villarosa.se

  2007 ​importerade vi Harry från Irland, från uppfödarna Frank Barry och  Deborah Evans Barry, Kennel Hobel.

​

Han är kommen ur en länge

planerad och efterlängtad

kombination.

Han kom till oss i slutet av

sommaren 2007, en

mycket lovande valp med ett

underbart temperament.

 2a dagen

Hej igen!

Kan ni tänka er, i natt har både människor och hundar i huset sovit!

Husse fick förstås bädda rent innan han kunde lägga sig. "Någon hade kissat i hans säng. Vem kunde det vara tro?

​

Nåväl, när vi väl kunde krypa ner hade Harry lagt sig nedanför mattes säng och Lisa som vanligt vid våra fötter. Då tyckte Lisa att nu skulle hon köra upp lille Harry som var väldigt trött. Nej, nu fick det vara nog, i natt skulle alla sova. Matte sa med bestämd röst till Lisa att gå och lägga sig igen och kan ni tänka er...det förblev så hela natten.

Det västa buset börja nu lägga sig. Lisa talar förvisso till Harry några gånger om dagen att

- Hör du grabben, jag är äldre än du och därmed är den som bestämmer.

- Ja ja, jag vet det, svarar Harry med att lägga sig på rygg.

Lisa är väldigt bra på att tillrättavisa Harry. Rickard, lillhusse i huset, tog med sig varm mat på en tallrik till TV-rummet.

- Det luktar underbart, tyckte Harry som glatt följde med honom i hopp om att få smaka. Han var väldigt ivrig vid bordet.

Men då sa Lisa till honom med detsamma.

- Så där gör vi hundar inte i det här huset, tigger på det viset kring människornas bord.

Harry gick där i från, skamsen.

​

Vi har inhängnat runt vårt hus med två avdelnigar, framsida och baksida för sig. Detta är jättebra. Där kan hundarna spinga, leka och busa av sig.

Man ser hur härligt de har det.

​

Ett problem är att smågrabbar fortfarande håller på med smällare och Lisa är rädd för dem och vill bara gå in. I dag small det när hundarna var ute i trädgården. Lisa stannar upp och vänder om mot huset men då kommer lille Harry.

- Kom igen Lisa ta fatt mig. Tror det eller ej men Lisa springer efter Harry.

- Ha ha, jag hinner ikapp dig, svarar Lisa. Hon hade glömt smällaren. Tack underbara Harry!

Vi ser fram emot en skön fredag kväll.

Hälsar/Kerstin

  3e dagen

Ja, nu har det redan gått tre dagar sedan Harry flyttade hem till oss. Han är en underbar hund. Glad, pigg ochlyhörd liten krabat. Så fort man tittar på honom börja svansen "gå". Det räcker förresten att vi pratar och skrattar i vår familj så visar också han att han håller med.

- Ja, det är jättekul! vad roligt vi har! visar Harry med sin viftande svans.

Jag såg fram emot en skön kväll igår, minns du? Den kom, men det dröjde. Jennifer och jag tog var sin hund och gick ut på kvällspromenad. Väl hemma igen och alla åtta tassar torkade, satte de båda igång att busa. Busandet övergick till slut mer i bråk. Jag som ledare ska inte ställa mig att ryta åt dem att sluta, vilket jag tror bara hetsar dem ännu mer. Snabbt laddar jag två tomma mjölkkartonger med en godbit, för att sedan glatt ropa dem till mig.

-Harry och Lisa! Matte har en rolig lek på gång! Båda slutade tvärt med bråket och kom glatt springande till mig.

-Vad duktiga ni är, berömde jag och gav dem var sin kartong. Lisa som varit med om denna lek förrut öppnar snabbt sin kartong och kommer åt godbiten. Harry får kämpa mer, men så roligt han har. Lisa tycker att Harry är för långsam.

- Vilken "sölkorv" du är, säger Lisa och tar över Harrys kartong. Matte tar Lisas kartong som det redan är hål i och laddar med en nu godbit och ger den till Harry. Nu är det lite lättare för han.

​

Det här var roligt! en gång till, snälla matte. Okey, jag laddar två nya kartonger. Välsingande sopsortering, jag har många tomma kartonger.

Nu tror ni väl att hundarna är precis slut och lägger sig helt utmattade ner och flåsar, för att efter en stund sucka förnöjt och somna.

Nej! Lisa kan inte låta bli Harry, hon är på honom hela tiden. Ska den här mysiga fradagskvällen vara ett minne blott. Men då är det jag som fått nog.

-Lisa! nu räcker det nu går du och lägger dig! Efter en stund gör hon det och Harry är glad att äntligen får vara ifred och vila.

Lisa är avundsjuk på honom och särskilt när jag kelar med honom. Lisa är inte precis en knähund men Harry älskar att sitta där och bara mysa.

- Hörru du! det är min matte, där får du inte sitta, gå genast bort, säger Lisa medan hon puffar på honom.

Nu måste jag som matte vara klok och förstå Lisas reaktion som är helt naturlig. Samtidigt vill jag också kunna kela med Harry, det behöver han.

Tålamod och åter tålamod. Det tar tid för första hunden i huset, att vänja sig vid att en ny hund kommer till familjen.

Vi som hade det så lugnt och skönt. Hur kan man frivilligt utsätta sig för detta? Men den tanken försvinner snabbt när man ser två underbara hundar ligga helt utslagna och avslappnade, tillsamman på den röda mattan.

Nu vet jag vem som kissade i husses säng, men det berättar jag nästa gång.

Hälsningar Kerstin 

 4e dagen

I natt har jag blivit väckt gång på gång. Det är verkligen jobbigt när man inte får sova. Ja, nu ska ni inte tro att det är Lisa och Harry som har hållt mig vaken, de har sovit gott. Det är min man som har snarkat, stön! Jag har knuffat till honom flertalet gånger, för att be honom lägga sig på sidan. Ja ni förstår säkert, ni som har samma bekymmer.

​

Just nu är vi hemkomna från en skön skogsrunda. Lisa älskar den här skogen med alla dofter från vilda djur och också från alla andra hundar som rastas här. Lille Harry tyckte också att det var roligt. Det tycker han förresten om allt.

​

Det nosades i blåbärsris, mossa och gamla stubbar. Det är detta som är så härligt med att ha hund. Man kommer verkligen ut varje dag och att vara i skogen är som balsam för både hundar och människor. Det är ett lugn i skogen och den doftar gott av mossa och gran.

​

-Lisa! vad tror du att det doftar här, undrar Harry medan han sniffar på en gammal stubbe. Lisa nosar också på samma stubbe.

-Ja, du Harry, jag tror att det är en kanin som suttit här. Det är en sådan pälsig sak och ser vi en sån ska vi jaga den.

-

​

​

Okey, svarar Harry glatt och går vidare.

-Men här då, vid denna mosstenen, undrar Harry. Lisa nosar noga innan hon svarar.

-Det är bara gamle Ludde, han är åtta år och inte något vidare snygg, men förvisso trevlig, säger Lisa fisförnämnt med hon kissar på mosstenen. 

​

Jag berättade i går att Lisa har väldigt svårt att låta Harry vara men, jag tycker att hon börja lugna ner sig. Jag skriver detta så tyst jag kan. Det kanske bara är tillfälligt. Men däremot när vi varit ute och kommer in igen är hon som en igel på Harry. Jag tänker då på ordet avleda, det är det bästa.

-Nu ska vi se om matte har något gott, säger jag med "spännade" röst. Båda är då fokuserade på mig och följer mig ut i köket. Jag berömmer dem och de får varsin godbit. För att fortsätta avleda dem säger jag.

-Vad har matte lagt sina glasögon?

-Vad är det för något? undrar Harry och springer glatt med.

-Är det också gott?

Har ingen aning, svarar Lisa men följer med för att inte missa något.

-Vad ni är duktiga, Jag rotar i handväskan och hundarna står förväntansfulla bredvid.

