 |
 |
 |
|
 |
|
 |
|
 |
|
 |
|
 |
|
 |
|
 |
|
|
|
KENNEL VILLAROSA SOFTCOATED WHEATEN TERRIER Last update 2024-11-01
Faxes blogg 2010 tillbaka
29 December 2010
 En alternativ jakthund för många pälsdjurs allergiker. Det är Faxe det! Nu kommer det snart på pränt dessutom. Det var en spännande dag igår! Vi gick här hemma och väntade och väntade! Väntade på att en reporter från Jaktjournalen skulle komma på besök. Vi hade varit i kontakt någon vecka tidigare och han sade då att han bara skulle svälja lite julmat innan han skulle höra av sig igen för att boka träff. Så ringde han då, bara någon dag efter julafton och bad att få komma redan dagen därpå. Snacka om att bli tagen på sängen. Nu var det bara att baka sockerkaka och ladda kaffekokaren för ett lite annorlunda fikabesök. upp»
|
Det skulle visa sig att reportern var svärson till ägaren av det vildsvinshägn som vi släppt Faxe i två gånger. Han var dessutom med vid det första släppet. Redan då hade han haft Faxe i åtanke för ett reportage men Faxe var ju så ung då och man visste ju inte vad det skulle bli av honom i jaktsynpunkt. Sedan hade det kommit andra saker i mellan. Ja du vet hur det är men nu blev det alltså av. Vi fick berätta vår och Faxes gemensamma historia. Varför det blev denna rasen och vad vi kände inför den. Hur vår jakt- och spårträning hade sett ut. Många frågor och lika många svar. Det skall bli jätte spännande att se det färdiga resultatet sedan i tryck någon gång under våren, troligtvis i April eller Maj. Mer än någonsin längtar jag nu efter just den perioden av året och den som väntar på något gott väntar ju alltid för länge. Är det inte så?!?! J |
24 November 2010
Snön slog ner över oss, lika hårt kraftfullt, som ett magplask i en bad bassäng! På bara några dygn har marken täckts av ett flera decimeter tjockt duntäcke av snö. Molnen verkar inte ge upp än och även i dag forsätter flingorna falla. Så var det med det. Vi tyckte att förra årets jaktsäsong blev kort men det här året verkar få ännu färre jaktdagar.
Andreas och Faxe har dock varit ute så fort de fått tillfälle. Har det inte varit någon planerad jakt inbokad har de passat på att åka på lite kortare släpp utan bössa bara för att öva upp söket. Men nu ligger snön lite för tjock för att det skall fungera. Inte verkar det vara någon ljusning på gång ännu på ett tag heller. Snön dansar runt hus knuten i ett löftes vals om att stanna.
|
 |
Men en jakt jag måste berätta om ägde rum för ett par helger sedan. Rådjur, hjort och gris stod på agendan och Faxe skulle växel släppas till sammans med en annan hund. Faxe skulle släppas på ett mindre område med relativt nära till gräns. Han är perfekt till detta då han inte gör så himla långa sök rundor ifrån Andreas. Faxe flög som vanligt fram mellan träden men fick dock inte upp något bra drev den här gången. Djuren lös med sin frånvaro. Men det skulle senare visa sig att han skulle få en ny chans att visa vad han går för. Den här gången var det hans eftersöks egenskaper som skulle sättas på prov. En hjort hade fallit offer för en jägares bössa men tyvärr inte lagt sig på plats. Sådant händer ju någon gång ibland även om det är sällsynt. De ropade in Andreas och Faxe på radion och förklarade läget! En stund senare var redo med eftersöks linan ringlandes likt en orm efter sig. Andreas visade på honom Faxe började sitt arbete. Det skulle visa sig inte bli helt enkelt. Men det var det ingen som visste då. Två jägare följde efter husse och hund då Andreas som hundförare inte ville bära på bössan också. Det är inte alltid så enkelt att ta sig fram i skogsmarker och här ser dessutom bergshällar till att göra området lite kuperat.
Faxes näsa jobbade på längs med maken och även om det krånglade till sig till en början så kom han ganska snart på rätt väg. Det kunde de se på bloddropparna som hans tassar svepte över. Rätt som det var så började han gå i kringeli krokar och männen började tycka att det var lite märkligt. Då, rätt som det var körde en av dem upp en hare som snabbt skuttade därifrån. Aha!!! Då var det inte så konstigt längre. De backade tillbaka en bit där de visste att han var rätt och började om. Nu gick han återigen klockrent. Rakt över dropparna, över stock och sten och mellan träden bar det. Till slut skulle deras sökande ge resultat, då de kom ikapp djuret så att det kunde avlivas. Det var då en väldigt lycklig vovve som luggade loss i dess päls. Lite senare var de äntligen på väg hem i mörkret. Hjorten hade återfunnits precis innan det blev mörkt så allt hade gått lysande. Faxen fick en massa beröm från jägarna som varit med och tyckte att han gjort ett fantastiskt arbete. Frågan är om de hade klarat av att finna djuret utan honom. Faxen gjorde inte många knop den kvällen. Han var trött. Både hans kropp och näsa hade fått arbeta ordentligt den här gången. Gps, en visade att söket hade varit 900 meter långt. Fågelvägen. Jag vet inte om jag behöver påminna om den terräng som var. Faxe hade fått jobba betydligt mycket längre än så. Och han gjorde det nästintill klockrent. Det är ju nästan lite av en lyx att ha med sig en hund ut på jakt som fungerar lika bra vid släpp som vid eftersök. Han är allt en liten pärla!
