar och att de inte kommer göra något dumdristigt men man vet ju aldrig hur det går när de åker iväg och jag är tacksam för varje gång de alla kommer hem i ett helt stycke! Denna gång fick de avsluta med ett besök hos veterinären. Ett litet och ofarligt besök men Faxe fick sota lite för hundarnas arbetsvilja med en gris-bete rakt upp i skinkan. Det resulterade i en liten ficka på ca 4 cm, några stygn, dränage och några dagars vila lyder domen!

 

Hur som helst, några minuter efter att Andreas lagt på luren så sitter de alla redo i bilen och lämnar vår uppfart! Jag kikar på dem genom fönstret när de åker och har som vanligt lite svårt att koppla av.....

Andreas släpper först på Faxe som tar spåret och följer det bra men så hittar han tillslut ett gryt som är onödigt intressant! Skit också! Andreas bestämmer sig för att byta hund till Stella! Hon fortsätter på spåret en kort bit och då släpper Andreas henne lös. Hon drar iväg en sisådär 300 meter och snurrar länge omkring där i området utan några större resultat. Så kommer hon tillbaka till Andreas som kopplar upp henne. Lite förbryllad bestämmer han sig så att ringa in Reino med Keiler. Även Keiler är jätteintresserad av samma område som Stella varit och nosat i innan så det går inte att släppa det.

Två Wheaten-nosar kan ju bara inte ha fel!

Stella släpptes på samma ställe igen. Natten börjar bli morgon och
klockan närmar sig 04,30. Det tar några minuter men sedan kommer skallen!!! Stella har hittat grisen under två rotvältor och nu matar hon ståndskall mot den. Andreas försöker smyga sig närmare fram men kan inte få syn på grisen utan får föra en massa oväsen så den springer loss. Stella hänger på ytterligare en 800 meter med skall men hon börjar bli trött och släpper
och kommer tillbaka till Andreas. De tar sig till det ställe som Stella tidigare hade släppt.

Nu är det dags för team work!

 

 

Stella och Faxe har visat sig jobba bra tillsammans förut och förhoppningen är att de tillsammans skulle kunna få stopp på den skadade grisen. Båda släpps lösa och Stella tar rygg på Faxe men det märks att allt jobb hon tidigare har lagt ner börjar ta ut sin rätt och hon släpper och återvänder till Andreas. Faxe däremot har fortfarande ork kvar i sina rutinerade ben och hänger på i ytterligare ca 800 meter. Där ljudr åter ståndskall!
Jägarna drar sig mot skallet i spänd förhoppning om att hinna smyga sig in på tillräckligt nära håll för att kunna avsluta medan hundarna håller grisen fast.

2-Faxe-med-tratt-2017.jpg

Då går grisen lös igen för Faxe! Stella släpps på även hon och tillsammans kämpar de på i den tidiga gryningen för att hålla grisen stilla. Jägarna lyckas smyga sig in på bara fem meter men grisen står under några små granar så att skjuta är stört omöjligt! Efter ca 1,5 timmes arbete av hundarna och en sträcka på 2,5 km fågelvägen ifrån där Stella hittat grisen, visslar Andreas till sig hundarna. De är nu väldigt trötta och grisen ser ut att vara så pass skadefri att den skulle klara sig fint utan avslut så de bestämmer sig för att koppla upp hundarna och avsluta för den här gången.

 

Då får Andreas syn på blodet på Faxes bakben. Hans gång är inte heller ren. Faxe har fått ett bete från galten rätt upp i baksidan på låret och Andreas bestämmer sig för att besöka veterinär så fort det var möjligt! Resultatet av detta blir några stygn, dränage i några dagar och vila så skall han snart vara i form igen!

Det här med att vara  eftersöksekipage:  "Is a dirty job but someone has to do it!"

1-Faxe-m-tratt-2017.jpg

 


                                              

Den 31 Mars 2017

Faxe berättar

J ag vet att det finns de som tycker att jag är helt galen och det är jag nog också. Ja i varje fall lite. Eller i varje fall tillräckligt mycket för att ens tänka tanken. Men nu gjorde jag ju mer än tänkte tanken. Jag gick all in och tog kontakt med en djurkommunikatör! Detta är något somverkligen fascinerar mig och jag har tänkt på det från och till i många år men aldrig riktigt kommit till skott. Eller om det helt enkelt är så att jag inte vågade?!

