 |
 |
 |
|
 |
|
 |
|
 |
|
 |
|
 |
|
 |
|
 |
|
  |
"FAXE"
Villa Rosas Uisge Potheen
Här får vi följa Faxes jaktträning och lite annat smått o gott som han hittar på.
Tack Therese o Andreas för att ni delar med er av upplevelser och bilder.
Kickie o Chris
Den 18/8-2010
MIRAKLET-HUGO
Så kom han tillslut. Vårt lilla mirakel och Faxes ”lillebror”. Det blev ytterligare en liten kille till i mitt liv, en Hugo! Nu kom en ny utmaning för oss på många sätt. Visst är allt nytt för oss nu, en ny liten krabat att ta hand om. Ett helt nytt territorium kan man lugnt säga men också en utmaning att få allt att fungera hemma. Faxen har ju varit vår bebis substitut länge nu och det kändes väldigt viktigt att han inte skulle känna sig utanför utan att allt skulle fungera oss fyra emellan. Ett skräckscenario hade ju varit att vi skulle bli tvungna att lämna bort honom om han hade markerat mot Hugo!! Vi har kompisar som hade en annan ras och inte kunde behålla honom av denna anledning. Vi hörde oss för bland vänner och bekanta hur de gjort för att få allt att fungera när de kommit hem till sina vovvar. Sedan använde vi oss av de tips vi tyckte skulle fungera för oss och peppar , peppar så har det gott super bra!
|
Så kom han tillslut.Vårt lilla mirakel och Faxes ”lillebror”.
|
Det första han fick göra när vi kommit hem var att lukta på en snuttefilt som Hugo haft på BB. Sedan ställde vi fram babyskyddet så han fick nosa över honom lite. Gissa om det var intressantJ Han nosade och luktade och tyckte först att det var en jätte märklig sak som vi tagit hem. En liten stund senare tog vi upp babyskyddet och gick in. Faxe svansade och trippade efter i nyfikenhet med en giraff lång hals. Sedan dess har allt gott bra! Lättnad och lycka! När Hugo var ledsen så fick faxe brottom att komma fram och se vad det var som stod på. Men detta släppte snart. Första natten hemma sov Faxe i fotändan av vår säng hela natten. Hugo emellan oss. Faxe brukar vanligtvis bara somna till en stund hos oss innan han hoppar ner på golvet igen. Han kom krypande upp en gång och lade sitt huvud på Hugos filt och låg blixt stilla. Det spelade ingen roll att Hugo fäktade med armarna eller sparkade till honom i huvudet. Han låg alldeles platt ner. Natten efter var precis som vanligt. En halvtimma hos oss och sedan ner på golvet. Faxe är nyfiken av sig och det är inget undantag i det här fallet. Han vill gärna vara med oss och se vad som händer med den lille. Han är dessutom väldigt ”pussig” Så vi fick väldigt tidigt begränsa honom till att bara slicka Hugos fötter ett par gånger och sedan lägga sig ner vid våra fötter. Det känns viktigt att ge honom en massa beröm när han håller lämpligt avstånd. Han vaktar och har koll på ett bra sätt utan att bli aggressiv! Riktigt skönt! Så vi känner oss väldigt trygga i att inget skall hända emellan dem eller oss.
Vi insåg ju ganska snabbt att vi skulle bli hemma ett tag nu så vi beställde hem lite Agility hinder på nätet. De kom igår och vi fick brottom att sätta upp dem för att pröva. Vi har inte gjort något sådant här med faxe innan så det blev en chansning. Men den verkade gå hem. Efter lite trugande med godis så hoppade han hindren istället för att springa runt dem och tog tunneln flera varv åt gången fast den var så farlig från början. Att springa slalom mellan pinnarna var däremot ingen hitt. Det går väldigt långsamt där än så länge! J Det är jätte roligt att ha något sådant här på hemmaplan att göra nu när jag skall vara hemma ett tag framöver.
|
|
Dessutom så var det ju bockjaktspremiär den 16de augusti.