|
|
Snön, ja den viner på och vi håller oss inomhus en del nu och väntar tills de tillfällen då det håller upp. Då får vi passa på att busa lite med Faxen i det tjocka vita istället. Jakten, den får vi se hur det blir med framöver. Andreas och Faxe har varit och hjälpt till vid ytterligare ett tillfälle som eftersöks ekipage vid en trafikolycka. Kanske det blir fler sådana tillfällen. Medan vi väntar på snön skall hålla upp så passar vi på att mysa lite inomhus istället. Faxe ligger gärna på golvet bredvid Hugo på hans täcke. Där myser vi alla tre när det inte går att göra så mycket utomhus. Hugos fingrar vet inte alltid vad de gör och någon gång har de sugit tag i Faxes päls. Då ger han ifrån sig ett litet tjut och vänder andra sidan till och blänger lite på den lilla krabaten som luggat honom. Han gör inget mer än så och snart lägger han ner huvudet igen för att åter vila ögonen.
18 oktober 2010
Marken är knastrande frost vit och termometern visar på 3 minusgrader. Än så länge är det ganska kallt men solen är på väg upp för att ge oss lite värme. Söndag morgon och det är ingen jakt inplanerad den här dagen. Men har man inget att göra så skaffar man sig och jag skall få följa med!
Planen säger att vi skall åka till en lite mindre mark i närheten bara för att Faxe skall få lite träning. Vi tar med pejlhalsbandet och handenheten men lämnar bössan hemma. Klart jag tar kameran med också. Vill ju inte missa ett tillfälle. Det knastrar i skogen. Det är bruna, stela löv som faller efter några nätters frost. Jag är spänd. Förväntansfull. Det var ju ett tag sedan jag var med sist.
Andreas kopplar på pejlhalsbandet och trär kopplet över Faxes ljusa, lockiga huvud. Faxe vet vad som är på gång och sätter genast näsan marken så fort han kommer ur bilen. En bit längre fram sätter Andreas honom vid sin sida, trär av kopplet och skickar iväg honom. Faxens näsa flyger över marken när han sätter iväg in mot skogen. Det här är livet om man frågar honom. Man kan se hur hela hans kropp liksom spänner sig och ögonen lyser upp när han får springa fritt i de djur spår som blivit under natten och morgonen.
|
Tv. Faxe med sitt fina pejl halsband. Th. Husse Andreas och Faxe är klara för första söket. |
|
Vi vandrar framåt och jag försöker verkligen mitt bästa för att inte höras. Men jag känner mig inte så som en elefant där jag går och inser att jag inte alls är så smidig som Andreas. Det knakar och knastrar under mina fötter. Det sista jag vill är ju att skrämma iväg de djur som kanske står bakom en gran en bit bort för det är ju Faxes jobb. Faxe i sin tur är näst intill ljudlös där han far fram och vi spanar på handenheten emellanåt för att se vart och hur långt bort han befinner sig. Det är super intressant att kunna följa honom jobba i skogen på det här viset. Rätt som det är så har han varit ute på en sök runda och därefter är han på väg tillbaka till oss. Datorn räknar ner i meter och visar riktning och mycket riktigt så dyker han snart upp vid våra fötter igen och vi ”smyger” vidare.
Det är en fin morgon för sådana här aktiviteter och jag njuter av den friska luften. Faxe är ute på en av sina sök rundor och då får Andreas syn på ett rådjur en bit bort i en tätning. Nu väntar vi bara på att Faxe skall komma tillbaka. Det visar sig dock att vi skrämt iväg dem så det blir inget vidare drev direkt utan vi vandrar vidare. Mellan grenar, träd, buskar och över diken och vindfällor. Det är snart dags att ge upp för den här gången men det är då vi har turen att få syn på dem. Sex stycken rådjur ute på ett fällt. Andreas behöver knappt visa på Faxe innan det bär iväg. Längs med en grusväg, runt en hage och ut över fältet för att komma i kapp. Det går så snabbt att rådjuren nästan inte hinner fatta vad som händer förrän faxe är dem i hälarna. Då brakar det iväg in mot skogen. Faxe rusar efter. Hans smidiga lilla kropp nästan slickar sig längs marken och vi kan återigen se på handdatorn hur de rusar efter varandra innanför skogskanten. Faxe är efter dem en bit innan han släpper och följer sina bakspår nästintill exakt för att ta sig tillbaka till oss. Det är en lycklig liten vovve med tungan hängandes i mungipan som kommer i gallopp tillbaka. Några meter framför oss saktar han ner takten och travar de sista metrarna fram. Man kan se att han är både nöjd, glad och stolt över sin egen insatts och det skall han vara också!!!
|
Över stock o sten bär det iväg |
|
Med sina kolsvarta ben är han är kanske inte längre den vackraste vovven i byn men vad gör det. Den lilla detaljen fixar vi till när vi kommer hem. Nu vandrar vi den sista lilla biten tillbaka till bilen samtidigt som Faxe överöses med beröm och godis. På morgonens lilla, korta träningspass fick han nio kilometer i benen i skogs terräng. Så nu kan han vara förtjänt av lite vila. Vi ville ju bara att han skulle få göra det han tycker är allra roligast och lite träning för att Faxe skall öka ut sina sökrundor ytterligare. Nu fick han även chans till ett drev också. Det blev liksom grädden på moset och kul för matte att få se hur det går till istället för att bara få höra historierna när husse och hund kommer hem.
