röd sträv/red harsh

den fina/the fine

chinchilla

den tunga/the heavy

Den ulliga/the woolly

Den krylliga/The kinky

In English further down

 

En av anledningarna till att man faller för just den här rasen är den underbart vackra silkiga vågiga eller löst lockiga pälsen. 

I rasen finns en del olika pälskvaliteer och alltsedan vi skaffade vår första Wheaten 1985 har diskussionerna gått i vågor om vad som är rätt eller fel.

Eftersom rasen härstammar från Irland och det är hemlandets Kennelklubb som bestämmer vad som skall stå i rasstandarden, kan man ju tycka att det inte skall vara några problem....

Nedan kommer lite förklaringar till de vanligaste variationerna.

 

Efter att ha avlat på silkiga pälsar sedanslutet av 1980 -talet år och sett mer än 50 kullar växa upp har jag kommit till den slutsatsen att det finns väldigt många olika kvaliteer i den silkiga pälsen, som nedärvs på olika sätt.

 

DEN RÖDA STRÄVA PÄLSEN

Jag börjar med den som jag har fått lära mig är den idealiska. "Den sträva röda pälsen". Som torr och nyfödd, är valpen röd med svarta toppar och svart mask eller utan svart och helröd. Pälsen är inte mjukoch blank och den är ofta väldigt tät. Om man drar pälsen mothårs är det mycket svårt att se huden. När valpen är 3-4 veckor liknar den en Border Terrier eller Irländsk Terrier, beroende på om den har svarta toppar eller inte. Upp tills valpen är ett år växer pälsen mycket långsamt och dom ser ofta ut som en ljusare Irländsk Terrier, fortfarande röda men inte kopparfärgade som de flesta Irländska Terriers är idag.

 

Pälsen är inte tunn utan väldigt tjock, men kort och den mjuka pälsen kommer så sakteliga innifrån. När dom är mellan 12-18 månader börjar pälsen växa riktigt fort och när de är 2 år har dom oftast mycket päls som är oerhört vacker. Under den här tiden när den sträva övergår i mjuk päls brukar jag klippa dom ganska ofta för att ge den silkiga chans att växa in. Hårstråna är mjuka men något grövre om man jämför med nästa kvalitet. Den är väldigt lik människohår. Den här pälsen blir oftast aldrig vit under utvecklingen och den mogna pälsen har en underbar vetefärg.

 

Den här pälsen är lätt att kamma och borsta och tovar väldigt lite. Den har ett naturligt fett som gör att den inte blir genomblöt när det regnar och den torkar väldigt fort när den kommer in eftersom den bara är blöt på ytan.

 

Detta var pälsen som de Irländska bönderna föredrog eftersom den var lättskött efter en dag ute på de leriga gårdarna. Jag tror att denna päls nedärvs dominant eftersom man får många olika pälstyper om man parar två hundar med denna päls. Vi har bara en gång fått en kull där alla valparna hade denna pälsen. Den här pälsen blir rikligare för varje år och är en mycket vacker och omtyckt utställningspäls.

Några välkända hundar som har denna päls är Geijes Killmore, Maroc Inishkea, Villa Rosas Queve-Jumper, Villa rosas Big-Wig m.fl.

 

DETTA ÄR EN KORREKT PÄLSKVALITET

 

BILDEXEMPEL

2 VECKORS VALP MED STRÄV RÖD PÄLS

 

För fler bildexepel klicka på röd sträv

 

 

4 dygn gamla valpar. Den till vänster har den fina pälsen, de övriga den röda sträva.

 

DEN FINA SILKIGA PÄLSEN

Nästa pälskvalite är mycket finare och inte så riklig. Nyfödda torra valpar med denna pälsen är ofta mycket mörka tom svarta med en ljus vetefärg i hårbotten, men dom kan också vara rent vetefärgade. Den är inte så tät som ovanstående utan man kan lätt se huden när man drar den mothårs. Den växer mycket långsamt och är tunn upp till hunden är över 2 år. Hårstråna är mycket fina, mjuka och silkiga, ungefär som fint babyhår eller som änglahåret man hängde i julgranen förr. Dom är ofta väldigt ljusa i färgen tills vuxenpälsen har kommit.