​

-Här är de! ropar jag glatt och visar dem. Skogsrundan har nu gjort dem trötta och de lägger sig och sover gott och den där jobbiga ritualen hade glömts. Skönt! Avleda är bra, det fungerar.

Det är otroligt skönt att ha en inhängnad trädgård. Det måste vara underbart för två hundar att ha gott om plats för att jaga varann. Jag ska lägga ut grövre trädpinnar som de kan leka med. När de var ute gick jag och gömde mig bakom en buske. Lisa fattade snabbt och följde efter.

​

-Vi gömmer oss för Harry, viskade jag till Lisa som var med på notern. Jag tittade i smyg på Harry som höll på att bita av några vissna blomkvistar.

Men efter ett tag tittar han sig om kring.

-Vart tog matte vägen? Han springer några steg mot huset, stannar och ser sig åter omkring.

-Gick de verkligen in, utan mig?

 Nej, nu ser jag er. Han springer glatt till mig och jag berömmer honom.

-Vilken tur att han hittade oss, säger Lisa med viftande svans.

Javisst! jag lovade tala om vem som kissade i husses säng. Det var Harry! han gjort det igen. Ha, ha, stackars husse.

Hälsningar Kerstin

5e dagen

​

Vad denna dag har gått fort. Jag gick upp klockan sju och släppte ut hundarna. Därefter åt jag frukost och läste tidningen. Därefter var det dags för Harry och Lisa att få sin sin mat. Harry är snabb på att äta medan Lisa tar lite längre tid på sig. Men Harry vågar inte köra bort henne när han ätit klart.

​

Jag försöker att ha samma rutiner på dagen som förrut (med bara Lisa) med undantag att Harry behöver kissa lite oftare än henne.

Efter första morgonpromenaden är det dags för mig och göra alla de där vanliga vardagsysslorna. Lisa går och lägger sig då. Dammsugaren har en sövande effekt eller också vet hon, att nu har matte att göra, bäst att inte störa.

Men Harry var väldigt nyfiken.

-Ja ha! vad tar du fram nu?

Oj vad den låter! vad kul!

-Vad ska du hämta nu då, undra Harry och går med till tvättstugan.

-Ska du vattna blommorna?

-Jag följer med!

Nyfikne Harry, han skulle kolla allt jag gjorde ända tills jag ställde mig med strykbrädan, då la han sig äntligen och somnade.

Herre Gud! Nu börjar det låta som en helt vanlig dag för alla hundägare.

Det har gått väldigt bra med "de två" i dag. De har efter middagspromenaden varit ute i trädgården en timme och busat och lekt. Jag passade på att ta kort. Men det var inte lätt att fånga dem på bild med den fart de hade när de jagade varandra.

De här första dagarna har vi tagit det lugnt. Harry ska lära känna sitt nya hem, Lisa och Harry ska lära känna varandra och vi honom.

Han kan inte sitt! ligg! mm, men det tar vi lite längre fram. Det jag jag vill är, att det inte rusas ut genom ytterdörren så fort man öppnar. Han ska stanna och vänta på, varsågod! Lisa gör alltid så. Lika så vänta vid dörren när vi kommit hem för att torka tassarna.

-Jag tror aldrig att han lär sig det matte, fundera Lisa. Det är ju värdens lättaste sak.

Harry är väldigt lyhörd men lite ivrig. Men han kommer att lära sig.

Han är så otroligt härlig och så otroligt nyfiken. Bussar, mopeder, stora lastbilar, allt är så spännade.

​

Idag, efter en timmes bus ute, gick de in och la sig bredvid varandra och det gör de just nu också.

Jag måste inhandla fler fällar till hundarna. De måste tvättas ofta när det är så blött och smutsigt ute.

Sedan tycker jag att det är lite kul att ha lika koppel och halsband. Det ska vara lite snyggt eller hur? För visst är jag lite fåfäng.

Vet ni vad jag fick till mig när vi tog hem Lisa?

-Det trodde jag aldrig att du skulle ha hund!

-Du som alltid vill ha det städat och fint i huset och din trädgård som du arbetar så mycket med, den får du ju nedtrampad!

Vad skall de tänka nu när vi har två hundar!

 Varför skaffa man sig hund när man är som jag, eller rättare sagt, som andra tror att jag är.

Har alla hundägare nedtrampade trädgårdar och fem kilo grus på golven. För att inte tala om de söndertuggade möblerna!

Häng med i morgon, så ska berätta!

6e dagen

​

Är just hemkommen från morgonrundan med hundarna. Det började regna ordentligt den sista biten hem. Men regn är inget som bekymmrar mig. Vad sa du? att blöta hundar luktar äckligt. Jag känner inget, har väl vant mig. Okey, lite känner jag, men de torkar snart.

​

Har jag förändrats som människa, den där "fina" och av vänner  "otippad" som hundägare? Nej! Jag är samma person då som nu, som vill ha ordning och rent omkring mig och som tycker om att inreda. Vår trädgård är ett projekt som vi har lagt ner mycket tid och arbete på. Att ha hund innebär inte att jag behöver göra avkall på detta. Men visst är det lite kul att våga gå ut tidigt en söndagsmorgon, osminkad ruffsig i håret som göms med en mössa neddragen ner till ögonen. Jag går och gäspar flera gånger. Skulle någon se mig från deras köksfönster skulle de säkert tänka, vilken tur att vi inte har hund! Men det är oftast pensionärerna som är uppe då, de vinkar glatt från deras fönster.

Sedan möter jag en lika trött kvinna med hund som jag hälsar på och vi fortsätter promenaden tillsammans.

​

Vi skrattar åt oss själva. Vi ser helt bedrövliga ut. Jag visar mina vantar för henne, en röd och en lila. Jag hittade inte dem som hörde ihop.

-Jag har nattlinnet under kappan, säger hon och visar, vi skrattar igen.

​

Lisa vet vad det är som gäller i vårt hem. Det har jag lärt henne. Nu ska jag lära Harry detta också. Lisas plats är på golvet och inte i alla möbler, okey hon ligger vid vår fotända när vi sover. Grus på golvet då? ja det har jag men det finns dammsugare. Sedan är det en fördel att ha ett lättstädat hem och inte med mattor över allt. Jag har en mörkröd matta under soffbordet där hundarna ligger när vi tittar på TV. I går tog jag ut den för att vädra, vad grus det låg under den, men det ska jag inte säga till någon. Det man inte ser...

​

​

När våra stora barn flyttade hemifrån blev vi bara fyra kvar. Min man, jag och två halvstora barn. Det var då  vi bestämde oss för att skaffa hund vilket snart är fyra år sedan. Nu är barnen tonåringar när Harry kom till oss. Det är en fördel måste jag säga, med att barnen är så stora. Vi hjälps åt och Jennifer som är 17 år, följer gärna med på promenad. Jag har tid för hundarna, tonåringarna klä på sig, äter själva och är i skolan hela dagen. Jobbar jag inte? Jo då, men jag jobbar i vården och har lediga dagar i veckan.

Vårt motto är att hundarna inte ska vara ett hinder för oss, de ska kunna vara med och göra det vi ska.

För att vi också ska kunna åka på semester har vi köpt husvagn. Lisa är med, hon tycker att det är spännande. Hon en hund som är lätt att ha med, hon sköter sig fin fint! Harry! lär av Lisa. Lisa har givetvis fått vara själv hemma ibland. Då går hon och lägger sig tills vi kommer hem. Nu kommer hon att få sällskap av Harry. Det är det som är så bra med två hundar. Men för säkerhetsskull kommer de att få vara i köket och hallen då, resten stänger vi av. Man vet ju aldrig, eller hur?

Ja frågan är, vad kännertecknar en hundägare? Jag vill säga att den personen kan se ut hur som helst!

Det är vad är vad man gör det till. Sådan herre, sådan hund!

-Förlåt, vad sa du...hundhår överallt?

