Fin jakt säsong

Jag satt och filade lite på en årskrönika i ord och bild men insåg att det nu till en början får räcka med en säsongskrönika. Annars skulle detta inlägg bli allt för långt! Men hämta dig en kopp kaffe och sätt dig bekvämt för detta hann allt bli ganska många rader även detta för tänkt vilken jaktsäsong vi har haft i år! Det har varit precis lagom mycket snö, lagom mycket kyla, lagom mycket regn, lagom mycket blåst och visst är väl lagom alltid bäst?! J

Ja, i år är det inte snön som har satt käppar i hjulet för jakten! De två tidigare säsongerna har ju varit extremt korta då det har varit lika extremt mycket snö! Vi har fått avbryta jakten på grund av för mycket snö och istället ändra inriktning mot att mata djuren ist för överlevnad! Men inte i år! Nej, nu har vi kunnat utnyttja säsongen till fullo. Förutom ett par jakter som blivit inställda när stormarna har rullat fram och aldrig förut har vi kunnat släppa Faxe så många och långa gånger som det här året! Härligast var förmodligen veckan mellan jul och nyår. Där han vi med tre släpp på tre separata dagar av sju möjliga! Det har varit några härliga månader för Faxe i skogen och visst har han njutit! Det kan jag säga minsann! Men nu är det över. Almanackan visar på den 1 februari och man får inte längre släppa hund i skogen! Nu är det dags för alla mödradjur där ute att få lugn och ro för att klara av att ta hand om sig själva inför sina kommande små bebisar! Det är nu dags för mig att försöka sammanfatta säsongen i några få rader så här kommer ett försök!

​

Jag sade att vi aldrig förr har kunnat släppa så mycket som nu och vi har heller aldrig släppt på älg så mycket som nu! Det har varit en lärorik erfarenhet där Faxe verkligen har visat att även han kan dra ut på drevet längre än förut! När man skall hänga efter skogens konung gäller det att vinna mark fort och i dryga 35 minuter har han skallat älg! Annars är det just på grund av hans korta stötande egenskaper som vi har fått släppa honom på lite nya platser! Ställen där det inte har krävts så långa drev egenskaper utan Faxes specialitet har varit förträffligt passande!

​

Upp»

3 rävar skjutna

Det har inte skjutits så mycket för honom i år! Endast 3 rävar och inget annat! Känslan är att de tidigare så bistra vintrarna har tagit hårt på rådjurstammen och vid många tillfällen har rådjuren lyst med sin frånvaro! Kanske kan denna snälla variant på vinter hjälpa upp stammen lite! Vi får se till nästa år! Ett och annat eftersök har också hunnits med och det har gått förträffligt bra! Så nu när vi inte får släppa mer så är det dags att gå över på spårläggning igen! Det känns så härligt att ha två jätte bra alternativa aktiviteter för honom att pendla mellan! Han älskar ju båda om än jakten lite mer än spåret!

Ja kul har det varit och vi längtar redan efter nästa jaktsäsong för som vanligt gick det ju alldeles för fort. Kanske kommer det en årskrönika också vad det lider. Vi får se sammanfattningsvis så här långt så kan man ju konstatera det har varit en fantastisk säsong med mycket frihet i skog och mark där han har fått göra det han älskar allra mest! Det blev inte så mycket skjutet för Faxen även om han har gjort en hel del drev, av både stort och smått. Så må vara men allt detta på grund av att vi haft sådan tur med vädret i år!!

​

Uppdrag utfört, nu åker vi hem..... 

  Igår kväll gjorde vinden uppror!

Grenarna dansade till takten av vindens vinande och regnets smattrande! Stormen var ett faktum och jag kunde inte låta bli att tänka på de i norr som skulle drabbas värst för inte kändes det som någon lättsamt utanför våra fönster! Instinktivt kokade jag vatten och hällde på termos. På så vis skulle vi ju i alla fall ha möjlighet att göra välling till lillen om strömmen nu skulle gå! Ett tag kändes det som rena turen att vi fick behålla den!

Tidigare på kvällen så kardade jag och kammade igenom Faxe ordentligt. Kanske inte så mycket för att han skulle bli fin utan för att han skulle slippa tovorna senare! Det var två olika jakter på gång till dagen efter men alla ställdes in! Det var nog ingen som trodde att vädret skulle klinga av som mycket som det faktiskt gjorde till morgonen efter! Jahaja, men när nu Faxe ändå var kardad och klar så kan vi väll passa på att utnyttja det! Kläderna packades på och Faxes grejer plockades i ordning! Vi tar väll och passar på med en träningsrunda i skogen hos mina föräldrar! De ställde gärna upp som barnvakter en stund medan Andreas och Faxe skulle till skogen för jag tänkte jag skulle hänga på den här gången! Kändes faktiskt lite spännande och roligt! Det är ju inte allt för ofta jag är med dem! Förhoppningarna om att hitta några rådjur var inte så stora direkt för innan vi bestämde oss hann solen gå upp och tuppen gala för länge sedan!!! J Men vad gör väl det! Solens strålar skiner stundtals igenom molnen och det är näst intill vindstilla igen! En perfekt morgon för skogen helt enkelt!

Så ger vi oss ut! Det får bli lite jaktträning istället för morgonpromenad. Den här gången tar Andreas med sig geväret! Sist de var ute på sådan här träning tillsammans så tag han inte med det och missade ett rådjursdrev bara några meter ifrån honom. Lite surt så nu åker det med! J

​

Vi traskar på genom skogen. Det är tätt på många ställen där vi väljer att gå för det är förmodligen enda chansen att få upp något rådjur. Troligtvis är det där de står och trycker så här dags på dagen!