 

Den här pälsen tovar lätt med små knutor, speciellt under tiden som den byter från valp till vuxenpäls. Detta tar ofta mer än ett år. Den vuxna, mogna pälsen är otroligt vacker men har inte det naturliga fettet och blir därför lätt genomblöt när det regnar. Jag tror att det är denna pälsen många tänker på, när man säger att de "Irländska pälsarna" är tunna. Jag tror att denna pälsen är recessiv bakom den ovan nämnda eftersom man aldrig får en sträv röd valp om man parar två hundar med den här pälsen.

 

DENNA PÄLS HAR EN KORREKT BLANK SILKIG KVALITET PÅ DEN VUXNA HUNDEN, MEN PGA ATT DEN TOVAR ÄR DEN INTE LIKA ÖNSKVÄRD SOM OVANSTÅENDE. EN VÄLDIGT GLES FIN PÄLS ÄR INTE KORREKT.

 

CHINCHILLA PÄLSEN

Nyfödda valpar med den här pälsen är också ofta röda med mer eller mindre svarta toppar och mask. Pälsen är mjuk, blank och silkig. Den växer väldigt fort och är mjuk och silkig hela tiden. Det finns ingen ull i den och kvaliteen på hårstråna är är ngt finare än hos den första men inte lika fin som hos  pälsen ovan. Den är inte lika tät som den första men inte lika gles som den andra. Den påminner mycket om en chinchillas päls, därför kallar jag den så. Denna päls mognar väldigt fort och brukar vara klar när hunden är 18 månder. Den tovar lite mer än den första, men är ändå relativt lättskött. Den verkar även ha en del naturligt fett och blir inte lika genomblöt som den den fina silkiga, vid regnväder. Detta kan vara en variant av den röda sträva, för när vi parade Tic-Tac (som var chinchilla) med Maroc Na Sionna (som var röd och sträv) fick alla valparna i kullen den röda sträva pälsen.

Exempel på hundar vi fött upp med den här pälsen är t.ex. Villa Rosas Tic-Tac och Villa Rosas Paddy. Honeyrags Island Duke to Villa Rosa (Snorre) har också denna päls. Vi brukar få minst en eller två i våra kullar.

 

DEN HÄR PÄLSEN KAN VARA SVÅR ATT PLACERA NÄR DOM ÄR VALPAR OM MAN INTE SETT DEN TIDIGARE, EFTERSOM DE OFTAST INTE SER TYPISKA UT FÖR ATT FÅ EN KORREKT PÄLS, MEN HELLER INTE OTYPISKA.

SOM VUXNA HAR DOM ALLTID EN KORREKT RIKLIG PÄLS.

 

DEN TUNGA (BLANDANDE) PÄLSEN

Det händer ibland att man får valpar med mer eller mindre "stor" päls i kullarna. En variant av den pälsen är den som jag brukar kalla "den tunga pälsen". Den är mycket lik chinchilla pälsen, men med mer eller mindre ull i den. Oftast tar det mycket lång tid för ullen att försvinna, 3 år eller mer, men den här pälsen är blank och silkig på ytan och har ofta en del naturligt fett.

 

Den är betydligt jobbigare att sköta än den första och tredje ovan, i synnerhet under tiden som den tappar ullen, något som kan pågå i flera år. Det är väldigt tungt att kamma och karda igenom den, det är därför jag kallar den tung.  