-En wheaten fäller inte!

​

 18 Januari, Mattes juveler

Jag har just satt upp en skylt vid dörren "Varning för smutsiga golv" vidare står det "du beträder dem på egen risk".

​

Ni kan ju förstå hur två hundar ser ut efter att ha rasat omkring i den blöta trädgården. Tänk dem sedan fortsätta leka och busa inomhus.

Just då får de bara vara i köket och hallen så där är det fullt med grus och tassavtryck på golvet. Måtte det torka upp ute snart!

Lisa och Harry har verkligen roligt tillsammans, de leker och busar som bara hundar kan. De har för oss föreställning varje dag!

Men nu kan de tillåta sig att koppla av och lägga sig, då ligger de gärna nära varandra.

En dag ligger de och sover så gott på var sin fäll när Harry "låter" i sömnen.

Lisa vaknar och tittar på honom medan hon reser sig upp och går fram till honom.

- Vad är det Harry, undrar hon bekymmrat.

- Jasså, du drömmer, det brukar jag också göra. Jag drömmer ofta att jag jaga upp grannens katt i trädet.

​

Det är stor skillnad nu mot de första dagarna, de börjar lugna ner sig. När de blir för busiga kan jag be dem sluta och de lyder faktiskt!

När det är dags att sova för natten lägger de sig på sina sovplatser. Harry kan försöka köra upp Lisa en gång till för ett sista bus.

- Kom igen Lisa! bara en gång till, snälla.

Lisa är inte intresserad ett enda dugg. Just nu är hon lycklig att sovrumsdörren har öppnats och hon får lägga sig vid mattes fötter.

- Gå och lägg dig, säger hon till Harry som lydigt går tillbaka till sin bädd.

​

​

Bra Lisa! berömmer jag henne.

Jag vågar påstå att Harry trivs som fisken i vattnet hos oss. Det märks på honom.

Han känner sig inte vilsen på något sätt, tvärt om.

När vi kommer hem från vår promenad så vet Harry var han bor.

- Nu är vi snart framme, tänker han medan han följer häcken.

Där häcken tar slut viker han in och går mot porten till innegården.

- Nu är vi hemma, säger han och viftar på svansen. Efter denna korta tid hittar han redan hem.

Är det inte fantastiskt!

Kerstin med sina juveler Harry och Lisa

 19 januari,  Lisas berättar....

Vov på er alla!

Min matte har lite att göra just nu så jag tänkte att jag ska skriva detta avsnitt.

- Va! tror du inte att en hund som jag, kan med datorn?

- Jag har nog lärt mig av matte ska du se, hon är bra på lära mig saker och ting.

Lisa heter jag och ska fylla fyra år i april. Jag längtar dit för matte är så bra på att hitta

på presenter.

En gång fick jag en kartong full med bollar av gamla tidningar och i varje boll låg där en godbit.

Jag var precis slut efter att ha öppnat alla dessa.

Jag fick allt jag önskade mig. Det var roligt, spännande och gott! Tre önskningar i samma paket!

Men vet ni vad, jag har fått en present i förskott! Han heter Harry och jag har bestämt mig nu!

Harry är min bästa kompis. Visst är han lite jobbig ibland det måste jag medge. Som i dag, en

lördagsmorgon, då vill väl alla ha lite sovmorgon, eller hur? Men Harry behövde gå ut och kissa

tidigt och det var lika bra att följa med.

I dag har vi blivit kammade båda två och fått klorna klippta. Jag fick upp på bordet först och  Harry

ville förstås upp han också.

- Du får vänta på din tur, sa jag till honom. Men han var väldigt ivrig och ville komma upp.

- Hur kan du vara så glad för att bli kammad Harry? Jag tycker inte att det är speciellt kul.

- Gå och göm dig istället så kanske du slipper, uppmanade jag honom.

Men han var så dum att han la sig ner för att vänta på sin tur.

Nåväl, jag får tänka på hur fin jag blir när kammningen är klar och fin vill jag vara. Matte brukar pussa

mig när hon är klar och säga att jag är den finaste hunden som finns.

- Hörde du vad matte sa Harry, bara så du vet.

Men då säger matte att jag delar första platsen med Harry.

Okey, jag håller med. Jag tycker också att Harry är gullig och han är en väldigt bra lekkamrat.

Visst är det roligt att leka med er människor men att få leka med en annan hund som jag, är mycket, mycket roligare.

När matte och husse arbetar har jag varit själv hemma men inte nu längre, nu har jag Harry som

sällskap.

- Kom Harry, säger jag. Nu ska alla i väg och jobba. Vi går och lägger oss. Rätt vad det är hör jag någon komma och jag vet vem det är, mormor! Hon ska ta ut oss på promenad.

- Min mormor är så snäll och nu får det vara din mormor också Harry.

Har är glad att ha fått en mormor.

När matte tar fram sin plånbok vet jag att nu ska hon åka och handla. Jag ställer mig bredvid henne

och viftar på svansen och så tittar jag på henne med så bedjande ögon som hundar kan.

- Får jag följa med, snälla, snälla?

- Det får vi Harry, skynda dig!

Jag har talat om för Harry att han måste vara en lydig hund och uppföra sig väl medan vi sitter i bilen

och väntar på att matte handlat klart.

​

Vi får absolut inte skälla på folk som går förbi bilen.

-Har du sett Harry, titta vilken rolig farbror det går där.

- Harry tittar på den gamle som tar sig haltande fram med sin käpp.

- Men titta där! så mycket mat den tanten har i sin vagn. Det har verkligen varit en lyckat jakt.

Nu kommer matte och lägger in sin fångst.

-Det doftar så gott! känner du Harry?

- Jag hoppas hon har var sitt nytt märgben till oss.

Precis som om matte hört vad jag sagt vänder hon sig om och säger...

-Ni ska få något riktigt gott när vi kommer hem.

Ja du Harry, det lönar sig att vara duktig utanför affären.

När vi är på promenad med matte och ser en kanin i det höga gräset vid talldungen, får vi inte jaga

den, har jag förmanat Harry. Hon tycker inte om det. Men när vi går med Husse, då brukar han vara med

och jaga dem. Men det Harry, får du inte säga till Matte, det är vår hemlighet.

Matte har tränat Harry och jag måste medge att han är duktig. Det är bra att matte lär honom lite hyfs och uppförande. Det finns dokumenterat säger hon. Jag vet inte vad hon menar med det. Men jag hörde

att ni ska få veta och se detta nästa gång. Nyfiken eller?

​

 20 Januari, TRÄNING

Jag hoppas ni har har en lika skön helg som vi. Den första uppståndelsen mellan Lisa och Harry börja nu lägga sig.

​

De behöver inte tänka att de ska leka och busa som om det vore för sista gången och måste därför göra det med råge.

Nu förstår Harry och Lisa att de ska bo tillsammans och kan därför koppla av långa stunder.

Kort sagt! i vår familj börja allt återgå till det normala. Skönt!

Nu har jag börjat träna Harry lite mer och han är otroligt lyhörd och lär sig fort.

I början kunde jag inte öppna ytterdörren förrän Harry skulle rusa ut vilket han också gjorde, snabb som en vessla.

Men nu vet han vad "stanna" betyder. Nu står han bredvid Lisa och väntar på "varsågod". Han klarar det! bra Harry!

Ni kan se själva hur duktig han är. Jag står ett par meter från dörren och ett kort i lugn och ro medan de väntar.

- Han ser hur jag gör, säger den förståndige Lisa.

​

Ja, Lisa hjälper till med träningen.

Ordet "stanna" är bra att lära sin hund och det har jag nytta av i flera situationer. Hunden ska inte rusa ut ur bilen så fort grinden öppnas.

"Stanna" säger jag, när jag ska plocka upp efter dem. Tänk er två hundar som drar åt var sitt håll medan du försöker plocka upp med en bajspåse, då är det inte lätt!

Jag berömmer dem när jag är klar med upplockandet och säger sedan "nu går vi".