​

Faxe ger sig ut på ett par längre rundor. Det ena på drygt 200 meter från oss innan han släpper och kommer tillbaka till oss! Tänk den lyckans som lyser i hans ögon när han åter ser husse efter ett drev. Han springer raka vägen fram och talar om att han har varit duktig, blir omklappad och skickas åter ut igen!

​

​

​

Var är du Faxe?

Efter en och en halv timme har Faxe drygt 9 km i benen och börjar bli märkbart mörare i kroppen och tungan blir allt längre! Vi märker att batteriet i hans halsband har dött så vi bestämmer oss för att vända tillbaka mot bilen!

​

Precis då sätter Faxe ner näsan i marken igen och ökar takten! Han söker av området i serpentinmönster mellan träden och ger sig sedan av ifrån oss! Långt ifrån oss. Troligtvis på förmiddagens längsta drev, åtminstone tidsmässigt, och vi har ingen koll på vart han befinner sig! Just då pirrar det lite extra i nerverna och väntan känns evig. Han kommer tillbaks igen men tydligen var det tillräckligt intressant för att ge sig ut på en ny vända. Så kommer han då tillbaka igen, lycklig men trött och vi kan fortsätta gå sista biten till bilen!

Det blev inget skjutet den här gången heller men all träning är bra träning. Nu blir det ett par vilodagar innan det åter är dags att göra ett försök med de uppskjutna, lite mer planerade och organiserade jakterna tillsammans med andra jägare! Kanske blir det bättre jaktlycka då, kanske inte. Hur som helst så hade jag en härlig förmiddag i skogen tillsammans med Andreas och Faxe!

​

Jag badade Faxe igår! Det är inte hans absoluta favoritsyssla på denna jord men det behövdes! Efteråt doftade han så gott och hans päls var så len och REN! Skönt nu var det gjort för ett litet tag framöver!

​

​

Min svärmor var här över dagen med Cola! De skulle tillsammans se efter Hugo och Faxe medan jag och Andreas jobbade! Jag tror att det var kul för alla inblandade inte minst för Faxe och Cola som hade en hel dag med bus framför sig! Morgon blev till förmiddag som blev till eftermiddag som sakta började lida mot kväll! Morgonpromenad, bus, vila, mat och mer bus! Ja det var nog ungefär så schemat såg ut för de båda vovvarna denna dag. Det blir mörkt så fort nu så kvällspromenaden med Faxe går mer och mer åt eftermiddagspromenad. Innan det blir alldeles bäcksvart! Det känns trevligare och hemskt mycket härligare så. Sedan får det bli en lite kortare rastningsrunda innan vi går och lägger oss allihop! Ja, nog märks det att det börjar närma sig vinter även om det faktiskt är jätte fina höstdagar just nu! Solen skiner och det räcker så bra för mig just nu! Var dag utan snö är en bra dag! J Men denna kväll blev inte riktigt som de andra. Det blir ju inte alltid som man tror!

Ett telefonsamtal och några minuter senare satt Andreas och Faxe i bilen på väg mot skogen! Det hade för länge sedan blivit mörk och som du säkert nu förstår så var det brottom. De hade dessutom en liten bit att åka! Ett mindre vildsvin var påskjutet och en eftersöks hund krävdes! Väl på plats fick Faxe hoppa i sin orangefärjade spårsele och en lina träddes löpande i öglan på ryggen!. Runt hans hals trädde Andreas på pejlhalsbandet och därefter visades han på spåret. Efter en liten bit släpptes Faxe lös och fick frispåra istället för att gå i lina. Det säkra före det osäkra för både hund och skyttar! De vill ju, så långt det är möjligt, undvika en trängd situation som kan sluta illa. Med pejlhalsbandet på har de ju full koll på vart Faxes tar vägen trots att det är mörkt och trots att han är lös! Tänk vilken tur att vi har just denna möjlighet!

Spåret gick från öppen mark och in i så eländig terräng att jägarna fick, på sina ställen, krypa fram under gran och tall och Faxe gjorde ett kanon jobb i spåret. Det var inte mycket blod att jobba ifrån utan Faxe fick mest jobba i löpan från grisen. Att skogsterrängen inte var helt gynnsam hela biten har du säkert också förstått. Han är tuff vår lille kille! Han varken viker eller backar i första taget och har hela tiden huvudet på skaft! Drygt 650 meter, fågelvägen, fick han jobba denna sena kväll. Inte heller var han så REN i pälsen längre. Tur att det inte krävs så mycket jobb ändå för att bli lika fin som innan. Han somnade ganska fort och väldigt gott när han och husse kom hem och väckte mig. Som vanligt lade sig Faxe tillrätta med sitt huvud mot mina ben. Man kunde höra hur han drömde och benen sprattlade lite lätt mellan små snarkningar! Kanske fortsatte han spåra hela natten. Vad vet jag! Det enda jag vet är att det är så skönt när de är hemma igen efter sådana här eftersök! Att jag har stor respekt för vildsvin är ingen större hemlighet direkt!

En sen kvälls spårande under skarpt lägesätter sina spår även en bit in på denna dag! När morgonens promenad var gjord hoppade Faxe som vanligt upp i soffan inne i lekrummet. Det är ju favorit platsen. Där har han ju så bra koll på oss. Där har han legat sedan dess. I ryggläge och bara sovit och gör så än. Jag hör hans snarkningar! J Men det kan han väl vara värd!?? Det tycker i alla fall jag!

​

Vad går upp mot en skön stund i soffan?