Det är ju full fart på jaktsäsongen nu. Två rådjur är hitintills skjutna för honom. Att han tyckte att det var roligt att jaga rådjur, det visste vi ju sedan tidigare så nu utökar vi med älgen. Vid hela tre tillfällen har Faxe även varit i närkontakt med och drivit älg. Vi märker att han visar ett jätte intresse även för skogens stora och det känns jätte spännande. Det bästa är att säsongen nästintill bara börjat så mycket kan hända än.
|
|
|
Den 16/9-2010
MAN BLIR TRÖTT AV ATT BABYGYMMA!
Kan det bli sötare än så här?
|
 Sällskap är OK, men ibland är det skönt med en egen kupé .... |
Den 18/8-2010
MIRAKLET-HUGO
Så kom han tillslut. Vårt lilla mirakel och Faxes ”lillebror”. Det blev ytterligare en liten kille till i mitt liv, en Hugo! Nu kom en ny utmaning för oss på många sätt. Visst är allt nytt för oss nu, en ny liten krabat att ta hand om. Ett helt nytt territorium kan man lugnt säga men också en utmaning att få allt att fungera hemma. Faxen har ju varit vår bebis substitut länge nu och det kändes väldigt viktigt att han inte skulle känna sig utanför utan att allt skulle fungera oss fyra emellan. Ett skräckscenario hade ju varit att vi skulle bli tvungna att lämna bort honom om han hade markerat mot Hugo!! Vi har kompisar som hade en annan ras och inte kunde behålla honom av denna anledning. Vi hörde oss för bland vänner och bekanta hur de gjort för att få allt att fungera när de kommit hem till sina vovvar. Sedan använde vi oss av de tips vi tyckte skulle fungera för oss och peppar , peppar så har det gott super bra!
|
Så kom han tillslut.Vårt lilla mirakel och Faxes ”lillebror”.
|
Det första han fick göra när vi kommit hem var att lukta på en snuttefilt som Hugo haft på BB. Sedan ställde vi fram babyskyddet så han fick nosa över honom lite. Gissa om det var intressantJ Han nosade och luktade och tyckte först att det var en jätte märklig sak som vi tagit hem. En liten stund senare tog vi upp babyskyddet och gick in. Faxe svansade och trippade efter i nyfikenhet med en giraff lång hals. Sedan dess har allt gott bra! Lättnad och lycka! När Hugo var ledsen så fick faxe brottom att komma fram och se vad det var som stod på. Men detta släppte snart. Första natten hemma sov Faxe i fotändan av vår säng hela natten. Hugo emellan oss. Faxe brukar vanligtvis bara somna till en stund hos oss innan han hoppar ner på golvet igen. Han kom krypande upp en gång och lade sitt huvud på Hugos filt och låg blixt stilla. Det spelade ingen roll att Hugo fäktade med armarna eller sparkade till honom i huvudet. Han låg alldeles platt ner. Natten efter var precis som vanligt. En halvtimma hos oss och sedan ner på golvet. Faxe är nyfiken av sig och det är inget undantag i det här fallet. Han vill gärna vara med oss och se vad som händer med den lille. Han är dessutom väldigt ”pussig” Så vi fick väldigt tidigt begränsa honom till att bara slicka Hugos fötter ett par gånger och sedan lägga sig ner vid våra fötter. Det känns viktigt att ge honom en massa beröm när han håller lämpligt avstånd. Han vaktar och har koll på ett bra sätt utan att bli aggressiv! Riktigt skönt! Så vi känner oss väldigt trygga i att inget skall hända emellan dem eller oss.
Vi insåg ju ganska snabbt att vi skulle bli hemma ett tag nu så vi beställde hem lite Agility hinder på nätet. De kom igår och vi fick brottom att sätta upp dem för att pröva. Vi har inte gjort något sådant här med faxe innan så det blev en chansning. Men den verkade gå hem. Efter lite trugande med godis så hoppade han hindren istället för att springa runt dem och tog tunneln flera varv åt gången fast den var så farlig från början. Att springa slalom mellan pinnarna var däremot ingen hitt. Det går väldigt långsamt där än så länge! J Det är jätte roligt att ha något sådant här på hemmaplan att göra nu när jag skall vara hemma ett tag framöver.
|
|
Dessutom så var det ju bockjaktspremiär den 16de augusti.