 

Denna pälsen är mycket vanlig på svenska hundar och när ullen har försvunnit är det en mycket vacker silkig och korrekt. Så länge ullen finns kvar är den inte korrekt eftersom standarden säger att rasen skall ha en enkel päls och ull är inte tillåtet på den vuxna hunden. Många hundar med "blandade" linjer får den här pälsen. Som valpar och unghundar kallar jag dom storpälsade. Som vuxna beror det på om det finns någon ull kvar i pälsen, om den blir korrekt eller inte. Vi har haft valpar på rent irländska linjer med den här pälsen, som tappat all ull före ett års ålder, men mestadels tar det betydligt längre tid.

 

 

DEN ULLIGA PÄLSEN

Den här pälsen är tjock, matt och ullig och blir aldrig blank och silkig. Den är matt och torr och blir lätt genomblöt vid regnväder. Som valpar är hundar med den här pälsen gudomligt söta och ser ut som små teddybjörnar. Pälsen växer mycket fort och är tjock och tät. Den har inga lösa lockar eller vågor utan är antingen småkrusig eller rak. Den svallar inte heller i rörelse. Den är tung och svår att sköta och tovar ofta väldigt mycket. Många klipper ner sina hundar eftersom man inte  orkar med pälsvården.

Denna pälsen är enligt Rasstandarden ett diskvalificerande fel. Ibland händer det att vi får en eller två ulliga valpar i en kull, men det är mycket sällsynt. Det verkar som att hundar med småkrullig silkig päls lämnar mer ulligt än vad hundar som har vågig eller löst lockig päls gör. Denna päls kallas "Amerikansk" i Sverige, något som jag tycker är missvisande eftersom det finns så många Amerikanska hundar med korrekta pälsar. Detta är för mig en felaktig päls.

 

Som ni kanske förstått tycker vi bäst om den röda sträva pälsen och har alltid försökt spara den "bästa " valpen i kullen, med den här pälsen, för vidare avel. Likadant när vi säljer valpar till andra uppfödare så brukar vi råda dem att välja den valp de tycker bäst om bland de röd/sträva eller chinchilla. Naturligtvis är kroppbyggnad och konstitution viktigt, likaså temperamentet naturligtvis, men det är mycket svårare att avla fram korrekta pälsar än bra kroppsbyggnad och konstruktion eftersom arvsgången på bra pälsar är svår att förutse. Det tar många år och kullar innan man får en kull där de flesta valparna har den korrekta pälsen. Det verkar vara så många olika gener inblandade, så om man inte linjeavlar hårt, kan man få hur många olika pälstyper som helst i en och samma kull. I vår Q-kull t.ex. hade vi 9 valpar med 9 olika pälskvaliteer. Allt från den röda sträva till den ulliga med alla varianter däremellan.

 

UTÖVER KVALITEN HAR VI LOCKAR OCH FÄRG  ATT TA HÄNSYN TILL.

Rasstandarden säger att pälsen skall vara "vågig eller löst lockig".

Spannet är ganska stort här, men smålocking, kryllig, som en Lagotto eller Pudel får en Wheaten aldrig vara. Man ser också ganska ofta hundar i synnerhet med den tunga pälsen som har krusig pannlugg även om pälsen på kroppen ser vågig ut. Dessa hundar bär på genen för krylligt. Likaså har jag sett att hundar med korrekt pälskvalitet som har krylligt anlag eller är krylliga ger en större andel hundar med den tunga pälsen, eller tom ulliga. En rak päls utan vågor och lockar är inte heller korrekt. Valpar och unghundar undantas alltid eftersom utvecklingen av pälsen kan skifta väldigt mycket.

En hund kan ha korrekt pälskvalitet och vara kryllig!

Tittar man riktigt nära hårstråna på en ullig päls så ser den småkrusig ut!

 

I rasstandarden står det  om färgen "Alla rena nyanser av vetefärg, från ljust till en gyllene rödaktig färgton".

På ljusa pälsar bör skiftningen vara gyllene inte silver. Märk väl att unga hundar under perioden de byter från valp till vuxen päls kan vara gråvita.

En rödaktig förgton får inte vara brunaktig eller kopparfärgad (som på Irlänsk terrier). Även här skiljer unga hundar och valpar. Som jag skrivit tidigare så får en röd/sträv valp oftast en underbart vacker vetefärgard korrekt päls.