Harry har redan blivit riktigt duktig på att "stanna", bra jobbat Harry!

När vi är ute i trädgården och hundarna är en bra bit från mig så ropar jag "hit". Lisa kommer springande dirrekt till mig. Detta har Harry

förstått att han också ska göra. Tack Lisa! för att du hjälper mig:

​

​

Vi har också tränat på "sitt" och vet ni vad? det kan han också nu. Harry har även börjat träna på "ligg".

 Lisa har jag lärt att hålla kontakt med mig under promenaden. Det är ju vi som är ute tillsammans. Nu försöker jag lära Harry som har fullt upp med alla nya dofter.

Jag gör dem uppmärksamma på mig genom att "tralla" till eller har något annat ljud för mig.

- Vad gör du matte? undrar Harry, medan han tittar på mig och då kommer berömmet, "bra"!

I bland sätter jag mig ner på huk i låtsas leta, då blir de genast nyfikna och jag får uppmärksamhet.

- Titta! säger jag var har vi här? nej, men titta vad matte hittade, en godbit!

- Harry, håll alltid reda på matte när vi är ute och går för hon är jättebra på att hitta godsaker, annars är risken att hon äter upp den själv.

- Jag ska jobba på det, säger Harry som har fullt upp med att nosa över allt.

​

 Jag är en vanlig hundägare, ja förresten det är vi väl allihopa som har hund. Det är bara det att vi är det på olika sätt.

Jag har inte gått flera kurser för att lära mig hur jag ska betè mig som en bra hundägare och ledare för dem.

Sunt förnuft räcker väldigt långt. Har man dessutom tålamod, är konsekvent och samtidigt lugn är det inte så svårt. Det behöver inte krånglas till

eller hur?

​

Träning för hundarna är för mig, att lära dem vanlig vardagslydnad, allt blr ju så mycket enklare då att vara hundägare.

Visst är det lätt att snegla på andra hundägare som går på utställningar, spårar eller går på hundkurser eller vad det nu kan vara och känna att jag är en "dålig" hundägare som inte gör något av det där.

Ett gott råd till dig!

Gör det som känns bra för dig och din hund!

Vad du än väljer, stort som smått, så är resultatet set viktigaste, att du har en lycklig och trygg hund!

​

Ps. Tänk vad en enkel kartong med godbitar inrullade i gammalt tidtingspapper är en bra aktivitet för din hund. Det tar en stund att öppna alla. Hunden får använda alla sina sinnen och är precis slut efteråt. Det är som en promenad på ett par kilometer.  Ds

 25 januari

​

Ja, nu är det fredag och ledig helg framför oss, skönt!

Harry och Lisa har fått varsitt nytt märgben och är fullt sysselsatta med dessa just nu. Den här veckan har gått fort, verkligen. Men det är väl så när man har mycket att göra.

​

Lisa och Harry har varit själva några timmar när vi är på jobb och skola vilket har gått jättebra. De ligger och sover när vi inte är hemma. Hur jag vet det?

Jag ser att de ligger på varsin fäll ifrån köksfönstret. De blir naturligtvis glada när jag kommer hem.

Det är tur att vi inte har småbarn som har en massa leksaker överallt. Harry ska undersöka det mesta så det gäller att ha koll på sina saker. Skor, väskor, sockar m.m. Jennifers tandställning av plast som används nattetid har han undersökt på sitt vis.

Ja, ja, det var bara att ringa till tandläkaren och be dem göra en ny.

Men Lisa kan hon också, så det så, trots att hon är mycket äldre. Hon älskar dragkedjor!

Det gäller bara att som hundägare tänka sig för och ligga steget före. Det är ju lite retfullt, nej! mycket retfullt, om hundarna tuggar sönder gästernas tillhörigheter.

Hur är det nu att ha två hundar i familjen? Har vi tröttnat och vill återgå till det lugna livet med bara en hund?

​

Det funkar riktigt bra men visst är det mera jobb. Harry är ju fortfarande valp! Han har mycket att lära av vad som är tillåtet eller ej. När han behöver ut och kissa,öppnar jag bara dörren så han få gå ut. Såg ni att jag skrev "gå", han är jätteduktig.

Han springer inte ut numera.

Det jobbigaste just nu är att gå med två hundar i koppel. Givetvis har vi i familjen lite delade åsikter om detta. Två av fyra har kommit på bra knep. för att få det att funka.

Harry lyfter på benet när Lisa är bredvid och hon får sig en dusch. Båda måste får göra sina behov utan att den andra står i vägen. Vi får jobba på detta.

Vi har två underbara hundar var och en på sitt sätt. Samma ras men ändå så olika, det är så härligt att se. Vi trivs med Harry, Harry trivs med oss, Lisa är kompis med Harry och Harry är kompis med Lisa. Hon är däremot inte kompis med grannens katt.

 Lisa tackar oss varje dag för att vi var så snälla och lät Harry flytta in.

Jag håller med Lisa, Harry är underbar!

Visst är det bra om hunden är en riktig snygging! men det viktigaste är mentaliteten, eller hur? Vi vill ju ha den snälla och framför allt den pålitliga hunden.

 Både Harry och Lisa kommer från kennel Villa Rosa och vi har fullt förtroende för Kickie och Christer som uppfödare. De har en  otrolig kompetens när det gäller hundar och dess uppfödning vilket får mig som "vanlig" hundägare att känna mig trygg.

 26 Januari, I hundaffären

Vilket väder! Min man och jag tog hundarna på morgonpromenad och var ordenligt blöta när vi kom hem.

Hundarna också förstås, Lisa mer än Harry som har en tätare päls och släpper inte igenom regnet lika lätt.

Lisa har också alldeles blöta ben och tassar vilket beror på att hon inte bryr sig om hon går i vattenpölarna. Harry däremot hoppar över vattenpölen. Det borde kanske vara tvärtom, Lisa som är så "fin" av sig.

Senare under dagen åkte vi till staden Karlskrona. Lisa har alltid tyckt om stadspromenader. Vid flera tillfällen har jag åkt till staden bara för att promenera med Lisa och hennes lycka är fullkommlig  när vi köper korv i korvkiosken. Ni ska bara se henne i kön. Hon står så fint och väntar på vår tur. Svansen viftar sakta och lugnt. Ett typisktkännetecken för Lisa, alltid sansad och lugn. Den som väntar på något gott, väntar inte för länge!

Människorna runt om oss ler när Lisa och jag delar på korven.

Idag skulle vi uträtta lite ärende innan hundarna fick följa med. De fick sitta i bilen en stund och vänta. Vi parkerar alltid bilen där det finns folk i "rörelse" för att de ska ha något kul att titta på. Hundarna uppför sig kanonbra i bilen. Det kan gå hur många hundar, "konstiga" människor förbi bilen och de sitter bara lugnt och tittar på dem.

Detta är inget jag lärt dem, de är bara så duktiga ändå.

Det regnade rätt så bra när vi kom tillbaka till bilen för att ta ut hundarna. Så därför gick vi bara en liten runda och  passade på att gå in på "Hundbiten" som är en affär med hundartiklar av alla de slag.

​

​

I denna affär är hundarna välkomna!

-Harry! sa Lisa som försökte fånga Harrys uppmärksamhet.

-Du får inte kissa på trappsteget, du ser väl skylten som sitter på dörren?

- Det har jag väl inte tid med, här verkar vara väldigt spännande och vad gott här luktar! svarde Harry som genast började undersöka en korg full med bollar. Lisa vet vad som gäller här, bara nosa, inte ta något. Det hade hon nog sagt till Harry som faktiskt inte tog vare sig goda tuggben eller leksaker.

Vi köpte var sin ny fäll i mörkgrått till dem och så var sitt gott tuggben naturligtvis.

Nya halsband behöver de ha men det ska jag köpa hos Kickie på Villa Rosa. Hon har så snygga till försäljning.