Som numer arbetande småbarnsmor har jag svårt att få tiden att räcka till! Mycket skall hinnas med och skrivandet har fått ligga lite åt sidan. Men nu gör jag ett försök att plita ner några rader. Bara för att jag inte har skrivit här så flitigt det sista innebär det inte att det inte finns något att berätta!

Husse och Faxe har hunnit med ganska många turer till skogen. Är det ingen jakt inplanerad en vecka så tar Andreas med sig Faxe ner till min mor och fars gård för att gå en sväng där med sin hund! Pejlhalsbandet åker förstås med och allt tycks för Faxe vara en riktig jakt. Enda skillnaden är att Andreas sällan tar med sig sin bössa vid dessa tillfällen! Man kan säg att istället för morgonpromenad så släpps Faxe i skogen på rådjur istället!

Annars spårar vi på som vanligt. Även här måste det ju tränas även om det blir mycket mindre av den aktiviteten nu under jaktsäsong. Ibland snor jag åt mig lite egentid och tar med mig Faxe ut på lite skogspromenader! Det finns inget så själarenande som en härlig skogspromenad i ett soligt och vackert höstväder! Mindre roligt när det regnar förstås men då är det ju mer än min själ som blir ren! J

Däremellan fortsätter Faxe som vanligt att vara lite vaktisvovve här hemma! Ingen kommer obemärkt hit, precis som vi vill ha det! Inte ens herr och fru Ekorre som slagit ner sina bopålar i en gran precis på andra sidan vägen. Ja alltså, i början retade de gallfeber på honom med sitt tjattrande och eviga rännande upp och ner i trädet men nu springer han bara fram och kollar in dem lite så där vid tomtgräns innan han vänder ryggen till och intresserar sig för annat!

Jag nämnde ju regnet och visst har vi haft en hel del av den varan det sista och då får vi hålla oss inomhus och mysa med vår lille son ist! Tänk vad bra de kommer överens, Hugo och Faxe! De börjar bli riktiga bundisar! Eller ja, Hugo är nog mer kompis med Faxe än tvärt om. Men han är ju så tålig vår fyrbente goding! Innan Hugo kunde gå sprang han omkring i sin gåstol och jagade Faxe här i köket. Då svarade han genast med att gå och ställa/lägga sig mellan köksstolarna under bordet för där kom inte Hugo åt honom eller också sprang han till dörren och bad att få gå ut för att undvika den lille illbattingen till son vi har! J Han är en riktig problemlösare han!! Numer kommer Hugo fram med bollar och lite allt möjligt för att försöka leka med Faxe! Det är så kul att se dem tillsammans! Men bäst av allt för Hugo är nog att få bara gosa, krama och klappa på Faxe! Inte ens när han klappar honom lite för hårdhänt bryr han sig!

Är det fint väder så är vi så klart ute så mycket som det bara går. Man får ju passa på att njuta av solen när den är framme. Då springer Faxe runt och nosar över trädgården eller bara lägger sig någonstans och har koll på oss och det som händer runt omkring! Helst precis bredvid oss. Att det råkar vara i sandlådan vi sitter och att Hugo ”råkar” hälla sand i hela hans päls bekommer honom inte ett dugg! Tänk vilken tur vi har att allt går så bra dem emellan!

​

​

Men för att återgå till jakten! Lite granna har, som sagt var, hänt även om vi inte har haft turen att få något skjutit för Faxe än i år. Men två riktigt kul grejer har ändå lyst upp jakten en del!

​

Det första och kanske största är att Andreas och Faxe fått åka med som hundförare på en betaljakt! Det känns riktigt häftigt och nästan lite stort att få den chansen, något av en ära! Ett alltför dåligt väder gjorde dock att jakten avbröts lite tidigare än vad det var planerat men som sagt! Det är inte utan att man blir lite stolt ändå!

​

Nästa stora grej är när Andreas fick ett samtal ifall han kunde slänga sig i bilen och komma som hundförare på en älgjakt! Det skulle drivas men fattades hundar och så klart åkte de dit! På dessa marker har hund och husse varit ett par gånger tidigare denna höst och övat på älg! Ingen bössa vid de tillfällena heller men för Faxe har det känts som riktig jakt! Nu var det dock på allvar men som sagt blev inget skjutet för honom även om han fick möjlighet att driva älg ändå! Kul och nyttigt för vår lille kille och som sagt, jaktsäsongen har ju bara börjat! J Än finns det mycket tid kvar bara inte vintern kommer så fort även i år! Idag är det den 20 oktober. Den 21 oktober förra året föll den första snön för året och sedan ville det liksom aldrig riktigt sluta!

​

​

När Andreas är på jakt så blir kameran ofta liggandes i fickan hela tiden. Han säger att det visst finns annat att prioritera när de är ute och det kan ju hända att han har rätt men jag inser att ni får läsa om jakten utan bilder till då urvalet var minst sagt lite knapert! J

Kommer du ihåg att jag i början av året åkte ner med Andreas och Faxe till Villarosa för att lära mig lite mer om trimning!?! Övning ger färdighet och även om det finns en hel del kvar att önska så börjar jag sakta få kläm på det hela och hur det fungerar! Jag vet inte om tomten läser bloggar men jag tror bestämt att jag skall önska mig en sådan där rundningssax (eller vad 17 det nu heter) Med den skulle många av mina problem i trimningen vara lösta! J Ja vi övar på även här men när jag går igenom bloggen här på villarosas hemsida och ser kort från den 24 november 2010 så känns det väl ändå trots allt nästan som en helt annan hund, då och nu! J Som sagt, alltid en början och egentligen spelar det ju ingen roll hur han ser ut för han är ju den vackraste och goaste hunden av dem alla för oss ändå!