Det var förväntansfulla jägare som gick ut tidigt i ottan för att pröva lyckan. Faxen förstod han med att något var på gång. En liten stund senare kom Andreas hem för att hämta upp honom. En liten bock hade fallit för hans bössa och Andreas hade släpat iväg den en bit för att han skulle få spåra. Det gick som hejsan i skogen och Faxe hittade den allt. När de kommit tillbaka så fick han en klöv att busa med och lyckan var total. Tidigt på morgonen idag så var de åter på gång ut i skogen. Andreas blev upphämtad av sin bror och Far och När alla jaktklädda män kom in i huset så blev Faxe rastlös. Han förstod precis vad som var på gång att hända nu! Det var en besviken Faxe som fick ligga kvar hemma medan de åkte ut i skogen. Men lyckligtvis blev han upphämtad även idag. Denna gång hade bocken gått iväg in i ett skogsparti så nu skulle han få jobba på de t spåret också. Bocken hade bara gått 75 meter in innan den lade sig men även det är ju väldigt nyttig träning. Det var en nöjd och lite blodig hund som kom hem till matte igen. Nu håller vi bara tummarna för att det blir mer jobb framöver för Faxen. Om inte annat så är det ju inte så långt kvar tills det är dags att få släppa honom lös i skogen. Nu har jaktsäsongen äntligen dragit igång!!!
Den 31/7-2010
SKARPT LÄGE
Hej och tack för senast. Här kommer en liten lägesrapport! ;-)
Äntligen var det så dags. Nu skall kunskaperna som husse och hund skaffat sig sättas på prov. De lämnar kvar matte hemma vankandes runt i ovissheten. Jag önskar nästan att jag kunde åkt med. Det hade ju varit sjukt kul att se dem in action. Det är skarpt läge nu men jag vet att de gör sitt bästa och det kommer att räcka mer än väl. Efter att Andreas mobil ringde och innan jag hade hunnit fatta vad som verkligen var på gång hade han hunnit byta om och både eftersöksväskan och Faxe var instuvade i bilen. Det var knappt att jag hann reagera. De gick eftersökskursen för att det känns som en bra bas att ha när Andreas med nära är ute på jakt själva men nu var läget ett helt annat!
Sebastian, som ringde är tillsammans med en vän anämlda eftersöks ekipage. Nu föll det sig så att Sebastian inte fick tag på vännen och dennes hund utan han slog en signal för att se om Faxe var tillgänglig. De möttes upp på platsen där den trafikskadade råbocken senast sågs och Sebastian tog först täten med sin wachtel hund, Oryx. De hade spårat en bit när Oryx körde upp bocken ur sin lega och det bar iväg en bit. De släppte Oryx lös och han satte efter djuret i ca 5-10 min innan han släppte och kom tillbaka till sin husse igen.Varken duktiga Faxe eller Oryx är inte så gamla än och håller på att skaffa sig rutinen som saknas. Dessutom är det en väldigt varm dag så därför var det bra att de ha två hundar tillgängliga på plats. Nu var det Faxes tur.
Pejlhalsbandet gjordes iordning och spårhalsbandet sattes på innan Andreas släppte på honom där de sett att rådjuret sprungit över en asvaltsväg. Här spårade Faxe bra och skulle snart visa tendenser på att det var ngt hett på gång. Då släppte de loss honom så att han fick jobba själv. Tillslut fick han korn på bocken och Sebastian kunde lossa ett avlivande skott när bocken var på väg ut på en öppen vall. Faxe, som inte hade långt fram, rusade upp till bocken och luggade den ordentligt innan de båda hundförarna hade kommit fram till plats. De var alla mkt nöjda över att det gick bra och blev ett lyckat resultat. En av de nöjdaste var förstås Faxe och det är ingen tvekan utan det kommer vara en trött hund några timmar framöver nu. Det som var lite extra ”roligt” den här gången var att både Faxes jakt- och spår kunskaper kom väl till pass den här gången! När de kom hem fick Faxe sin belöning. En stor bit leverpastej och en klöv från bocken att tugga på. Man riktigt ser hur nöjd han är! Trött, men nöjd!