 

EN KORREKT PÄLS ÄR ALLTID RIKLIG

En ren korrekt päls känns alltid sval när man stoppar händerna i den!!

 

Spannet är väldigt stort mellan de olika pälsvarianterna i rasen och att kalla dem för Irländska och Amerikanska fungerar inte. Det blir bara missförstånd. 

Nedan har jag gjort en axel där den idealiska pälsen är i mitten. Åt höger går man mot en kvalitet med lite tjockare hårstrån för att sluta i den tjocka matta ulliga. Åt vänster går man mot kvaliten med fina hårstrån för att sluta med en fin gles päls.

 

 

 

FÖR ATT LÄSA RASKLUBBENS KOMMENTARER TILL RASSTANDARDEN KLICKA HÄR

 

En blank, silkig, riklig, löst lockig, korrekt vetefärgad päls. Så nära idealet man kan komma.

A shiny, silky, rich coat with waves and loose curls. As close to the standard as you can come.

 

Här är några exempel på pälsar på 5 dagar gamla valpar.

Here are some examle of the different coats in 5 days old pups.

 

 

ENGLISH

One reason to fall in love with this breed is the wonderful soft and silky coat. In the breed are some different coat qualities and since we got our first Wheaten 1985, the discussions about wich quality is the correct has been going on.

Since the breed is orginated from Ireland and in the FCI conuntries it is the The Kennel Club of land of origin who decides the standard there shouldn't be any problem, one could think.....

Here comes some explanations of the most common varities.

 

Been breeding for the silky "Irish" coats since the en of the 1980s and having the experince of seeing more than 50 litters grow up, I have come to the conclusions that there are a lot of different types of the silky coats, inherited in different ways. I will here mendion a few but the most common.

 

THE RED HARCH COAT 

I'll start with the coat I have learned to be the correct,  "the red harch coat”. As newborn and dry, they are red with black strips and mask or no black strips or mask (selfmasked). The coat is not soft and shiny and its often very dense. You can hardly se the skin when moving the coat backwards. When they are 3-4 weeks the coats looks like on border- or Irish terrier pups depending on if they have black tips or not.  Up to they are about 1 year it grows slowly and they often look like the lighter coloured Irish Terrier, still very red but not copper as most Irish Terriers are today.

 

The coat is not sparse it's very thick and short and the soft coat is slowly growing in. When they are 12-18 months it starts growing rapidly and when they are 2 years the coat is matured and lovley.  The hair is soft but quite thick compared to the next quality. It is almost never white during the development and gets a wonderful colour as adult.

 

This coat is very easy to brush and comb and dogs with this coat doesn't mat or tangle very much. It has a natural oil in it as well and doesn't get wet through when out in rain and dries very fast when coming back in, wet on the surface.

 

This was the coat type the Irish farmers loved cause it was easy to handle after a day out in the mud. I think this coat is dominant inherited since you get a lot of different coats breeding this together. We have only one time got a full litter with this coat. This coat grows bigger for every year and are a really beautiful show coat.

Wellknown dogs with this coat are Geijes Killmore, Maroc Inishkea and Villa Rosas Queve-Jumper for exaple.

 

PHOTO EXAMPLES

2 WEEKS OLD PUP WITH THE RED HARSH COAT

 

For more Examples click on red harsh

 

4 days old pups. The pup to left will have the fine coat the other the red harsh.

THE FINE SILKY COAT 

This coat is much finer and much sparser. Newborn dry pups with this coat are often quite dark even black with a light wheatencolour nearest the skin. It is not dense and you can easily se the skin through when when moving the coat backwards. It grows very slowly and is sparse until the dog is over 2 years. The hair is very fine and very soft and silky. They are often quite white until the adult coat has grown in.

