villarosa.se

​

Villa Rosas Almida Fihn

Denna förmiddag den 20 januari 2012, gjorde jag precis som jag hade gjort i drygt en vecka. Jag släppte ut alla 10 drygt 7 veckor gamla valparna i köket tillsammans med mamma Rosie och valpfostraren hanen Razzle. Dom lekte och busade och jagade varann över köksgolvet. Razzle låg på rygg medans valparna kättrade på honom, dom tog en snutt på mamma Rosies tutte, ja det var helt normalt. Jag brukade passa på att städa ur valprummet som ligger i anslutning till köket och det höll jag på med när en valp skriker till. Sedan kommer ett skrik i panik och jag rusar för att se vad som hänt.

 Valpen som skriker i högan sky har på något sätt kilat in huvudet mellan en balk som går från golv till tak och foten på murstocken till kronspisen. Det är den lilla tiken och hon sliter, drar och skriker i vild panik. Jag försöker få tag om henne och lirka loss henne men hon är så panikslagen och så spänd och stark och det finns ett litet krön på foten till kronspisen som gör utrymmet väldigt trångt att komma förbi. Hon sitter stenhårt.

Jag tänker ” hur i hela friden har hon lyckats komma in här?” Jag försöker flera gånger att lirka loss henne utan att lyckas och jag börjar fundera på att ringa räddningstjänsten så dom får komma och såga ner balken. Valpen är fortfarande panikslagen och jag känner hur paniken börjar smyga sig på mej med. Då tar jag mig samman och tänker att det här går ju inte, måste försöka få valpen lugn så att halsmusklerna slappnar av och jag kan vrida runt henne på något vis. Jag håller om henne och pratar med henne. Hur jag egentligen gjorde vet jag inte, men jag lyckades lugna ner henne, hon började kanske bli trött också, jag vred henne och hon vred till huvudet och plötsligt var hon fri…. Underbart!!!

Jag kollade igenom henne men kunde inte se några yttre skador och efter en stund i mitt knä ville hon ner och busa med syskonen igen. Hon är en av de två mest lovande tikvalparna i kullen och jag har ett riktigt gott öga till henne. Vi har planerat att spara en tik i den här kullen och hon är en av mina favoriter.

På kvällen när Christer kommit hem sätter han upp en masonitskiva så ingen mer valp skall kunna sticka in huvudet där. Vi har bott här i många år och haft många valpkullar, men ingen valp har lyckats fastna där förut.

Dagen efter microchippar vi alla valparna och hon verkar ha återhämtat sig efter gårdagens skäckupplevelse.

På grund av att jag räknar fel på veckorna över nyår blir valparna 9 veckor innan dom besiktigas och levereras. Att dom är födda en måndag krånglar till det ytterligare eftersom de flesta vill hämta på fredag eller lördag. Valparna testas den 28 janauari och de två favorittikarna håller måttet såväl exteriört som mentalt. Vi bestämmer oss för att uppfödarna från Stockolm får välja villken dom vill ha så tar vi den andra.

Vid veterinärbesiktningen den 31/1 har tik nr 10 VR Almida Fihn (tikvalpen som fastnade) ett lätt överbett samt två canintänder har hakat i varann så käken såg sned ut. Detta fanns inte en vecka tidigare. Wheatenvalpar skall ha ett lätt överbett och ngt trång underkäke för att man skall vara ganska säker på att dom skall få sax eller tångbett som vuxna, eftersom underkäken växer mycket långsammare än överkäken men att tänderna hakar i varann har vi aldrig varit med om förut. Veterinären (Carola Axberg) råder oss att kontakta vet. Karin Råberg specialist på tänder bett m.m. vid Blekinge Smådjursklinik för konsultation. Hon råder oss att extrahera canintänderna i underkäken, villket också görs den 6/2  och käken rätar upp sig direkt och ser normal ut. Hon röntgas och alla tandanlag finns.

Tiden går, hon växer i allt utom underkäken som ser likadan ut som när hon var 7 veckor. Vår veterinär tittar på henne när hon får 3 månaderssprutan och tycker vi kan avvakta lite till och tycker att det är konstigt och undrar om hon varit ute för något trauma. Jag tänker inte då på vad som hände när hon var drygt 7 veckor och svarar nej.

När hon är 4 månader har fortfarande inte underkäken vuxit någonting. Jag kontaktar vet. Carola Axberg och berättar då samtidigt att hon faktiskt varit ute för ett trauma som jag inte tänkte på sist vi sågs. Hon tycker att vi skall kontakta Karin Råberg igen. Den 28/3 undersöks hon av Karin Råberg. Efter röntgen som visar att ingen tillväxt har skett, avlivas hon eftersom chanserna för att hon skall kunna leva ett värdigt liv anses som mycket små.

Tyvärr fick denna lilla ljuvliga valp bara bli 4 månader.

Den 30 mars 2012

Kickie Norrby

​

​