​

Måste man jaga hjort bara för att det är hjortpremiär?!?

Svaret är så klart NEJ!!!!!

Under några år nu har vi den första helgen i September haft trevligt besök från Vetlanda! Nu är hornbärande hjort lovligt och det brukar bli några ”gubbar” som åker ut på pass tillsammans!

​

Om det blir jaktlycka eller ej är inte det viktigaste utan det är gemenskapen som är det bästa! Det har jag förstått på dem och även om de enträget går upp kl tre på morgonen för att tillsammans ta sig de där milen till skogen där hjortarna bor och kommer hem tomhänta så ger de inte upp för det. Det fantastiska humöret de hela tiden bär med sig, sömnbristen till trots, vittnar om att de är nöjda ändå!

​

Sömnbrist var det ja. Det är ju inte bara tidiga mornar utan sena kvällar också! För även då skall det sittas på pass i hopp om att få se en vacker skovelhjort! Det är vackra historier de berättar när de kommer hem. Det är berättelser om stora hjortar som stångas inne i storskogen och hur de skrämmer isär vildsvinsflockar på sin väg till ett torn någonstans uppe i storskogen och hur många älgar, rävar och rådjur de har sett under de här dagarna har jag tappat räkningen på! J

​

Gårdagskvällen blev sen för de tre jägare som denna gång gav sig av och visst föll det tillsist en spetshjort för Andreas gevär! Men det som blev Faxes uppdrag den här gången var ett eftersök på vildsvin! Skytten lägger av ett skott och tror sig få en fullträff men grisen sticker iväg i ett rasande tempo in mot skogen för att ta skydd! Visst var det väl en duns han hörde?! Visst var det väl ljudet av en gris som lade sig ner någonstans mellan träden!? ELLER???

​

Faxe har snällt suttit i bilen och väntat och nu hämtar den tredje jägaren honom och kommer upp till de övriga två! Andreas och Joakim går och letar blod på skottplatsen men kan inget finna. Joakim blir lite fundersam och fattar inte att de inte kan hitta ngt blod där för inte kan han väl ha bommat?! Nej, han är säker på att det var en bra träff! De letar med ficklampor för nu har det hunnit bli mörkt ute men finner ändå inget!

​

​

​

Jörgen lämnar över Faxe till Andreas som gör honom i ordning för eftersök med pejlhalsband. Sedan visas Faxe på skottplatsen och han tar genast upp ett spår och går iväg ett 10-tal meter. Men då protesterar den ena jägaren och säger att det måste vara lite tokigt!

​

De finner fortfarande inget blod och Andreas bestämmer sig för att släppa Faxe lös nu så han får frispåra. Det är alldeles för tätt och Andreas vill inget riskera! Faxe skall få sköta sig själv och inte sitta fast i ngn lina om grisen, mot förmodan, skulle vara sårad och aggressiv! I ett sådant scenario är det bäst att låta Faxe få arbeta själv.

​

Faxe tar åter upp det spår han har börjat på, han ökar takten och tar sikte på skogen! Sedan blir det tyst! Var det trots allt fel spår Faxe tagit upp tro? Andreas följer pejlens direktioner om vart Faxe är och när han kommer fram så står Faxe och luggar en död gris för fullt!!!

​

Faxe hade rätt, han var på rätt spår hela tiden! Grisen hade bara sprungit ca trettio meter rakt in i skogen innan den föll så det var en enkel match för Faxe att hitta den.

​

De konstaterar efteråt att de hade kunnat gå och leta blod länge med sina ficklampor och kanske inte ens hittat något. Kanske till och med trott att det varit en bom! Detta är en av anledningarna till varför en eftersökshund är något av det bästa en jägare kan ha med sig när de åker ut på pass! De kunde ha gått och spårat själva en lång stund och till sist funnit blod för visst fanns det droppar men en bra bit bort från påskjutningsplatsen och såklart till sist hittat grisen. Tiden går dock fort i sådana här lägen och det som annars kanske kunde tagit en halvtimme, kanske till och med ett par timmar, för dem att reda ut själva, tog bara några minuter för Faxe!

​

Tänk vilken näsa hundarna har va?!?! Är det inte fantastiskt??

Slutet gott och kvällen hann bli till natt innan ”gubbarna” åter kom hem igen, trötta men nöjda och glada! J

Det piper till i Andreas telefon. Ett nytt sms att läsa.

-Är det okej att jag hör av mig om ngt skulle gå snett imorgon?

-Så klart att det är!

Det är ju hur bra som helst att även andra jägare än de inom familjen vet att Faxen finns tillgänglig för eftersök. Vi tackar inte nej till ett sådant uppdrag när någon hör av sig! Mer träning för Faxe och dessutom tycker han ju att det är så kul!

Nu har mörkret fallit på och bockjaktspremiären går mot sitt slut! Det är bara någon timme kvar av den 16 Augusti och Faxe har fått jobba lite till! En bock och en räv har stupat och Andreas fick samtal om eftersök. De låter det gå några minuter så att bocken hinner lägga sig ner så att de inte stressar iväg den när Faxe släpps på spåret! Det är vid sådana här tillfällen Faxe får lön för att han vackert stannar i bilburen medan husse jagar! Där får han ligga och vänta och händer det något får han ge sig ut med spårlinan släpandes efter sig!