Det var förväntansfulla jägare som gick ut tidigt i ottan för att pröva lyckan. Faxen förstod han med att något var på gång. En liten stund senare kom Andreas hem för att hämta upp honom. En liten bock hade fallit för hans bössa och Andreas hade släpat iväg den en bit för att han skulle få spåra. Det gick som hejsan i skogen och Faxe hittade den allt. När de kommit tillbaka så fick han en klöv att busa med och lyckan var total. Tidigt på morgonen idag så var de åter på gång ut i skogen. Andreas blev upphämtad av sin bror och Far och När alla jaktklädda män kom in i huset så blev Faxe rastlös. Han förstod precis vad som var på gång att hända nu! Det var en besviken Faxe som fick ligga kvar hemma medan de åkte ut i skogen. Men lyckligtvis blev han upphämtad även idag. Denna gång hade bocken gått iväg in i ett skogsparti så nu skulle han få jobba på de t spåret också. Bocken hade bara gått 75 meter in innan den lade sig men även det är ju väldigt nyttig träning. Det var en nöjd och lite blodig hund som kom hem till matte igen. Nu håller vi bara tummarna för att det blir mer jobb framöver för Faxen. Om inte annat så är det ju inte så långt kvar tills det är dags att få släppa honom lös i skogen. Nu har jaktsäsongen äntligen dragit igång!!!
Den 31/7-2010
SKARPT LÄGE
Hej och tack för senast. Här kommer en liten lägesrapport! ;-)
Äntligen var det så dags. Nu skall kunskaperna som husse och hund skaffat sig sättas på prov. De lämnar kvar matte hemma vankandes runt i ovissheten. Jag önskar nästan att jag kunde åkt med. Det hade ju varit sjukt kul att se dem in action. Det är skarpt läge nu men jag vet att de gör sitt bästa och det kommer att räcka mer än väl. Efter att Andreas mobil ringde och innan jag hade hunnit fatta vad som verkligen var på gång hade han hunnit byta om och både eftersöksväskan och Faxe var instuvade i bilen. Det var knappt att jag hann reagera. De gick eftersökskursen för att det känns som en bra bas att ha när Andreas med nära är ute på jakt själva men nu var läget ett helt annat!
Sebastian, som ringde är tillsammans med en vän anämlda eftersöks ekipage. Nu föll det sig så att Sebastian inte fick tag på vännen och dennes hund utan han slog en signal för att se om Faxe var tillgänglig. De möttes upp på platsen där den trafikskadade råbocken senast sågs och Sebastian tog först täten med sin wachtel hund, Oryx. De hade spårat en bit när Oryx körde upp bocken ur sin lega och det bar iväg en bit. De släppte Oryx lös och han satte efter djuret i ca 5-10 min innan han släppte och kom tillbaka till sin husse igen.Varken duktiga Faxe eller Oryx är inte så gamla än och håller på att skaffa sig rutinen som saknas. Dessutom är det en väldigt varm dag så därför var det bra att de ha två hundar tillgängliga på plats. Nu var det Faxes tur.
Pejlhalsbandet gjordes iordning och spårhalsbandet sattes på innan Andreas släppte på honom där de sett att rådjuret sprungit över en asvaltsväg. Här spårade Faxe bra och skulle snart visa tendenser på att det var ngt hett på gång. Då släppte de loss honom så att han fick jobba själv. Tillslut fick han korn på bocken och Sebastian kunde lossa ett avlivande skott när bocken var på väg ut på en öppen vall. Faxe, som inte hade långt fram, rusade upp till bocken och luggade den ordentligt innan de båda hundförarna hade kommit fram till plats. De var alla mkt nöjda över att det gick bra och blev ett lyckat resultat. En av de nöjdaste var förstås Faxe och det är ingen tvekan utan det kommer vara en trött hund några timmar framöver nu. Det som var lite extra ”roligt” den här gången var att både Faxes jakt- och spår kunskaper kom väl till pass den här gången! När de kom hem fick Faxe sin belöning. En stor bit leverpastej och en klöv från bocken att tugga på. Man riktigt ser hur nöjd han är! Trött, men nöjd!
Eftersökshunden Faxe
Vad härligt att se o höra att han fungerar i skarpt läge. Då vet man att allt jobb inte var förgäves. Han är en riktigt duktig hund som vi är jätte-stolta uppfödare till. Kickie & Chris |
Belöningen
|
Den 18/6-2010
Eftersökshund
Så var det äntligen klart! Det är skönt att se att övning faktiskt ger färdighet, att trägen vinner…. Ja, ni vet, alla de där klyschorna som man tar till ibland. Andreas gjorde ju ett försök att köra stenhårt med spårträningen förra sensommaren men av olika yttre omständigheter som inte rörde oss och Faxen så blev det ett uppehåll som inte direkt var inplanerat. Så när det var dags att ta upp söket för instruktör igen så var vi redan inne i jakt säsongen. Detta visade sig inte direkt vara det bästa för vår lille kille. Färska spår var helt plötsligt mycket mer intressanta än vad det lagda spåret var så vi bestämde oss för att hålla upp en period.
Så för några veckor sedan drog vi igång och lade lite spår på egen hand och tog därefter kontakt med vår instruktör igen. Nu så skulle här tränas. Vi hann nog lägga tre spår innan vi av en slump fick höra att det fanns tider över på ett viltspårprov och vi tog chansen. Om det inte skulle lyckas så är det i alla fall en nyttig erfarenhet för både husse och hund. Vi har ju inte gått ett så långt spår förut så det här kunde verkligen gå hur som helst. Men med det spår jag förra gången berättade om i bakhuvudet så kändes det faktiskt inte så nervöst. NU KÖR VI, sade vi. Det får bära eller brista. Förutsättningarna var återigen inte perfekta. Det var varmt och han fick spåra sist av tre hundar. Dessutom var det så mkt knot att de valde att sitta stilla i bilen och vänta för att inte bli uppätna, men visst blev han godkänd!!!! Skönt att det jobb som Andreas och Faxe lagt ner gav resultat!