Tänk om jag skulle få veta något som jag egentligen inte vill veta! Tänk om jag skulle få veta att Faxe inte trivs här hos oss! Men så bestämde jag mig! Nyfikenheten tog över och jag tog kontakten! Tårarna vill inte hållas tillbaka och det var så mycket känslor som bubblade upp när jag läste! Så overkligt och så spännande och så surrealistiskt! Jag kände att jag var tvungen att spara konversationen någonstans och vart kan jag spara det bäst om inte på bloggen där stora delar av hans liv redan finns bevarade!? Jag har kopierat svaret rätt av från det jag fick!

Session med Faxe:

Faxe känner jag som en hund som alltid, alltid, alltid vill ställa upp och vara till lags. Han skulle aldrig någonsin få för sig att bete sig illa eller "svika" familjen med flit utan han försöker alltid göra så gott han kan, med vad det än gäller.

Han är en godhjärtad och trygg hund som ställer upp i alla lägen. Han är otroligt snäll mot allt och alla, både barn som gamla människor, alltid vänlig och social.

Han verkar vara en kille som gillar att stå i centrum, så länge det inte blir aaaallt för mycket, men att showa och visa upp sig för familj och vänner har han inga problem med, hihi. Han verkar verkligen älska beröm, det är något han njuter av och även får väldigt mycket av!

 

Jag känner mycket energi och rörelse i Faxe.. Han är ute mycket, kräver en hel del motion och gärna i skogen för där trivs han bäst. Han verkar få många olika uppgifter när ni är på promenad, så han får tänka ordentligt och verkligen jobba med både kropp och huvud, det är så han vill ha det!

 

Jag frågar honom om han vill berätta lite om sig själv med egna ord och det vill han gärna:

 

"Jag är en kramgo och härlig hund i mina bästa år skulle jag vilja säga. Kan ses som lite gubbig i vissa situationer men det är nog bara charmigt. Är en lättlärd och arbetsvillig hund som älskar att få komma ut och röra på mig..

Är alltid taggad på att få jobba med familjen, det är aldrig tråkigt. Har ett bra doftsinne och en bra hörsel. Kan fokusera på saker länge, det är viktigt i mitt jobb. Att ha tålamod"

 

Jag funderar lite på vad han menar med "jobb" som han säger.. Känns iallafall som det är något i skogen han "jobbar" med..

Tränar ni något speciellt där? Möjligtvis "sök" eller något? Kanske jakt?

 

Hur som helst så verkar han iallafall mer än nöjd över detta. Han tycker det är såå kul! Jag går över till hans mående nu, och där känner jag en frisk och välmående kille. Han kan nog ha lite ont i kroppen ibland, iallafall när han är blöt och det är kallt. Därför är han tacksam om han får ha sin regn"jacka" som han har ibland, annars blir han lätt öm i päls och hud. Men frisk är han! Känner inga konstigheter alls. Psykiskt så är han en klippa. Verkligen en riktigt härlig hund att ha o göra med. Han är totalt orädd för allt, väldigt, väldigt framåt vad det än gäller. Det verkar också som att han har en hel del avkommor lite här och där, som även dem har fått hans otroliga psyke.

 

Jag frågar honom om hur han har det hemma, hur han trivs och så, och då säger han såhär:

 "Jag trivs fint i mitt hem. Vi har det varmt och skönt, alltid god mat och mycket kärlek. Jag har varit lite orolig över matte på sistone, hon verkar lite nere och lite orolig. Hon pratar till familjen på ett lite annorlunda sätt, som att hon nästan inte är där, men ändå inte vill verka annorlunda. Men jag märker.. Såklart så stöttar jag henne och finns där. Krama på mig när du behöver det matte.."

 

Jag passar på att säga här att du tycker att han är fantastisk i er familjesituation, och att du älskar honom sjukt mycket. Jag säger även att han tillför så mycket kärlek och glädje hos er, och att du är glad att ha honom som familjemedlem.

Han blir rätt rörd av att höra detta, gömmer huvudet lite och tittar liksom "under lugg". Ser lite busig ut, men samtidigt rörd och nästan generad.