Så var det då dags att släppa på Faxe på spåret och antingen det är komplicerat eller ej så är träningen guld värd! Ibland kan det kännas skönt att det blir ett lätt spår också! Kvällens spår var lite hmmmmm, ANNORLUNDA! J

​

Det kom ut en stor och fin bock!!! Jägaren sitter på helspänn och väntar in rätt ögonblick. Man bjuds inte på så många sekunder att skjuta! Många gånger går djuret bara förbi utan att man får möjlighet att lägga ett bra skott! Förutom det uppenbara att man inte skall skrämma iväg djuret med djur eller rörelser så skall vinklarna på djuret stämma och omgivningen skall vara rätt. Man måste ju se till att det inte finns något i bakgrunden som kan träffas och skadas när skottet avfyras. Inte heller får det sticka fram grenar eller långt gräs som kan ändra kulans riktning. Nu hade jägaren tur och bocken bjöd honom på en bra möjlighet som togs!

​

Den ger sig iväg mot skogen för att ta skydd och Andreas får ett samtal om att hämta Faxe! Jägaren får stanna i sitt torn och vänta ut eftersöksekipaget och då uppenbarar sig nästa möjlighet! En inte ont anande räv visar sig och ett skott senare ligger den ner på plats.

​

När så Andreas anländer till platsen släpar de bort räven till skogsbrynet och de söker efter skottplatsen för bocken men finner ingen! Jägaren får peka ut vart han tror att den sprang in och Faxe släpps på! Han tar nästan genast upp och drar iväg in åt skogen en bra bit men det känns inte riktigt rätt. Andreas kan inte finna något blod och så borde ju finnas dessutom är känslan att Faxe har spårat för långt med tanke på hur skottet satt! Bocken borde inte ha gått så långt! Allt medan mörkret blir allt djupare vänder de om och går tillbaka. När de så är på plats igen ligger räven lite dumt till för ett nytt på släpp och Andreas väljer att gå längs med skogskanten några meter in. När de så har passerat det ställe Faxe först tog upptag satte han bara näsan i marken och att ett nytt spår tagits upp var väldigt uppenbart! Bara ett 20 tal meter senare gick de rakt på bocken och Faxe slängde sig fram för att lugga den!

​

​

​

Fotnot

Det första upptaget då? Vad var det?!

När Andreas och Claes (jägaren som sköt) diskuterade efteråt så kom de fram till att det förmodligen var därifrån räven kom ut bara stunden innan Faxe skulle söka. Det troliga är att det var rävens väldigt färska bakspår Faxe först tagit. Ja så kan det gå. Ett eftersök som såg så enkelt ut från första början kan strula till sig och bli lite klurigt! Men visst blev det bra träning och det var en väldigt nöjd Claes som fick med sig en riktigt vacker bock hem.

Bockjaktspremiär var det ja! Ett skott avfyrades och en bock lade sig! Andreas såg att bocken gick iväg en liten bit, kanske dryga 60 meter, och det är ju dumt att missa ett tillfälle till träning så Faxe hämtades och släpptes på! Han tog upp spåret direkt och det tog inte speciellt lång tid för honom att finna bocken!

Dagen till ära prövades en ny spårsele. Tanken är att den skall användas vid eftersök på gris. Vid de eftersöken krävs att det snabbt och smidigt går att släppa loss Faxe om situationen kräver det! Då är tanken att en kort lina skall löpa dubbelt genom öglan på ryggen utan att det sitter fast däri. Andreas kan då bara släppa på den ena linändan och Faxe är fri och det verkar som om det kommer att fungera riktigt bra. Även om han fick spåra på lång lina idag så har Faxen iallafall fått bekanta sig med selen för vi har ju spårat i spårhalsband de sista två åren.

​

Nu, nu har jaktsäsongen börjat på allvar!!!! :-)

Snart smäller det! Eller ja, vi får se hur det blir med den saken men ett år går fort och idag är det åter den 16 Augusti! Bockjaktspremiär! Det känns att hösten är på väg nu! De böljande, gyllene sädesfälten har jämnats med marken av stora tröskor, regnskurarna avlöser varandra, vinden är inte så ljummen längre och de varma sommarkvällarna känns mest som något i vårt minne! En sommar går fort och vi har mest låtit den passera. Njutit och levt för dagen!

Agillityhindren har åkt jojo upp och ner från sina kartonger, Ett par utställningar har klarats av, spårningen har haft hög prioritet och det har hunnits med en hel del vovvebus och bad däremellan! För visst har vi haft en några fantastiska sommarmånader fram tills nu och vem vet, kanske hinner vi med några riktigt härliga och varma dagar till innan hösten riktigt står för dörren!

​

För en jägare är nog hösten den bästa årstiden skulle jag tro och just bockjakten är liksom startskottet. Det är några månader kvar till 1 Oktober som är första dagen för släpp på rådjur men 20 Augusti tas hundförbudet bort så man kan börja träna på släpp på älg! Vi får se hur säsongen ter sig i år, om det blir ngt att berätta för er. Allt vi kan göra nu är att hålla tummarna för att snön inte kommer lika snabbt som tidigare år!

Ja, ett år går fort! Det är redan ett år sedan Hugo kom till oss och vi visste ju inte hur det skulle bli med Faxes relation till honom. Allt började ju så bra och har, till vår stora lycka, så bara fortsatt! Faxen har alltid velat vara nära honom. När Hugo har sovit ute i vagnen har Faxe legat bredvid och hållit vakt. Har vi suttit på golvet och lekt kommer Faxe och lägger sig bredvid! Han är så tålig, lille Faxen, så när nu Hugo börjar bli lite större och tar sig fram på egen hand vill han nu gärna leka lite med Faxe ibland. Inte för att Faxe kan leka med honom på Hugos vis men han ligger så snällt och låter Hugo hållas! Faxen är så klart inte felfri. Jag vet inte om det finns något levande ting som är det, men han är ändå så perfekt!!!