Det var ett 600 meter långt spår med 4st 90 graders vinklar på och han började väldigt noggrant! Tog spåret klockrent och luffade iväg ut i skogen. Vid första vinkeln kom han av en stund men där ringade Faxe runt en sväng och kom på spåret själv igen Efter ett tag kom de fram till en myrmark. Här sade domaren att ungefär 5 av 10 hundar tappar bort sig här. Bara att hålla tummarna nu då!! Hårt, väldigt hårt!!! Helt i onödan skulle det visa sig för Faxe traskade över och Andreas hängde efter med vatten upp till knäna på vissa ställen. HÄRLIGT!!!!! Vid sista vinkeln kom han av en stund men eftersom det märktes direkt så kunde Andreas leda på honom igen! ! Domaren påpekade att det bara var en gång som det var tillåtet att göra det så nu var det bara att bita ihop och lita på att Faxe skulle sköta sitt jobb! Sedan närmade de sig en bäck och faxe passade på att ta sig en slurp vatten och självmant dra in vatten i näsan för att sedan fräsa ut det igen. Tänk vad klok han är ändå. Sedan kunde Andreas se hur han gick upp med näsan i vinden och tre meter framför dem dök han på klöven!!!!!!! 14 minuter tog spåret så det fanns gott om marginal kvar Efteråt fick den, som vanligt, mkt nöjde faxe bära med sig sin klöv tillbaka till bilen med svansen i topp. Sitt ”pris” fick han med hem och då visste lyckan inga gränser. Väl hemma och ute i trädgården rusade han runt med klöven i munnen och skakade den innan han slängde sig handlöst på marken och rullade runt och riktigt gned in ryggen i gräset utan att släppa taget om klöven! Sedan lade han sig i skuggan vid husknuten och tuggade glatt i sig den.
Det skriftliga omdömet lyder;
”Börjar försiktigt men exakt. Följer väl till v.1 och ringar något. Perfekt fram till v.4 som han efter hårt arbete passerar och letar sig fram till slutet”
Hmmmmm, har jag förresten någonsin talat om hur stolt jag är över vår lille plutt???!
Kram från Therese, Andreas och Faxe
|
|
Så här lycklig är en eftersökshund!!!
Den 10/6-2010
Stolt husse och matte!
Jahaja, förutsättningarna känns inte som de bästa när regnet hänger i luften och det kommer att ta ganska många timmar innan vi hinner med att gå det! Shit också!!!! ( I verkligheten var ramsan betydligt vassare än shit, det kan jag lova!)
Men, men,,,, klöven är tinad och blodet likaså. Antar att det bara är för mig att stoppa fötterna i gummistövlarna och slänga på mig regnkappan för att trava ut i skogen och lägga spår åt lille Faxen. Hmmmm,,,,,, hur skall jag göra nu då????? Skall jag verkligen lägga ett lika långt spår som vanligt när förhållandena är som de är. Det måste ju vara viktigast att han klarar det ändå, funderar jag!
Så, det fick bli ett kortare spår med lite fler vinklar på! När jag var färdig hade jag gått lite knappt tre hundra meter rakt ut i ingenstanns och vinklat av fyra gånger på det. Nu är det bara att hålla tummarna. När det 7,5 timmar - och en hel del regn senare var dags att ta med lillen ut i skogen så kramade jag mina tummar till en något vitare färg än tidigare medan Andreas gjorde sig och Faxe redo att gå på. Han tog det klockrent direkt men velade av vid första vinkeln. Jag fick bita mig i tungan för att inte tala om det för Andreas. Men han märkte snart på hunden att han inte var på spåret längre så efter en stund ledde han tillbaka honom en bit och visade på igen kanske 15 meter från spåret (eftersom att han inte visste vart det gick exakt). Faxe körde ner nosen i backen igen och jobbade på. Kom rätt på spåret igen och fortsatte, vilket var skönt för mina tummar som jag hade börjat tillåta få syre igen. Vid ett tillfälle till stannade han upp som om han stod och funderade på något annat en stund. Han kan göra det ibland, Faxe. Så Andreas fick komendera honom till sök igen och när han gör det är det precis som om han vaknar till igen och då är det bara arbete som gäller. Ner med nosen igen och trava vidare.
Kan ni tänka er, han kom fram till klöven akompanjerat av matte och husses glada rop och beröm!!!! Duktiga killen. Att jag ens tvivlade på honom. Klart att han kan! Själv blir Faxe så stolt när han hittar klöven att han genast stoppar den i munnen och sträcker på sig samtidigt som svansen åker bort och fram i en ryslig takt! Sedan travar han i en väldigt högrest och stolt trav fram till trädgården där han blir lössläppt och helt plötsligt går över i gallop. Han studsar och rullar runt med klöven i munnen innan han tillslut lugnar sig och mumsar på den en stund! Samtidigt som husse och matte stolt tittar på varandra och skrattar åt Faxes beteende!
|
|
31/1-2010
Det är sådana här riktiga vinterdagar när snön ligger tjock på marken, termometern visar på dryga 20 minusgrader utanför dörren, himlen är jämngrå och det faller små, små, tunna puderliknade snöflingor, som man längtar efter något annat.