Jag hoppas hon har något i rött kvar, när vi kommer dit nästa gång.

​

Väl hemma igen hade de väldigt roligt med tuggbenen.

Låg de inte och tuggade?

Nej.de ville ha samma ben och sprang och jagade varandra och drog i varsin ände av benet. De höll på jättelänge med detta.

När de varit ute och kissat la de sig helt utmattade ner för att sova på de nya fällarna.

Så fridfulla de ser ut när de sovar, Harry på rygg med benen upp i luften och var snyggt det blev med mörkgrå fällar. De passar så bra i köket. Ja, det är viktigt att tänka på allt ska ju matcha, eller hur?

Vad det någon som sa att jag är fåfäng? Ja, jag erkänner.

27 januari, HARRY BOY

Vilket härligt söndagsväder! Solen skiner och fåglarna kvittrar och alla blir så glada!

För visst är det så, solen med dess strålar har en förunderlig påverkan på oss människor och djur.

​

Lisa och Harry har gått "grisarundan" med Husse nu vid middagstid. Det är en känd runda och utnytjas flitigt som promenadrunda där vi bor. Man går i stort sett hela tiden på grusväg igenom skog och förbi åkrar, gårdar och givetvis en grisfarm, varav namnet, "grisarundan".

En härlig runda ute på landsbygden med andra ord med dess början bara hundra meter från vårt hus.

Här finns hästar, kor, grisar och andra vilda djur som räv, rådjur och fasan. Hundarna tycker att denna runda är spännande då det finns så mycket att se.

I går kväll satt vi i familjen och pratade om hur väl Harry verka trivas hos oss. Vi satt vidare och funderade på att det känns som om han har varit här väldigt länge. Det har redan blivit en vana att ha två hundar.

Under den är korta tid har vi lärt känna Harry, vi vet hur han fungerar som hund, vilket är lätt, han är som en öppen bok.

​

Det där lät kanske lite konstigt men ni förstår säkert vad jag menar.

Han var ju trots allt redan sju månader när han kom till oss och normalt är en valp åtta, nio veckor när den flyttar till sin nya familj. Jag trodde att Harry skulle vara mer "ängslig" och undra när "gammelmatte" skulle hämta honom igen.

​

Men jag tror inte han har funderat på detta. Han fann sig till rätta med en gång. Han har redan sina favoritplatser i huset och han har redan lärt sig vilka vanor vi i familjen har.

Harry är lika glad som första gången jag träffade honom men han är det på ett mer lugnt och sansat sätt. Då tycktes det som om hans ivriga  hälsande aldrig skulle ta slut.  Numer hälsar han på gästerna på ett mer, för dem, behagligt sätt.

​

Han är så otroligt kelen och lägger gärna nosen i knäet eller över mina filttofflor. Han är en riktigt kramgo hund och han bara älskar det!

Ja, du Harry Boy, som jag brukar kallar honom fastän han heter Dynamit Harry, vem kan låta bli att älska dig? och på tal om  Harry Boy, "tog du hem" högsta vinsten när du fick komma till oss?

31 januari

Det har börjat blåsa ordentligt ute nu. Det varnas för nästa storm. Men här inne har "stormen" lagt sig.

Harry och Lisa ligger på varsin fäll här i köket just nu och känner sig trygga när jag sitter still och skriver.

Vi har tänt en brasa i kakelugnen och värmen från den sprider sig runt i huset.

När vi fyllde den stora vedkorgen med ved passade Harry på att lyfta på benet och "skvätta" på den. Den

nyintagna veden från vedboden luktade förmodligen "något" värt att pinka på.

Nu flyttar Harry på sig och lägger sig vid mina fötter. Han lägger sig gärna nära mig, så nära han bara kan.

Det var så härligt när jag kom hem från jobbet härom dagen, Jennifer var ute i trädgården och lekte med

hundarna när jag körde upp på garageuppfarten. Både Harry och Lisa hörde mig komma och stod med

ivrigt viftande svansar vid porten.

- Nu kommer äntligen matte! tycktes Harry säga. Skynda dig så jag får hälsa på dig, oh vad jag har saknat

dig.

Jag blev alldeles varm i hjärtat. Det är känns så gott att vara så efterlängtad.

​

​

Förra våren hade Lisa valpar, sex stycken. De föddes hos Kickie på Villa Rosa. Under några veckor var vi utan hund och passade på att inhägna vår trädgård så säkert vi kunde. Vi vill kunna koppla av både människor och hundar där. Detta har varit otroligt värdefullt nu när vi har två hundar.

​

Lisa har tyckt att det varit lite tråkigt att vara ensam hund i trädgården och vill hellre ta en promenad med mig.

Men nu leker hon med Harry som alldrig förr och det är ju skönt för mig. De får sin motion i trädgården också som de springer och jagar varandra. Men vi har inte uteslutet promenaderna, tro inte det! Jag behöver också rastas.

​

Ännu har de inte varit på baksidan, dels för att det varit så blött och där är många fler rabatter. Jag undviker detta tills det torkat upp ordentligt. Men baksidan är undebar! Där finns en damm med en bro över. Lisa har aldrig försökt att "bada" i den. Hon går bara så fint över bron. Men Harry!  han kommer nog....Ja du Lisa, vi får hjälpas åt att  hålla efter honom. Men han kommer att älskar baksidan, det vet jag. Nu ska vi gå och lägga oss och nu tillåter Lisa att Harry också ligger i vår säng. Två vuxna och två hundar i samma säng. Skratta inte! okey då, det gör vi själva också när vi försöker putta undan hundarna för att själva få plats. Men det är faktiskt mysigt också.

​

Lisa och jag ska köpa öronproppar. Nu är det inte bara husse som snarkar, det gör Harry också!

 3 Februari, Harry är mitt namn....

Vov på er!

Harry var namnet!

Här skulle ni bo, här är toppen!

God mat, en mjuk säng och alla är så snälla, kan det bli bättre?

​

Vi har precis varit ute med husse och matte på en kvällsrunda. Matte tyckte att det var skönt att det har torkat upp på vägarna så Lisa och jag behövde inte torka tassarna när vi kom hem.

Matte har jobbat hela helgen så hon är lite trött så därför tänkte jag hjälpa henne att skriva.

Jag vet inte var hennes jobb är men hon har lovat att jag ska få följa med och hälsa på alla de gamla som bor där. Det ska bli spännande.

Jag tycker om människor och när vi är ute och går möter vi många som matte känner. Alla tycker

att jag är så snäll och gullig och det är ju sant.

- Vilken härlig hund, sa en herre, en dag och satte sig ner på huk så jag kunde hälsa på honom ordentligt.

Han hade misst sin Lukas för ett tag sedan och han var visst i hundhimlen nu, vad det nu är.

Lukas var  Lisas gode vän, som hon brukade träffa ibland.

Jag är  väldigt nyfiken av mig och det måste man vara annars får man inte reda på något.

 Jag ser många bussar under varje morgonpromenad. De är stora och häftiga.

Jag är inte heller rädd av mig precis. En pressenning över en trave ved prasslade och slog häftigt av vinden och jag bara måste gå fram och titta och lyssna på detta oväsen.

​

​

Den hårda vinden fick också en vägskyllt att vrida sig fram och tillbaka med ett gnisslande ljud. Jag stannade vid den och tittade länge, länge.

​

- Kom nu Harry, sa Lisa som ville gå vidare.

- Ja men du förstår, jag har aldrig sett vägskyltar som kan vrida sig förrut, förklarade jag.

I bland är det någon som har glömt att ställa in sina skor i garderoben eller också är det så att de står där för att jag ska kunna leka med dem. Men matte blir arg och säger Nej! okey jag hade väl fel, jag fick inte ta dem. Hon ger mig en av mina leksaker istället. Det är väl inte så lätt att veta, jag är ju liten.

- Harry, Harry, suckar Lisa. Du lär dig aldrig vad vi hundar inte får leka med.