 En bild säger ju mer än 1000 ord så här följer istället ett collage av just foton från vår sommar! Tänkte att det kunde uppskattas lite istället för att jag sätter ytterligare några 1000 ord på pränt här! J

​

​

​

​

​

​

​

​

​

  "- God morgon" sade jag!

"- God natt" sade Andreas.

Faxe kom trippandes efter med svansen i vädret! Klockan är sex på morgonen och de kom hem igen efter en natt i skogen! Denna gång hade de haft tur och en stor galt på dryga 100, kanske 120kg hade ramlat. Då blir det mycket jobb och natten hann bli till morgon innan de kom hem igen.

När det vankas grisvak så brukar Faxe få följa med ifall det behövs en eftersökshund. De flesta gångerna får han stanna kvar i bilen hela tiden eftersom inget händer. Någon gång får han komma ut och lugga grisen eftersom den fallit på plats men ibland så får han ju faktiskt jobba lite också!

​

Inatt var en sådan natt! Faxes stod som vanligt vid dörren och väntade medans Andreas plockade ihop jaktgrejerna! Han vet ju så väl vad det innebär när husse går till den där alldeles speciella garderoben för att hämta kläderna med den alldeles fantastiska doften. När sedan bössan kommer fram dessutom så viker han inte en tum. Han vill så gärna åka med. Husse öppnar dörren och frågar om ”vi skall åka bilen” och Faxe står redan utanför garaget innan Andreas hunnit ut genom dörren!

​

Jag myser lika mycket varje gång jag ser detta!

​

Ja, ja nog om detta! Andreas hämtade upp en vän på vägen ut till skogs! Väl på plats var det bara att sätta sig och vänta. Minuter blir till timmar och under tiden de väntar på vildsvin hinner de se en del andra djur på plats. Andreas sitter och har span på två dovhjortar som betar en bit bort när det plötsligt dyker upp en galt på lagom avstånd! En skott avlossas och ser ut att sitta perfekt men grisen ger sig av i full fart från honom! Ett par minuters avvaktning och sedan hasade Andreas sig ner från där han satt och begav sig iväg för att hämta sin vän och hund!

​

Nu skall Faxe få jobba lite! Han släpps på spåret och tar det fint. Går klockrent en bra bit men så börjar han bli avvaktande. Det är inte riktigt samma tempo på honom och man märker att det är nära. Detta är första gången Faxe spårar fram ett vildsvin och man märker på honom Det är precis som om han vill tala om att där framme ligger den men att det hela är lite nytt! Det luktar nog lite annorlunda. När de hittade grisen var han inte lika snabb fram som han brukar med att lugga. Och med facit i hand känns det helt perfekt att ha Faxe använde sig av sitt huvud och inte bara kastade sig in i något som hade kunnat gå illa.

​

För även om Andreas kände sig säker på att grisen låg och att skottet satt perfekt så tog de det säkra före det osäkra och satte på pejlhalsbandet på Faxe och lät honom spåra i koppel. Ingen lång lina den här gången ifall om att man skulle bli tvungen att släppa honom fort om grisen inte riktigt hade lagt sig och allt hade gått rätt till. Skulle grisen ge sig upp på benen så vill Andreas inte att Faxen skall bli trängd av den så att en dum situation skall uppstå. Nej, bättre kort lina så att han snabbt kan bli lös och får arbeta fritt med pejlen på istället.

​

Galten hade inte gått långt så det var inget jätte svårt spår han fick ta men det som gjorde detta eftersök lite speciellt var att Faxe återigen bevisat att han är kapabel till att använda huvudet lika mycket som nosen och inte gjorde ngt dumdristigt. Behöver jag tala om att husse var nöjd över lille Faxens arbete efteråt?! J

​

Denna gång hade de haft tur och en stor galt på dryga 100, kanske 120kg hade ramlat.

​

​

   Showtime

Jag tror bestämt att nerverna har flyttat ner i magen. De bygger ett litet bo där. Jag känner tydligt hur de möblerar om för fullt där nere för att få rum. Känns lite onödigt men vad skall jag göra.

​

Två fina flickor hoppar in i bilen på väg mot vårt mål för dagen. Tänk vilken tur att de är med. Sara som blir fotograf för dagen och Marie som blir den som får hålla koll på yrehönan Therése!  :-) Tillsammans blir vi ett litet team! Team Faxe, jakthunden! Nja, idag är vi team Villarosas Uisge Potheen för det är ju utställning på gång för ovanlighetens skull! Tur att jag har mina vänner med för det är mycket grejer som skall bäras med, men vi är ute i god tid. Lite väl tidigt tydligen för väl på plats får vi inte komma in fast att det ”bara” är två timmar kvar till showtime! Jag ville ju ha gott om tid på mig för att spana läget och för att tagga ner. Jag har ju verkligen dålig koll på de här sammanhangen. Lite som Bambi på hal is! Jösses vad halt det är idag J

Lugn matte vi fixar detta

​

Jaja, veterinärkontroll blir avklarad och inträde betalt. Nu är det bara för oss att leta upp en bra plats att inreda med alla våra grejer. Precis vid sidan av ringen slår vi bo! Det blir fint. Nu kan vi testa golvet Faxe och jag för att se så vi inte kommer halka. Detta har jag varit lite nervös för men visade sig vara lugnt. Skönt, ett orosmoment borta. Mina vänner hjälper mig plocka i ordning och sedan tycker vi att vi gott kan få ta oss en sväng allihop och kolla in alla roliga butiksbord. Ja jösses vad mycket roligt man kan köpa om man vill och det ligger en stark doft av tuggben och annat spännande i gången mellan borden. Vi hittar en pipgris som jag köpte med mig till Faxe. Klart han skall ha ngt nytt kul att leka med när vi kommer hem!