Det är lätt att drömma sig bort nu, drömma om sommar, 20 plusgrader, sol gröna träd och gräsmattor. Jag tror att Faxe längtar lika mycket som matte och husse. Nog för att det är roligt att busa i snön men sådana här dagar går vi helst inte ut mer än nödvändigt! Medan han istället knappt kommer in i huset en fin sommardag. Då går han hellre ute och myser i trädgården och kan ligga flera timmar i sträck i skuggan någonstans och bara spana innan han bestämmer sig för att ta sig en spanar runda och kolla läget lite granna.
Sommaren som gick förde med sig ett bra bär år. Jordgubbslanden lyste röda och på björnbärsbuskarnas grenar hängde stora svarta klasar. Faxe var inte så förtjust i jordgubbarna men björnbären åt han med glädje. Om han fick dem serverade så han slapp plocka dem från de vassa grenarna. J
Jag skickar meden en liten historia, ett litet ”minne” från en sensommarkväll i björnbärsbuskarna!
Faxe och Björnbären!
-"HEJ MATTE!!!!! Vad gör du för något roligt?"
Faxen kommer i full gallopp fram för att kolla varför matte ligger på knä bakom garaget så här sent på kvällen.
-" Jag plockar av lite björnbär så vi har lite att frysa in. vill du smaka?"
-" Aldrig i livet" Säger Faxen. -" Det sticks ju och gör ont!"
-" Men bären är ju så söta och goda. Här, smaka på ett ur min hand!"
-" Hmmmm, jag vet inte om det är något för mig. Jag gillar nog inte dem". Sade Faxe och backade några steg och lade huvudet på snedden.
-" Skyll dig själv skrattar matte. Då tar jag dem själv".
-" Okej, jag kanske ska prova ett om du ger mig det för det luktar ju ganska gott". Faxe tar några försiktiga steg framåt igen.
-" Varsågod". Matte bjuder och Faxe tuggar i sig!
-" Okej, du hade rätt. Kan jag få ett till?"
-" Klart att du får. Jag sade ju att det var gott. Matte vet allt bäst ändå. Eller hur?"
-" Men vad har du här för något då? Men matte här finns det ju massor fler!!!!!!!" Faxen dyker ner i skålen som är full med bär och nosar och väljer ut de mognaste som han vill ha.
-" Här kan jag ju också äta utan att det sticker mej på nosen!"
-" Kom nu lilla hjärtat! Jag tror det är dags att gå in nu för nu har jag en hel del bär att skölja av så de blir rena och fina!!!!!" Jag plockar snabbt upp skålen från marken och går mot dörren.
-" Tur att det ändå nästan var svart ute. Det var nog dags att sluta nu ändå! Vill du ha ett till från min hand?" Matte gör sig till och sätter sig ner på huk och bjuder Faxen.
-" Nej, nu vill jag nog inte ha mer. Kom nu matte jag är trött" Sade Faxe och gäspade stort och ljudligt och vände på klacken och började gå mot dörren! -" Kom nu matte så går i in igen!!!"
17/1-2010
Det är utan tvekan en av de kallaste vintrarna på länge. Mycket länge! Det gamla talesättet att om det är mycket Rönnbär en höst så blir det en bister vinter. I år satt bären i stora, röda klasar på träden och tyngde ner grenarna. Nu kan man ju fundera på hur trovärdiga just Rönnbären är?! Hur skulle de kunna veta vilket väder som väntar några månader framåt?!? Men den här gången fick de rätt.
Snön har fallit tung och tjock i flera omgångar och vi fick till och med glädjas åt en vit jul! Det är verkligen inte illa för att vara på våra breddgrader!! Dessutom har minusgraderna under en, kanske lite för lång, period varit ganska många så snön har kommit för att stanna. Detta för med sig ganska mycket problem för både människor och djur.
Vi tvåbenta klagar över dåligt skötta vägar och all skottning vi måste göra för att komma fram till hus och garage. Djuren däremot, de får det större problem. Det blir ont om mat och framför allt så har de svårt att sparka fram den som finns under all snö. Sedan en kort tid tillbaka har det utlysts förbud för att släppa hund på jakt. Djuren har det så svårt ändå utan att vi skall komma och göra det värre för dem! Därför får vi hitta andra sätt att aktivera Faxe när helgen närmar sig.
I ett vitt täcke på dryga halvmetern hade de hur roligt som helst. De flesta hundar gillar ju det där med snö och våra är verkligen inget undantag och tänk så roligt att få se varandra igen. Så i glädje, rus och bus, race´ade de runt, runt. Den djupa snön gjorde att de fick tredubbel motion av samma sträcka. Det var inte bara varandra de jagade utan ställde någon vänlig människa upp som ”byte”så var det ju super roligt att jaga denna tills han inte orkade mer.