- Som när du tuggade på fönsterbrädan i köket eller tuggade sönder täcket och drog ut allt vadd som var i det eller kissade på mattan.

-Ska jag fortsätta?undrade Lisa.

-Tack det räcker.

- Ja ja, jag ska bättra mig, jag lovar.

​

Det är ju tur att matte har sånt tålamod eller hur? annars hade hon skickat tillbaka dig för länge sedan.

- Tror du att hon tänker göra det.

- Nej, inte som du har charmat alla.

- Jag hörde matte och husse prata i går kväll när vi låg i sängen. Inte kan vi väl lämna tillbaka "den där", sa de och tittade på dig som låg så gott och sov med nosen över mattes ben.

​

- Denna där och denna där. Du menar väl mig, Harry var mitt mamn om jag får be.

 5 februari, God morgon!

I dag har vi haft sovmorgon, skönt! Visserligen släppte jag ut hundarna vid sjutiden, men sedan gick vi och la oss igen.

​

- Va! ska vi gå och lägga oss igen, tycktes Harry undra.

- Ja det ska vi, för matte är trött. Bara en liten stund till.

Vänta lite! Sitt kvar!

Så där ja, nu är jag tillbaka. Harry tog en av husses gummistövlar. Det räcker att jag säger Nej! så släppte han den. Han försöker ibland den lile busen. Vi ställer undan det mesta men husses gamla stövlar får stå där. Han måste lära sig att han inte får röra dem fastän de är gamla och sönder på en flera ställen.

Sovmorgon till halv nio, det är fantastiskt! Det har varit tidiga morgnar nu sedan Harry kom, men han är ju "liten" och klarar inte att vänta förlänge med att kissa.

Det är februari nu men det känns redan som vår i luften, härligt! I går sa jag till Harry och Lisa. Ska vi gå till baksidan!

Lisa blev jätteglad hon har inte varit där på länge och gick och ställde sig vid porten som leder till den.

Harry förstog inte var jag sa men nu skulle det tydligen hända något roligt så han ställde sig bredvid Lisa.

Jag öppnar porten och båda står där och väntar på "varsågod". Sedan var det full rulle!

- Kom Harry! här brukar katten vara. Har vi tur kanke den är här idag.

Min tanke är, måtte "kattskrället" komma undan, för det är inte alldeles lätt. Det gäller för den att veta var den kom in. På många ställen är nätet för "fint" och den kommer inte ut. Som tur var var det inte någon katt här i dag!

Sommartid är baksidan väldigt lummig med träd, buskar och blommor. Nu ser den väldigt tråkig ut men kan ni tro, några snödroppar blommade!

- Titta här Lisa, en bro, håller den för en hund? Han ställde sig lite försiktigt på den innan han klev över.

​

Då hör jag hur Lisa står och gnager på något. Ett ben, fläskben!

- Släpp! säger jag. Men tror ni att hon gör det? Nu är hon lös och kan springa ifrån mig. Hade hon varit kopplad kan jag bara öppna munnen och ta ut det. Men som tur är tappar hon det så jag kan ta det. Jag är så trött på detta! Förmodligen är det någon granne som lägger sitt avfall i en egen, öppen kompost, där fåglarna får tag i dem och lägger dem i vår trädgård.

Hundarna var lyckliga när de fick springa och leka "tafatt". Runt rabatter och över bron. Här är lite mer att springa på än framsidan.

O, nu skiner solen, härligt! Då får vi passa på att vara ute mycket i dag.

 9 februari, Beslut.....

​

Nu har vi haft Harry i drygt fyra veckor. Nu är det dags för oss att bestämma oss för om vi ska behålla honom eller ej. Jag har inte talat om detta förrut, men vi har haft Harry på "prov" den här tiden. Jag vill så gärna behålla honom men jag, ensam, kan inte bestämma detta. Det är tre till i familjen som ska säga sitt.

Hur snygg än Harry kommer att bli, kan jag aldrig ställa ut honom.Det är jag väl medveten om och då kanske du tänker, ska du behålla honom då?

Tänk vad mycket du och Harry missar och får inga fina priser att ställa på hyllan.

Men Harry är inte "mindre" hund för det. Han förkänar att bli lika älskad som alla andra hundar och leva ett bra och stimulerande hundliv. Vi vill ha en riktig familjehund och de kriterier lever verkligen Harry upp till!

De övriga familjemedlemmarna var inte svåra att övertala. Alla var överens, Harry stannar här hos oss!

-Hörde du Harry? sa Lisa. Du ska bo här för gott!

-Jag förväntade mig inget annat heller, svarde charmören Harry. Det finns väl ingen som kan motstå mig?

De här sista dagarna med två hundar i huset har varit väldigt lugna. De busar, leker och jagar varandra när de är ut i trädgården. När de kommer in är de trötta och går till varsin fäll och somnar. Det är inte värre än så att ha två hundar.

Vi bor nära havet så i dag tog min dotter och jag hundarna med oss dit.

-Vad är havet? undrade Harry när de satt i bilen för att köra dit.

-Det är där alla människorna brukar bada och sola och så har de korgar med massor av god mat med sig, svarde Lisa.

Men i dag var det som ni förstår inga badsugna människor som trängdes längs stranden. Men när doften av salt och tång slog i mot oss kände vi en pirrande känsla av förväntan.

Harry och Lisa följde med ut på bryggan. Harry tyckte att det var väldigt spännande. Han såg med förundran, ett par sjöfåglar som smidigt landade på en sten ut i vattnet. Där satte de sig för att putsa fjädrarna. Harry tittade också på havets rörelser och lyssnade på det kluckande

ljudet när vattnat slog mot bryggan.

När vi gick tillbaka sneglade Lisa på glasskiosken. Men den var igenbommad. Synd tyckte hon, för hon älskar glass.

Men hon sa inget om detta till Harry som ändå inte skulle förstå. Han har inte smakat på glass än.

Vi passade på och ta några bilder. "När Harry såg havet för första gången" De ska vi rama in och ställa på hyllan som ett minne.

  Hundbad

I dag har det varit hundarnas dag. Morgonen började med en skön morgonpromenad. Det är så lugnt och tyst en söndagsmorgon då alla fortfarande ligger och sover. Fåglarna hade vårkänslor. De satt i buskar och snår och sjöng. Några satt i ett träd och fångade Harrys uppmärksamhet.

Senare på dagen gick vi grisarundan och i dag, denna vackra, var det många som var ute och "rastade" sig, både människor och hundar.

Det är en bra träningsrunda där Harry och Lisa får möta dessa utan att bry sig.

Lisa var duktig och visade Harry hur han ska beté sig. Det är fantastiskt att se hur hundarna sänder signaler till varandra. Det är tur att hon är duktig och inte skäller på alla för då hade hon lärt Harry det också.

En häst stog nära staketet i dag och Harry tittade länge på den.

-Har du aldrig sett en häst förrut? undrade Lisa. Det är väl ingenting.

-Kom och luktar här i stället, tyckte hon och körde nosen i en stor förtorkad grästuva.

-Jasså, gamle Molle är fortfarande på benen. Han verkade så skruttig sist jag såg honom.

-Sa du att det är stora djuret hette Molle, undrade Harry som fortfarande stog och beundrade hästen.

-Nej, han har varit här i grästuvan, förklarde Lisa tålmodigt.

Harry gick genast dit och luktade.

Ja så är det hela tiden. Hundarna luktar alltid på samma ställe tillsammans. Jag tror att det är så, att Lisa berättar mycket för Harry.

Efter denna långa promenad var hundarna både törstiga och trötta. Nära hemmet rinner en bäck och båda tittade längtansfullt ner på

det kalla vattnet.

-Ni får vänta tills vi kommer hem, sa jag. Där har vi renare vatten.

-O vad skönt att vara hemma igen tyckte Harry och Lisa som stog bredvid varandra och drack ur deras vattenskålar. Sedan sov de gott

hela eftermiddagen.