Den rosa grisen matte.....

​

​

Dags att ge sig tillbaka till vår plats och kolla in konkurensen. Jahaja, det blir amerikanskt mot vår irländare idag. Så spännande!!! Så är det tillslut dags för oss att ta plats i ringen. Vi blir först ut. Rackarns också, jag som ville ha ngn att kolla på. Nej nu var det bara att lyssna på vår vad vår norske domare krävde av oss och så försöka göra det bästa av situationen! Det resulterade i en andra placering och ett Excellent!!! Inte så illa va??!!! Gissa om denna lilla matten var super nöjd! !!

Å tänderna skall kollas

och steglängden är det inget fel på, eller??

​

Efteråt var vi allihop förtjänta av lite fika och mys. Chokladmuffins, kolakakor och ostsmörgåsar till oss och godis till Faxen. Eller ja, Faxe var mer sugen på osten och kolakakorna ist så visst fick han smaka lite på detta. Eller ja, han fick alla mina ostskivor faktiskt. Det kunde han väl vara värd?!!? Det tyckte iaf jag! ;-) sedan var det bara att backa bandet. Packa ihop, ta sig ut ur lokalen och ut till bilen. Stuva in alla saker och oss innan det var dags att ta sig hemåt igen. Släppa av mina fina vänner och Faxes team. Packa in alla saker i huset och slänga sig framför datorn och kolla in bilder. Ja, alltså, Faxe slängde sig på golvet med huvudet på en kudde. Där har han legat och snarkat en stund nu! Men det kan han väl vara värd?!? Det tycker iallafall jag! J

9/3-2011

Det var en trött hund som kom in genom dörren efter ett nytt pass i skogen. Trötta bakåthängande öron och genom hans lugg skymtade ett par lika trötta ögon. En liten röd hårslinga föll fram under ögat. 

Det hade för länge sedan börjat skymma när Andreas och Faxe lämnade uppfarten på väg mot skogen och mörkret hängde som en tjock ridå mellan träden!  Lika tjockt som mörkret var lika tung hängde spänningen i luften!

Den här gången var det ett skarpt eftersök på räv som stod på agendan! Den lille Mickelräv hade blivit på skjuten men bestämt sig för att inte ge sig utan fight. Det skulle visa sig bli en kamp mellan två envisa huvuden. En räv i sår lega som gör allt för att inte släppa in Faxe till sig mot så vår lille envise kille som absolut inte tänkte ge sig! Räven var hans det vill jag lova!!!

​

Faxe kläddes upp i reflexväst, pejlhalsband och spår halsband. Det var ju som sagt väldigt mörkt och både jägare och bilister skulle inte kunna missa honom.  Peljen trycktes igång och de röda lampornas blinkande lös upp i skogen. Med hjälp av spårlinan tog de sig över ett fält och in i skogen på husses sök kommando. Andreas hade sällskap av sin far och de bägge följde efter honom i väl noga avvägd takt. Han jobbade sig noga fram och efter 100 meter släppte de Faxe lös.

​

​

Nu skulle han få jobba den sista biten på eget bevåg. Pejlen talade ju om i vilken riktning som Faxen gått och rätt som det var hörde de att han kommit ifatt räven.  De tog sig snabbt fram i skallets riktning, de ytterligare 100 meter som Faxe tagit på egen hand, och där under en gran lös ett par blixtrande rävögon. Faxe hade fullt ståndskall och jobbade sig runt granen och släppte inte ögonkontakten en sekund. Rätt som det var backade räven in under granen och faxe gav sig efter. Ett tjut senare backade han ut igen men gav sig aldrig av därifrån. Han hade ett uppdrag att utföra och hade inga planer på att inte utföra det! Andreas pappa fick tag i Faxen och backade bakom Andreas som snabbt kunde avliva den. Därefter släppte de Faxen åter lös som slängde sig fram för att dra ut sitt byte.

​

Faxen har återigen visat prov på stor vilja när det gäller. Vi har åter haft nytta av hans förmåga att växla mellan spår och jakt och trots att det blev en ordentlig närkamp mellan de två så klarade han sig bra. Ett litet jack under ögat. Det är allt men det blir ändå ett besök hos veterinären nu på lunch. Han får ta en titt på det och så tyckte de att han skulle få en spruta i förebyggande mot skabb. Troligtvis var det inget sådant på räven men det var någon fläck på dess mage som såg lite lurig ut! Så vi tar det säkra före det osäkra!

Jag tror att Faxen var lika stolt över sin insats som husse var den här kvällen!!! Både Andreas och hans far var lika upprymda när de kom hem och berättade mer än gärna vad som hänt och vi satt mer än gärna och lyssnade! Något av det sista som Andreas sade var det är så skönt att han får mer och mer bekräftat att det bara är att lita på Faxe. Han bevisar ju gång efter annan att han sköter sig och gör det som är förväntat av honom. Faxe fick sin belöning sent igår kväll. Först en dusch. Den var han väl mindre nöjd över men sedan blev det flera stora bitar leverpastej att smaska på!!!! Det var mumma det för en liten trött, hungrig och nöjd kille! Vår lilla fighter!

Den 20 februari 2011

Klockan ringde kanske aningens lite för tidigt en lördag morgon. Hugo märkte av att jag steg upp och vaknade till. Jag bytte en blöja, lade honom tillrätta och strök honom över ryggen och när det verkade som om han somnade till igen gjorde jag ett nytt försök att smyga ut ur rummet!