Tänk vilken skillnad på energi det kan vara ibland. Det är ju helt fantastiskt hur mycket ork vovvarna har när de sätter igång! Mellan varven fick de komma in i värmen och tugga ben en stund innan det var dags att ta nya varv i snön. Om de har tur och hittar en trädgren som ramlat ner från vedhögen så är lyckan gjord. Tänk vad kul man kan ha med ett vedträ i munnen. Helst skall de ha den i munnen bägge två. Samtidigt!
Mattar och hussar kan nog se fram mot en lugn och avslappnad kväll där hundarna kommer att sussa förnöjt vid våra fötter.
FAXE O VILDSVINET
Jag gjorde det, jag vågade!!!!! Eller ja, alltså, egentligen är det ju inte jag som har gjort något märkvärdigt direkt utan Faxe såklart! Det enda stora i det jag gjorde var att jag vågade åka med och titta på när Faxekaxe jobbade och jag är stolt!!! Får man vara det i egenskap av matte?! Kanske det är lite fånigt men i så fall så tänker jag stå för att jag är det!
Andreas ringde mig på dagen idag och för några sekunder glömde jag nog av hur man andas! Visst har det varit prat om att någon gång i veckan skall det ske men nu fick jag reda på att, denna någon gång, var redan ikväll och han undrade om det inte var dags att jag skulle åka med! Första reaktionen var att det vågar jag då absolut INTE göra! Men sedan ändrade jag mig och tänkte att detta kanske kunde vara nyttigt för matte också! Så att lite av min överdrivna respekt för bestarna kanske skulle lägga sig lite! Så okej! Jag gör det, jag följer med när Andreas skall släppa Faxe i vildsvinshägnet för andra gången!!!!!!!!!!
Den här gången var det ett ypperligt tillfälle då det bara skulle vara Faxe och en Mûnstländer som skulle släppas! Det första vi såg när vi kom fram och kikade in genom nätet till hägnet var en, i mina ögon, stor grotesk 100 kilos sugga som stod med trynet i backen och bökade runt! HUA!!!! Skall vi verkligen in dit???!!!!! Tveksamt följde jag efter genom porten! Det var meningen att hundarna växelvis skulle släppas på och Faxen fick börja! Han sprang runt och nosade längs med marken och kände tydligt att det luktade gott! Problemet var bara att det luktade gott överallt och han hade lite problem att lokalisera var grisen befann sig nu! Men lite senare, när vi hade närmat oss, då fanns det inga tvivel mer!!!! Faxe tog reda på vart suggan befann sig och satte fart! Skallet var det inget fel på, det släppte han med en gång och lade in högsta växel efter besten! Vilken adrenalinkick det var för matte att se hur han jobbade! Jag var både uppspelt och nervös på samma gång men Faxe skötte sig som sagt så bra och suggan var ju relativt van! Så jag blev snabbt lugn igen. Men bara för att hon är van vid hundar så innebär det inte att hon tycker om dem! För inte ville hon ha Faxen i klövarna och gjorde några utfall för att stoppa honom! Men vad kvick och vaken han var trots allt! Varje gång som hon gjorde sina vändningar mot honom så var han snabb tänkt och vände av bort från henne!
Det märktes så väl att han tyckte att det är roligt att jaga sugan och viftade på svansen och skallade hej vilt på henne. Han gjorde små cirklar runt henne och det såg nästan ut som om han hade fattat att det var bättre att komma upp bakifrån ibland! Det var liksom inte lika farligt i den ändanav grisen! Emellanåt blev han inkallad så att den andra hunden skulle få jobba lite också. Då fick han vatten från husse och när han inte var turstig längre ville han tillbaka ut på fältet igen! Det var inte lika roligt att stå i koppel och titta på när kompisen var ute och hade roligt! Men några vändor efter svinet senare var det dags att bryta upp och en varm, turstig och lite trött Faxe fick vada i det lilla diket för svalka och för att dricka!
Tanken är väl inte att det skall bli för många släpp i hägn eftersom att suggan är hundvan och kanske inte beter sig som en vild gris fullt ut men det är toppen att den här möjligheten att se vad hunden går för finns. Förhoppningsvis vet han lite vad det innebär om han stöter på ett vilt levande svin i skogen under en jakt framöver! Planen är att ta med honom en gång till och se vad han går för med den förhatliga kevlar västen på! För när vi tar på honom den här hemma så är det inte roligt alls och han vill inte röra sig mer än nödvändigt! Det kan ju hända att han glömmer bort den om han kommer in i ett hägn och har västen på! Det är i alla fall värt att pröva eftersom att matte, som sagt, är lite lätt harig när det kommer till vilda svin! Då är västen ett bra skydd och för att han skall kunna släppas i gris tät skog för jakt så är det skönt att ha den på. Men det blir en annan historia en annan gång!!!! Ägaren till hägnet sade att Faxe var energisk och vaken och han tyckte inte att det var nödvändigt att släppa på honom igen i det här hägnet under de här formerna. Han trodde alldeles säkert att Faxe både skulle kunna hantera gris vid jakt och att han skulle ställa med skall också! Det troliga är väl som sagt att vi kommer tillbaka en gång till vid ett senare tillfälle men det var skönt att höra för ett lite nervöst matte öra!!! J
7/4-2010
Visst är det härligt nu när våren äntligen är på G!?! Som jag har väntat på den! Just nu känns det som om jag letar efter varje litet tecken jag kan hitta. Som vanligt gör jag gärna mina upptäckter tillsammans med Faxe!