Eftersökshunden Faxe
Vad härligt att se o höra att han fungerar i skarpt läge. Då vet man att allt jobb inte var förgäves. Han är en riktigt duktig hund som vi är jätte-stolta uppfödare till. Kickie & Chris |
Belöningen
|
Den 18/6-2010
Eftersökshund
Så var det äntligen klart! Det är skönt att se att övning faktiskt ger färdighet, att trägen vinner…. Ja, ni vet, alla de där klyschorna som man tar till ibland. Andreas gjorde ju ett försök att köra stenhårt med spårträningen förra sensommaren men av olika yttre omständigheter som inte rörde oss och Faxen så blev det ett uppehåll som inte direkt var inplanerat. Så när det var dags att ta upp söket för instruktör igen så var vi redan inne i jakt säsongen. Detta visade sig inte direkt vara det bästa för vår lille kille. Färska spår var helt plötsligt mycket mer intressanta än vad det lagda spåret var så vi bestämde oss för att hålla upp en period.
Så för några veckor sedan drog vi igång och lade lite spår på egen hand och tog därefter kontakt med vår instruktör igen. Nu så skulle här tränas. Vi hann nog lägga tre spår innan vi av en slump fick höra att det fanns tider över på ett viltspårprov och vi tog chansen. Om det inte skulle lyckas så är det i alla fall en nyttig erfarenhet för både husse och hund. Vi har ju inte gått ett så långt spår förut så det här kunde verkligen gå hur som helst. Men med det spår jag förra gången berättade om i bakhuvudet så kändes det faktiskt inte så nervöst. NU KÖR VI, sade vi. Det får bära eller brista. Förutsättningarna var återigen inte perfekta. Det var varmt och han fick spåra sist av tre hundar. Dessutom var det så mkt knot att de valde att sitta stilla i bilen och vänta för att inte bli uppätna, men visst blev han godkänd!!!! Skönt att det jobb som Andreas och Faxe lagt ner gav resultat!
Det var ett 600 meter långt spår med 4st 90 graders vinklar på och han började väldigt noggrant! Tog spåret klockrent och luffade iväg ut i skogen. Vid första vinkeln kom han av en stund men där ringade Faxe runt en sväng och kom på spåret själv igen Efter ett tag kom de fram till en myrmark. Här sade domaren att ungefär 5 av 10 hundar tappar bort sig här. Bara att hålla tummarna nu då!! Hårt, väldigt hårt!!! Helt i onödan skulle det visa sig för Faxe traskade över och Andreas hängde efter med vatten upp till knäna på vissa ställen. HÄRLIGT!!!!! Vid sista vinkeln kom han av en stund men eftersom det märktes direkt så kunde Andreas leda på honom igen! ! Domaren påpekade att det bara var en gång som det var tillåtet att göra det så nu var det bara att bita ihop och lita på att Faxe skulle sköta sitt jobb! Sedan närmade de sig en bäck och faxe passade på att ta sig en slurp vatten och självmant dra in vatten i näsan för att sedan fräsa ut det igen. Tänk vad klok han är ändå. Sedan kunde Andreas se hur han gick upp med näsan i vinden och tre meter framför dem dök han på klöven!!!!!!! 14 minuter tog spåret så det fanns gott om marginal kvar Efteråt fick den, som vanligt, mkt nöjde faxe bära med sig sin klöv tillbaka till bilen med svansen i topp. Sitt ”pris” fick han med hem och då visste lyckan inga gränser. Väl hemma och ute i trädgården rusade han runt med klöven i munnen och skakade den innan han slängde sig handlöst på marken och rullade runt och riktigt gned in ryggen i gräset utan att släppa taget om klöven! Sedan lade han sig i skuggan vid husknuten och tuggade glatt i sig den.
Det skriftliga omdömet lyder;
”Börjar försiktigt men exakt. Följer väl till v.1 och ringar något. Perfekt fram till v.4 som han efter hårt arbete passerar och letar sig fram till slutet”
Hmmmmm, har jag förresten någonsin talat om hur stolt jag är över vår lille plutt???!
Kram från Therese, Andreas och Faxe
|
|
Så här lycklig är en eftersökshund!!!
Den 10/6-2010
Stolt husse och matte!
Jahaja, förutsättningarna känns inte som de bästa när regnet hänger i luften och det kommer att ta ganska många timmar innan vi hinner med att gå det! Shit också!!!! ( I verkligheten var ramsan betydligt vassare än shit, det kan jag lova!)