Så var det dags för kamning. Harry är som ett barn.

-Jag först! snälla.

Harry är lätt att kamma med en helt annan päls än Lisa. Lisa har den finaste, fina, ja som änglarhår. Det blir lätt tovor i den så det tar en stund

att kamma henne.

​

Men de blev så fina båda två när de var klara. Då var det dags för en liten kiss och bajsrunda. Vi har gått så mycket idag så nu får vi vara lata. Jag skulle kunna släppa ut dem i trädgården en stund. Harry hade gjort sina behov där, han är inte så noga. Men Lisa, hon är lite fin av sig och vill helst gå utanför trädgården. Hon vet väl att jag vill ha det fint där eller också är det som vi har lärt henne.

Nu får jag gå ut och plocka upp efter Harry i trädgården, inte med en liten svart bajspåse. Nej här får det bli en ICA-kasse.

​

När vi kom hem var det dags för badet. Lisa var föst ut. Vi har ett stort badkar så det gäller att hundarna står stilla så jag slipper ropa "hit". Det är ju inte så ergonomist för mig som får stå med ryggen böjd hela tiden. Jag har bara en halkmatta men borde haft sex.

Lisa blir schamponerad två gånger och så balsam efter det och som avslutning en inpackning. Nu luktar hon underbart gott med dessa dyra schampo, men det ska hon får göra. Hon är glad att höra det också.

Jag borde ha ett plastförkläde på mig för efter att Lisa har "skakat" av sig flera gånger är jag rejält blöt. För att inte tala om spegeln som sitter på väggen över och är lika stor som badkaret. Den är så prickig! och det är en hund kvar!

När det blev Harrys tur hoppade han ur karet med en gång. Nej du, du kommer inte undan. Han fick komma i igen. Det är ju inte så lätt, han har aldrig badat hos oss förrut. Men sedan förstog han var det handlade om och njöt av det.

Men vilken päls! Jag trodde aldrig att den skulle bli blöt allt igenom. Det tog en stund men sedan var han lika ren och doftade lika gott som Lisa.

Efter torkningen sa jag att nu ska jag vispa grädde till semlor.

-Ja, grädde, det tycker jag om, sa Lisa.

När jag tar fram elvispen kommer alltid Lisa och väntar på att få slicka visparna.

Hon sitter så tålmodigt och väntar.

Harry forstog av Lisa att nu kommer någonting bra att hända, så han satte sig bredvid henne.

De fortfarnde efter badet, fuktiga hundarna fick lyckligt slicka grädden av visparna.

I natt kommer de att sova gott. Dessa pälsiga, rena och väldoftande hundar.

 20 februari

Nu äntligen börjar det torkat upp. Det är så skönt att inte behöva torka tassarna efter varje promenad.

​

​

Jag torkar inte bara för att jag vill undvika att golven blir smutsiga, utan mest för att Lisa lätt får svamp av att alltid ha fuktiga tassar. Men nu har de varit torra och fina efter promenaderna så vi har  hoppat över "torkningen".

Lisa står ändå kvar vid dörren och tittar på mig.

-Ska du inte torka mina tassar, tycks hon undra.

Harry har för länge sedan sprungit in för att dricka vatten. Men Lisa står envist kvar medan jag klär av mig ytterkläderna.

-Du är duktig Lisa! Det är klart att vi ska torka tassarna.

-Vad bra att du påminner mig, matte är lite glömsk ibland, säger jag och torka dem i alla fall.

Det är klart att hon undrar varför hon plötsligt inte ska torka tassarna. Det har blivit en daglig rutin för henne.

-Jasså du håller på med handduken igen, säger Harry som springande kommer emot mig. Nosen droppar av vatten som han just druckit.

-Då kan du torka mina också, säger han och väntar på sin tur.

Det är klart att inte hundarna pratar med mig men jag förstår så väl vad de menar och vill.

Vi är nu "vanlig" familj med två hundar. Här är för det mesta lugnt och skönt. Både Lisa och Harry har slagit sig till ro och njuter av tillvaron.

Vår dotter, Jennifer är mycket hjälpsam med hundarna. Hon följer gärna med på promenader. När vi står med ytterkläderna på och med två hundar som ivrigt väntar på att få följa med, säger vi för att vara lojala mot hundarna, Vilket koppel vill du ha?

-Ja tar det här, säger Jennifer och tar Lisas koppel. Hon drar nämligen inte i kopplet som busige Harry.

Vid nästa promenad byter vi koppel för att turas om. ​

Jag läste i veckan att hundar inte är varandras sällskap och man ska inte tro att de känner sig

mindre ensamma när de är själva hemma för att de är två.

Så där ja, ska jag nu gå omkring med dåligt samvete för att vi har två hundar.

​

Här har jag trott att Lisa och Harry lekt och haft så roligt tillsammans och njutit av varandras sällskap.

Har jag inte förstått att Lisa helst vill vara den enda hunden i huset.

O, jag bara älskar sådana här frågeställningar! Vad är rätt och vad fel?

Nu ska jag vända ut och in på denna fråga och det utan utbildning i hundpsykologi. Jag gör det på mitt sätt.

För det första, det finns inga rätt och det finns inga fel.

Jag har under flera veckors tid studerat Lisa och Harry och deras tydliga hundspråk och ser hur bra de trivs med varandra. Har de då inte glädje av varandras sällskap?

Är deras lek med pinnar, torra grenar eller att jagar varandra runt buskar och träd bara ett spel för galleriet och lura mig att tro att de har väldigt kul tillsammans.

Har jag har verkligen varit så lättlurad!

Efter att ha reflekterat en stund över detta förstår jag att Harry och Lisa är varandras sällskap och trivs

med att leva i samma flock.

De tycker verkligen om varandra.

De står ofta med viftande svansar och trycker nosarna mot varandra. Jag vet inte vad de säger till varandra men vad jag förstår så betyder svansviftande hundar att de är glada. Ligger Harry hos oss i TV-rummet och ser Lisa komma in för att göra oss sällskap börja hans svans att smattra mot golvet, glad att se henne.

Men har de inte sällskap av varandra när de är ensamma hemma?

Det är klart att de har sällskap av varandra, de är ju två. Jag kan inte föreställa mig att Lisa ligger där och låtsas att Harry inte finns och därmed känner sig lika ensam som hon var innan Harry kom.

Trots att de ligger och sover när vi inte är hemma måste det ändå kännas skönt även för en hund att ha en kompis sovandes bredvid. 

Att ha två hundar innebär inte kan jag kan lämna dem dubbelt så lång tid själva hemma. Av den anledningen ska man inte skaffa en hund till.

 Lisa och Harry har tydligt talat om för mig att de verkligen är varandras sällskap och trivs med det. Det kan vem som helst se och förstå.

 Tänk vad några rader i en tidning kan få en att fundera, dock en endaste liten stund.

O, det var skönt! Nu är reflektionsstunden slut.

Det känns helt rätt att ha två hundar!

 25 Mars

 Det var ett tag sedan sist, men tror inte att vi varit på semester, för det har vi inte. Vi har varit här hemma hela tiden.

Nu går påsken mot sitt slut och i morgon är det vardag igen. Det har varit så härliga vårdagar innan påsken så vi hade stora förhoppningar att kunna vara ute mycket under denna helg. Börja vårstäda i trädgården och kanske ta fram grillen och grilla en korv i all enkelhet. Men vårkänslorna försvann när snön började vräka ner.

Lisa och Harry stog i fönstret och tittade på all den vita snön som hade täckt hela trädgården.

-Kom igen Harry! vi måste ut i snön, sa Lisa och sprang till dörren. Harry var inte sen att följa efter.

När barnen var mindre sa jag ofta till dem att inte springa på den orörda snön på framsidan utan att de kunde hålla sig till den stenbelagda innegården eller baksidan. Dumt av mig kanske men det var så vackert att titta på den släta vita snöytan som var befriad från en massa fotspår.