31/1
Det är sådana här riktiga vinterdagar när snön ligger tjock på marken, termometern visar på dryga 20 minusgrader utanför dörren, himlen är jämngrå och det faller små, små, tunna puderliknade snöflingor, som man längtar efter något annat.
Det är lätt att drömma sig bort nu, drömma om sommar, 20 plusgrader, sol gröna träd och gräsmattor. Jag tror att Faxe längtar lika mycket som matte och husse. Nog för att det är roligt att busa i snön men sådana här dagar går vi helst inte ut mer än nödvändigt! Medan han istället knappt kommer in i huset en fin sommardag. Då går han hellre ute och myser i trädgården och kan ligga flera timmar i sträck i skuggan någonstans och bara spana innan han bestämmer sig för att ta sig en spanar runda och kolla läget lite granna.
Sommaren som gick förde med sig ett bra bär år. Jordgubbslanden lyste röda och på björnbärsbuskarnas grenar hängde stora svarta klasar. Faxe var inte så förtjust i jordgubbarna men björnbären åt han med glädje. Om han fick dem serverade så han slapp plocka dem från de vassa grenarna. J
Jag skickar meden en liten historia, ett litet ”minne” från en sensommarkväll i björnbärsbuskarna!
Faxe och Björnbären!
-"HEJ MATTE!!!!! Vad gör du för något roligt?"
Faxen kommer i full gallopp fram för att kolla varför matte ligger på knä bakom garaget så här sent på kvällen.
-" Jag plockar av lite björnbär så vi har lite att frysa in. vill du smaka?"
-" Aldrig i livet" Säger Faxen. -" Det sticks ju och gör ont!"
-" Men bären är ju så söta och goda. Här, smaka på ett ur min hand!"
-" Hmmmm, jag vet inte om det är något för mig. Jag gillar nog inte dem". Sade Faxe och backade några steg och lade huvudet på snedden.
-" Skyll dig själv skrattar matte. Då tar jag dem själv".
-" Okej, jag kanske ska prova ett om du ger mig det för det luktar ju ganska gott". Faxe tar några försiktiga steg framåt igen.
-" Varsågod". Matte bjuder och Faxe tuggar i sig!
-" Okej, du hade rätt. Kan jag få ett till?"
-" Klart att du får. Jag sade ju att det var gott. Matte vet allt bäst ändå. Eller hur?"
-" Men vad har du här för något då? Men matte här finns det ju massor fler!!!!!!!" Faxen dyker ner i skålen som är full med bär och nosar och väljer ut de mognaste som han vill ha.
-" Här kan jag ju också äta utan att det sticker mej på nosen!"
-" Kom nu lilla hjärtat! Jag tror det är dags att gå in nu för nu har jag en hel del bär att skölja av så de blir rena och fina!!!!!" Jag plockar snabbt upp skålen från marken och går mot dörren.
-" Tur att det ändå nästan var svart ute. Det var nog dags att sluta nu ändå! Vill du ha ett till från min hand?" Matte gör sig till och sätter sig ner på huk och bjuder Faxen.
-" Nej, nu vill jag nog inte ha mer. Kom nu matte jag är trött" Sade Faxe och gäspade stort och ljudligt och vände på klacken och började gå mot dörren! -" Kom nu matte så går i in igen!!!"
När jag åkte till jobbet på morgonen så packade Andreas och Faxe in sig i bilen på väg mot stugan! Klart det inte måste vara sommar och sol för att ta en tripp dit! Det var ju inte utan att jag var lite avundsjuk på dem skall sägas. Det var ju en så fin morgon med bara en endaste minusgrad. Perfekt vinterväder. De mötte upp Andreas föräldrar och Cola och tänk vilken fart det blev på hundarna när de blev utsläppta.
I ett vitt täcke på dryga halvmetern hade de hur roligt som helst. De flesta hundar gillar ju det där med snö och våra är verkligen inget undantag och tänk så roligt att få se varandra igen. Så i glädje, rus och bus, race´ade de runt, runt. Den djupa snön gjorde att de fick tredubbel motion av samma sträcka. Det var inte bara varandra de jagade utan ställde någon vänlig människa upp som ”byte” så var det ju super roligt att jaga denna tills han inte orkade mer.
Tänk vilken skillnad på energi det kan vara ibland. Det är ju helt fantastiskt hur mycket ork vovvarna har när de sätter igång! Mellan varven fick de komma in i värmen och tugga ben en stund innan det var dags att ta nya varv i snön. Om de har tur och hittar en trädgren som ramlat ner från vedhögen så är lyckan gjord. Tänk vad kul man kan ha med ett vedträ i munnen. Helst skall de ha den i munnen bägge två. Samtidigt!
Mattar och hussar kan nog se fram mot en lugn och avslappnad kväll där hundarna kommer att sussa förnöjt vid våra fötter.
Faxe är Villa Rosas Uisge Potheen från U2-kullen
Faxe is Villa Rosas Uisge Potheen from our U2-litter
copyright villarosa.se