 

This coat mats and tangle easily with small knots, especially when changeing from puppy to adult coat, that can take over a year. The matured coat is beautiful but hasn't the natural oil and gets soaked when raining. I think this is the coat you are talking about when you say the "Irish" coats are sparse. I think this coat is ressecive behind the above mentioned. Since if you breed this coat together  you never get a red harch puppy. We normally have one or two pups with this coat in our litters.

 

THE TWO ABOVE MENTIONED COATS ARE ALWAYS CALLED "IRISH"

 

THE CHINCHILLA COAT.

These pups are also often red with more or less black tips and black mask. The coat on the dry newborn pup is soft, silky and shining. It grows very fast and is is soft and silky all the time. There is no wool in it. In this coat the hair is finer than the first but not as fine as the seccond. It is not as dence as the first either, but not as sparse as the seccond. This coat mostly mature very fast and use to be ready when the dog is 18 months. It tangles a little bit more than the first but is still quite easy to handle. This coat seems to have a little of this natural oil as well and doesn't get so soaked as the second above, when out in rain. This can be a varant of the "red harch coat" since when we bred Tic-Tac to Maroc Na Siona, who was red and harch as pup, we got "red harch coats" on all pups. Example of the dogs we have bred with this coat are ie. Villa Rosas Paddy and Villa Rosas Tic-Tac. Honeyrags Island Duke to Villa Rosa (Snorre) also has this coat. We use to have one or two in a litter.

 

THIS COAT CAN BE HARD TO PLACE  WHEN THEY ARE PUPS IF YOU HAVEN'T HAD A PUP WITH THIS BEFORE SINCE THEY DON'T ALWAYS LOOK TYPICAL "IRISH" BUT NOT "AMERICAN “ EITHER. AS ADULT THEY ARE IRISH.

 

 

THE HEAVY COAT

Sometimes it happens that there are puppies born in the litters with more or less” big” coat.

 I use to call the coats that are very much like the Chinchilla coat but, with more or less wool in it, for heavy. It usually takes a long time for the wool to get away, mostly the dog is over 3 years or even more. But this coat is silky and shiny and has more or less of the natural oil in it.

 

It is much harder to take care of this coat than of the first and third above, especially during the time when the wool is growing out and that can go on for years. It is very heavy to comb and brush so that’s why I call it heavy.

 

This coat is very common on dogs in Sweden and when the wool has grown away it is beautiful but as long as the wool is there it is not correct since the FCI standard says single coat and penalise wool, but when the wool is gone it's correct. A lot of "mixed " pups get this coat. When the dogs are young it's called "American". As adult it depends on how much wool there still are. We have had Irsh pups with this coat that has cleared out the wool before they were one year, but mostly it takes longer time.

 

THE WOOLLY COAT.

This coat is thick and woolly and never gets the shine or silk. It is dry and dull and soaks easily.  As puppies they look wonderful, like small bears. It grows very fast and is thick and dense. It has no loose curls or waves and is mostly straight or frizzy. It is also very hard to keep and mats a lot. Many owners with dogs who have this coat shave them or trim them very short to be able to handle the coat.

 

This coat is described in the FCI standard as a disqualifying fault. Sometimes we get one or two woolly pups in our litters, but it is quite rare. It seems that curly (kinky) silky coated dogs gives woolly offspring more often than wavy silky does. This is for sure called "American" here in Sweden, what I think is bad since I've seen so many American dogs with correct silky coats.

 

As you have understood we like the red harsh coat best and have almost always kept the "best" pup in the litter with this coat for future breeding. The same when selling to other breeders we use to advice them to pick the best red harsh puppy or chinchilla they like. Of course the body and conformation should be good as well, as the temperament of course, but I find it easier to breed for good conformation than for good coats. It takes many years and litters to get a litter where most of the pups has a correct silky coat since the inheritance seems so hard to understand. There are so many genes and if not line breeding very hard you can get all different varieties of coats in one litter. In our Q-litter for example we had 9 pups with 9 different coats. One red harsh, one woolly and all kinds of coats in between.