​

Termometern visade på 18 minus så det var mycket kläder som behövdes. När täckena plockats på hundarna och kopplen satt runt halsen var det så dags dem och deras, näst intill, eskimåklädda följeslagare att promenera ut för att rasta av dem. Det var helt vindstilla så kylan till trots bet det inte så farligt i kinderna ändå! En dryg halvtimme sedan försökte vi smyga in i huset igen för att inte väcka någon annan men det skulle visa sig vara helt onödigt för hela köket var fyllt med folk. Vi hade sovit hos mina svärföräldrar denna natt för att spara några mil på vår resa!

​

Men nu var det dusch av Faxe som gällde för att snabbt komma iväg. Andreas packade matsäck och matade Hugo medan jag och svärmor gav Faxen en spa behandling! Sedan hoppade vi in i bilen och gav oss iväg. Solen var på väg upp och färgade himlen i röda toner. Det var en vacker morgon för en bilfärd. Vi körde längs med nästan tomma vägar nästan halva vägen innan vi stannade för att rasta av Faxen och äta frukost. Sedan var det raskt iväg igen. Solen hade stigit upp till en behaglig nivå och nu var det istället en klar blå himmel som mötte oss. De snödränkta dikena gnistrade som om miljoner diamanter kastats ut och sedan räffades av solstrålarna.

​

Resan gick snabbare än vad vi räknat med och ganska mycket för tidigt körde vi upp på kennel Villarosas uppfart. I mina funderingar på att ställa Faxen till våren har jag insett att med den kunskap jag besitter i pälsklippning inte räcker tillräkligt långt och kände att det var dags att vidga mina vyer i ämnet! Men först fick Faxen en snabb rastning igen och vi fick fika! Sedan körde vi igång! Nog för att jag visste att jag inte kunde tillräkligt men nu vet jag också hur mycket det var jag inte hade greppat fullt ut! Det blev några lärorika timmar med teori och praktik på Faxe och gissa om han blev snygg! Vilken snyggisvovve det var som klev ner från trimbordet! Efteråt fick han springa och nosa av sig i en av rastgårdarna och vi fick middag innan det var dags att tacka för oss och för all gästfrihet vi möt under de timmar vi tagit upp, av deras tid en söndag, och fara hemåt igen! Det var mycket lärorikt och mycket att ta in så Andreas och jag ventilerade det vi sett en bra stund i bilen sedan. Vill ju vara säker på att vi kommer ihåg allt vi lärt oss!

​

​

Faxen var så redig, hela vägen hem. Han var väldigt trött och från buren bak i bilen hördes inte ett knyst under de tre timmar vi färdades för att komma hem. Nästan hem iaf! Vi skulle ju hämta upp Hugo som varit hos sin farmor och farfar under tiden jag och Andreas varit på vår lilla road trip ner mot de småländska skogarna. Som vi längtade efter honom nu! Jag släppte av husse och hund när vi kommit till staden och de gick på promenad medan jag fortsatte till huset för att hämta upp resten av packningen och så lille Hugo förstås! Ett snabbt hej och hejdå senare satte vi oss i bilen igen för att köra de sista milen hem till oss! Vi hade ju en del att packa upp och både Faxen och Hugo Fick mat innan det var dags för oss att sätta oss till bords och äta något snabbt ihop slängt! Hem ljuva hem.

​

Lite senare under den här dagen är det jag som sätter Faxe på trimbordet för en noggrannare studie av vinklar, muskler och av hur pälsen är klippt. Som sagt, mycket att lära men nu känner jag mig ivrig, spänd och lite förväntansfull. Det skall nog bli bra det här, ge mig bara lite tid!

 Den 9 februari 2011

Vintern har varit lång och bister i år!

Snön föll som vanligt lite för tidigt och lite för mycket på en gång!

Men det tycker jag nog varje år! ;-)

Jakt säsongen fick ett abrupt slut. Det kändes som om den aldrig hann börja ens. Eller vänta nu,,, gjorde den det alls!?? Jo, det gjorde den visst! 1,5 månad fick vi i alla fall på oss innan det var för sent. Underbart men kort! När vintern bet tag i oss på riktigt så infördes snart hundförbud. Ingen jakt med lös hund fick genomföras och så var det med den saken. Jägare och markägare fick börja ägna sig åt utfodring av rådjuren istället för att jaga dem. Hoppet levde ju så klart vidare om att vintern kanske skulle hinna ge sig innan tiden gick ut men så blev det aldrig. Det var nära, riktigt nära. De sista dagarna i januari fanns det inte mycket snö kvar här hos oss men vad hjälpte det när stora delar av landet hade decimetervis kvar. Men nära skjuter ingen hare säger de ju och hundförbudet var här för att stanna och så var det med den saken. Nu får vi vänta till nästa höst igen.

​

​

​

​

​

Under tiden vi väntar får vi ägna oss lite åt viltspår istället.

Det är ju trots allt en bra aktivering som vi kan fortsätta med över vår- och sommar perioden, och innan vi vet ordet av så är det dags att släppa Faxe lös i skogen igen!

Men nu, nu väntar vi på våren och visst finns det hopp! Gårdagen bjöd på flera plusgrader och strålande sol! Så med på promenaden fick kameran följa och visst fastnade Faxe på några fina bilder alltid! Från skitig jakthund i skogen till ståtlig snyggisvovve framför kameran!!!

​

​

​

​

​

Snyggisvovven Faxe poserar gärna framför kameran och matte

Therese passar på att ta fina bilder!

Under ART  hittar ni ytterligare en fin bild som jag bearbetat lite. (Red.anm.)