Men, men,,,, klöven är tinad och blodet likaså. Antar att det bara är för mig att stoppa fötterna i gummistövlarna och slänga på mig regnkappan för att trava ut i skogen och lägga spår åt lille Faxen. Hmmmm,,,,,, hur skall jag göra nu då????? Skall jag verkligen lägga ett lika långt spår som vanligt när förhållandena är som de är. Det måste ju vara viktigast att han klarar det ändå, funderar jag!
Så, det fick bli ett kortare spår med lite fler vinklar på! När jag var färdig hade jag gått lite knappt tre hundra meter rakt ut i ingenstanns och vinklat av fyra gånger på det. Nu är det bara att hålla tummarna. När det 7,5 timmar - och en hel del regn senare var dags att ta med lillen ut i skogen så kramade jag mina tummar till en något vitare färg än tidigare medan Andreas gjorde sig och Faxe redo att gå på. Han tog det klockrent direkt men velade av vid första vinkeln. Jag fick bita mig i tungan för att inte tala om det för Andreas. Men han märkte snart på hunden att han inte var på spåret längre så efter en stund ledde han tillbaka honom en bit och visade på igen kanske 15 meter från spåret (eftersom att han inte visste vart det gick exakt). Faxe körde ner nosen i backen igen och jobbade på. Kom rätt på spåret igen och fortsatte, vilket var skönt för mina tummar som jag hade börjat tillåta få syre igen. Vid ett tillfälle till stannade han upp som om han stod och funderade på något annat en stund. Han kan göra det ibland, Faxe. Så Andreas fick komendera honom till sök igen och när han gör det är det precis som om han vaknar till igen och då är det bara arbete som gäller. Ner med nosen igen och trava vidare.
Kan ni tänka er, han kom fram till klöven akompanjerat av matte och husses glada rop och beröm!!!! Duktiga killen. Att jag ens tvivlade på honom. Klart att han kan! Själv blir Faxe så stolt när han hittar klöven att han genast stoppar den i munnen och sträcker på sig samtidigt som svansen åker bort och fram i en ryslig takt! Sedan travar han i en väldigt högrest och stolt trav fram till trädgården där han blir lössläppt och helt plötsligt går över i gallop. Han studsar och rullar runt med klöven i munnen innan han tillslut lugnar sig och mumsar på den en stund! Samtidigt som husse och matte stolt tittar på varandra och skrattar åt Faxes beteende!
|
|
31/1-2010
Det är sådana här riktiga vinterdagar när snön ligger tjock på marken, termometern visar på dryga 20 minusgrader utanför dörren, himlen är jämngrå och det faller små, små, tunna puderliknade snöflingor, som man längtar efter något annat.
Det är lätt att drömma sig bort nu, drömma om sommar, 20 plusgrader, sol gröna träd och gräsmattor. Jag tror att Faxe längtar lika mycket som matte och husse. Nog för att det är roligt att busa i snön men sådana här dagar går vi helst inte ut mer än nödvändigt! Medan han istället knappt kommer in i huset en fin sommardag. Då går han hellre ute och myser i trädgården och kan ligga flera timmar i sträck i skuggan någonstans och bara spana innan han bestämmer sig för att ta sig en spanar runda och kolla läget lite granna.
Sommaren som gick förde med sig ett bra bär år. Jordgubbslanden lyste röda och på björnbärsbuskarnas grenar hängde stora svarta klasar. Faxe var inte så förtjust i jordgubbarna men björnbären åt han med glädje. Om han fick dem serverade så han slapp plocka dem från de vassa grenarna. J
Jag skickar meden en liten historia, ett litet ”minne” från en sensommarkväll i björnbärsbuskarna!
Faxe och Björnbären!
-"HEJ MATTE!!!!! Vad gör du för något roligt?"
Faxen kommer i full gallopp fram för att kolla varför matte ligger på knä bakom garaget så här sent på kvällen.
-" Jag plockar av lite björnbär så vi har lite att frysa in. vill du smaka?"
-" Aldrig i livet" Säger Faxen. -" Det sticks ju och gör ont!"