 

"Jag vet om att jag är älskad hemma, det tvivlar jag inte på. Jag älskar även min familj, allihopa."

 

Detta var det Faxe hade att säga! Jag tackar honom för samtalet, önskar honom allt det bästa och skickar en massa kärlek!

                                                                                    faxr-huvud.jpg     


22/1-2017
Slottsjakt II

Vildsvinsparad.jpg

För ett par veckor sedan var Andreas och hundarna iväg på slottsjakt. Det har jag ju redan skrivit om, men det fina är att nu var det dags igen! Återigen for de, förväntansfulla och spända, alla de där milen i bilen.  Djuren och naturen är den samma, de förutsättningarna har inte ändrats, men första jaktdagen var tillägnad hundförarna från senast. Idag var det deras tur att få sitta på pass om de ville och så gjorde även Andreas. Det är en mäktig upplevelse för en inbiten jägare, och något som jag förmodligen inte kan göra rättvisa i ord, men det grymtades och frustades en hel del mellan träden.

Första dagen var alltså en vilo-och acklimatiseringsdag för hundarna, men dag nummer två skulle bjuda på så mycket mer action istället!
Det är grymt (jag vet, dålig ordvits men kunde inte låta bli ) vildsvinstätt, och det, och när det var dags att släppa Faxe skulle han inte göra oss besvikna. Första såten och första släppet gav sig Faxe in i en tätning. Skallen duggade tätt och det flög ut några stycken därifrån.
Sedan small det! -och snart igen! Faxe jobbar vidare med andra grisar i det täta innan han släpper och kommer tillbaka till Andreas.

Så var det dags att koppla upp Faxe igen. Nästa del av såten skulle hand-drivas igenom eftersom det gick bredvid en järnväg. Här ville Andreas inte släppa honom lös då tågen kommer tätt, säkerheten måste gå först. Hundarna släpptes lösa efter tågens tidtabell d.v.s. tio minuter innan varje heltimme och tio minuter efter varje hel timma gick tågen förbi och då var det koppel på som gällde. Inget fick hända så då var det handdrev som gällde. Faxe var alltså i koppel när han plötsligt gick igång! Han matade skall efter skall och ganska snart hörde de frustningar från svinen framför sig. Drevkarlarna förstärkte Faxes skall med att själva ropa högt. Några grisar gav sig iväg ner mot skyttekedjan. Ock så small det igen och igen och igen!

Andreas började vandra tillbaka mot bilen. På vägen ropade han i radion för att stämma av läget och om det behövdes hjälp någon mer stans innan de skulle avsluta denna såten för dagen. Det visade sig behövas förstärkning i en tätning i närheten. Två hundar hade redan jobbat där ett tag varav den ena precis hade gett sig iväg med gris framför sig. Framme och på plats sträcker Faxe upp näsan i luften och vindar in. Han luktar och stämmer av, sorterar ut vad han känner av, och då släpper Andreas honom lös. Faxe vinner snabbt mark och flyger in i tätningen. Nya skall matas efter varandra. Vilken hund som skäller - ja det blir Andreas osäker på men han stämmer av med en annan hundförare som bekräftar att Faxe gick raka vägen in och tog upp gris direkt.

Exakt vad som händer där inne kan jag inte säga, men Faxe röjer runt ordentligt och ljudligt innan han kommer tillbaka. Det var det sista för den här såten. Faxe har gjort sitt för den här gången. Det har varit några spännande timmar. Dessutom väldigt jobbiga för Faxe. Terrängen tar hårt på kroppen och vildsvinen tar hårt på huvudet! Det är tufft arbete att fysiskt orka hålla igång kroppen och det är psykiskt utmattande att hålla koll på grisarna. Så väl tillbaka i bilen sov han sedan gott medan lillasyster fick bekänna färg en stund. Även hon jobbar på fint med grisarna och det skjuts en kronhjortskalv för henne på drev.

En galet spännande dag är så över och det har ventilerats om att det kanske inte var sista gången de fick komma dit heller. Vi får se hur det blir men det har varit både kul, spännande, häftigt, galet och fantastiskt lärorikt och med lite tur kan vi säga -

På återseende! :-D

copyright villarosa.se

Share |