-" Men bären är ju så söta och goda. Här, smaka på ett ur min hand!"
-" Hmmmm, jag vet inte om det är något för mig. Jag gillar nog inte dem". Sade Faxe och backade några steg och lade huvudet på snedden.
-" Skyll dig själv skrattar matte. Då tar jag dem själv".
-" Okej, jag kanske ska prova ett om du ger mig det för det luktar ju ganska gott". Faxe tar några försiktiga steg framåt igen.
-" Varsågod". Matte bjuder och Faxe tuggar i sig!
-" Okej, du hade rätt. Kan jag få ett till?"
-" Klart att du får. Jag sade ju att det var gott. Matte vet allt bäst ändå. Eller hur?"
-" Men vad har du här för något då? Men matte här finns det ju massor fler!!!!!!!" Faxen dyker ner i skålen som är full med bär och nosar och väljer ut de mognaste som han vill ha.
-" Här kan jag ju också äta utan att det sticker mej på nosen!"
-" Kom nu lilla hjärtat! Jag tror det är dags att gå in nu för nu har jag en hel del bär att skölja av så de blir rena och fina!!!!!" Jag plockar snabbt upp skålen från marken och går mot dörren.
-" Tur att det ändå nästan var svart ute. Det var nog dags att sluta nu ändå! Vill du ha ett till från min hand?" Matte gör sig till och sätter sig ner på huk och bjuder Faxen.
-" Nej, nu vill jag nog inte ha mer. Kom nu matte jag är trött" Sade Faxe och gäspade stort och ljudligt och vände på klacken och började gå mot dörren! -" Kom nu matte så går i in igen!!!"
17/1-2010
Det är utan tvekan en av de kallaste vintrarna på länge. Mycket länge! Det gamla talesättet att om det är mycket Rönnbär en höst så blir det en bister vinter. I år satt bären i stora, röda klasar på träden och tyngde ner grenarna. Nu kan man ju fundera på hur trovärdiga just Rönnbären är?! Hur skulle de kunna veta vilket väder som väntar några månader framåt?!? Men den här gången fick de rätt.
Snön har fallit tung och tjock i flera omgångar och vi fick till och med glädjas åt en vit jul! Det är verkligen inte illa för att vara på våra breddgrader!! Dessutom har minusgraderna under en, kanske lite för lång, period varit ganska många så snön har kommit för att stanna. Detta för med sig ganska mycket problem för både människor och djur.
Vi tvåbenta klagar över dåligt skötta vägar och all skottning vi måste göra för att komma fram till hus och garage. Djuren däremot, de får det större problem. Det blir ont om mat och framför allt så har de svårt att sparka fram den som finns under all snö. Sedan en kort tid tillbaka har det utlysts förbud för att släppa hund på jakt. Djuren har det så svårt ändå utan att vi skall komma och göra det värre för dem! Därför får vi hitta andra sätt att aktivera Faxe när helgen närmar sig.
I ett vitt täcke på dryga halvmetern hade de hur roligt som helst. De flesta hundar gillar ju det där med snö och våra är verkligen inget undantag och tänk så roligt att få se varandra igen. Så i glädje, rus och bus, race´ade de runt, runt. Den djupa snön gjorde att de fick tredubbel motion av samma sträcka. Det var inte bara varandra de jagade utan ställde någon vänlig människa upp som ”byte”så var det ju super roligt att jaga denna tills han inte orkade mer.
Tänk vilken skillnad på energi det kan vara ibland. Det är ju helt fantastiskt hur mycket ork vovvarna har när de sätter igång! Mellan varven fick de komma in i värmen och tugga ben en stund innan det var dags att ta nya varv i snön. Om de har tur och hittar en trädgren som ramlat ner från vedhögen så är lyckan gjord. Tänk vad kul man kan ha med ett vedträ i munnen. Helst skall de ha den i munnen bägge två. Samtidigt!
Mattar och hussar kan nog se fram mot en lugn och avslappnad kväll där hundarna kommer att sussa förnöjt vid våra fötter.
sidan kommer att fyllas på allt eftersom!
|
| |
| | | | |
copyright villarosa.se