Men säga detta till hundarna ha ha. De sprang ut med en väldig fart och hade hur kul som helst. Efter en stund vara hela framsidan full av tassavtryck.

​

​

​

Vilka lyckliga hundar! De sprang så snön yrde om benen och då och då stannade de för att smaka på den. Kallt och gott!

​

De små snöbollarna som fastnade i pälsen på tassar och ben blev större och större. Harry tyckte att dessa var lite irriterande och försökte ta bort dem.

Men han glömde detta så snart jag kom ut med en påse denniskorvar i småbitar. Dessa slängde jag ut i snön och de fick leta upp dem.

Både Lisa och Harry plöjde med sina nosar i snön för att leta upp korvbitarna och bollarna på benen blev större och större men

just nu bekymmrade dessa inte dem för de hade fullt upp.

Efter att ha busat och lekt i snön och sökt efter korv var de helt slut. Harry gick till trappan och ställde sig på bakbenen i fönstret.

-Vi vill komma in nu, tycktes han säga.

Snart ska han klippas och det behövs verkligen. Just nu liknar han allt annat än en Wheaten. Det ska bli spännande och se vilken snygging som "klipps fram". Jag lovar att visa er.

 5 april

Jag har skaffat en annan hund! Nej, jag bara skojar. Harry är nu klippt och han hade mycket päls att klippa. Allt det rödsträviga försvann och han blev som förbytt. Plötsligt blev han en wheaten, alldeles mjuk och go. Jag har inte riktigt vant mig än, han blev som en helt annan hund.

Vi har just kommit hem från en lång kvällspromenad. Det är så härligt nu är det är ljust längre på kvällarna. Vi gick genom samhället bara för att Harry ska vänja sig vid all trafik. Han bryr sig inte särskilt mycket om den men en plastpåse som av vinden rörde sig framåt på andra sidan vägen, var väldigt intressant. Han ville gärna dit och undersöka "odjuret". Vi hade tyvärr medvind så den förbaskade påsen flyttades framåt i vår takt och vi blev inte av med den. Vi gick över gatan och Harry var så nyfiken men blev snopen när han insåg att det bara var en gammal påse.

​

-Kunde du inte sagt det, undrade Harry, att det bara var en påse.

Precis som jag inte försökte, men Harry lyssnar inte alltid. Nu hoppas jag att han kommer ihåg detta tills nästa gång, men det är väl ett önsketänkande.

Harry och Lisa älskar att vara ute och de tycker att det var jättekul när jag samlade ihop nedfallna grenar. Högarna jag räfsade ihop var roliga. De norpade till sig grenarna och sprang omkring med dem och snart var de utspridda igen.

De gamla löven jag la i en kartong var också jättekul. Jag gömde godbitar bland löven och de fick leta efter dem.

-Har du hittat någon än? undrade Harry.

-Inte än, svarde Lisa medan hon körde hela huvudet i lövhögen.

-Nu har jag hittat en! svarade Harry glatt och lyfte upp huvudet. Hela hans nos var täckt med löv som fastnat i pälsen.

-Lisa tittade på Harry. Vad rolig du ser ut!

-Du ser lika rolig ut själv, sa Harry och tittade på alla röda löv som klädde hela hennes huvud.

Jag inser nu att trädgårdsarbetet kommer att ta betydligt längre tid nu med två hundar som ska vara med och "hjälpa till".

Ha en riktigt skön helg!

​

 Den 21 Maj, 1-årsdagen

​

I dag fyller Harry 1 år! Han börjar bli en stor pojke nu. Som tur är ställer inte hundar krav på dyra presenter så Harry önskade sig inget särskilt. Ingenting egentligen, för hundar vet inte vad födelsedag är för något.

Harry är bara lycklig och glad att få vara med sin familj. Vad vi gör spelar ingen roll bara han får vara

med är han nöjd.

Det har varit underbara dagar då hundarna har varit ute mest hela tiden. Både Lisa och Harry älskar att

vara ut i trädgården. Lisa går gärna och lägger sig under sin favoritbuske medan Harry vill vara där jag är. Han vill ha lite koll på vad jag gör.

Den friska luften gör att både Lisa och Harry är trötta efter sista kvällsrundan. Då är det skönt att gå in och lägga sig.

Vad fick Harry i födelsedagspresent?

Jo, en grillad biff av köttfärs som jag delade i småbitar och gömde i trädgården.

Lisa fick hjälpa till att leta. Detta tycker de är jättekul och det var ju så underbart gott också!

 27 juni, Harry funderar.....

Jag, Harry, har nu blivit stora pojken och jag bara älskar att vara med min familj. När jag får sitta i mattes knä så myser jag. Hon säger ibland att jag är en stor hund att ha i sitt knä och det förstår jag inte alls. Jag som är så liten och lätt!

Lisa hittade en igelkott i vedboden i dag och hon blev som tokig. Jag förstår inte att hon blir så uppjagad av en sådan sticksig sak. Matte kom till undsättning och tog bort Lisa och jag såg att hon blödde ur munnen. Stackars Lisa, men hon får skylla sig själv. Jag var i alla fall snäll och rörde den inte.

- Visst var jag matte?

Matte undersökte Lisa. - Det går om tills du gifter dig, sa hon medan hon hällde upp lite kallt vatten till Lisa att dricka.

- Det är värre med igelkottloppor! Har vi otur är du nerlusad med dem nu, sa matte med allvar i rösten.

Nu tyckte jag ännu mer synd om Lisa. Inte nog med blodet, nu kanske hon har loppor också.

Kan undra om de är stora djur för då ska väl Lisa jaga dem också. Hoppas de inte har några taggar i så fall.

 

​

Mattes barnbarn är här i bland och Miranda och jag har varit ute i trädgården och lekt i dag. Lisa är också med en stund men sedan går hon och lägger sig i skuggan. Jag brukar också lägga mig där och när vi blir törstiga går vi till vattenspelet och dricker. Matte tycker att vi är underliga som inte dricker ur vattenskålen vid trappan men hon förstår inte att det är skönt att både dricka och bli duschad på huvudet samtidigt.

​

​

​

Nu är det snart dax för "Villa Rosa träffen" det ska bli jätteroligt. Husse och Matte ser framemot

denna helg och det bästa är att den är hundvänlig. Både Lisa och jag får följa med!

- Så om ni vill träffa oss där är det bara att åka dit, gör det vetja!

Jag ska berätta en hemlighet. Ni får inte tala om detta för någon...lovar det. Men jag har hört att Matte och Husse planera... för kvällens fest under... Villa Rosa träffen. Det är något kul på gång...

​

                                             

 22 juli, från kastration-till träff...

De senaste veckorna har varit händelserika. Just nu, i skrivande stund är jag helt slut.

​

I början på Juli kastrerades Harry. Eftersom han inte ska användas i aveln var detta ett måste för oss som har en tik.

Operationen gick jättebra! Med en tratt på huvudet för att inte Harry skulle komma åt och slicka på såret åkte vi hem. Han sov hela tiden under bilfärden hem.

- Nej men Harry! tycktes Lisa undra när den trötte Harry på lite ostadiga ben klev över tröskeln.

- Vad har de spökat ut dig med?

- En tratt, sluddrade Harry som fortfarande var lite "groggig".

- Du ser ju faktiskt inte riktigt klok ut.

Lisa förstog att Harry hade gjort "något" under magen och skulle genast undersöka.

- Förlåt att jag fråga Harry, men är du full?

- Dina ögon går ju i kors och du kan ju knappt stå på benen, sa Lisa.

- Jag är bara så väldigt trött, svarade Harry och la sig ner på fällen som matte la i hallen.

När Harry sovit ut var han som vanligt igen. Nej inte riktigt. Tratt-Harry smällde tratten i bord, stolar och i allt som var i vägen. Men han själv brydde sig inte som tur var. Lisa tyckte han var lite obehaglig när de lekte tafatt och han kom farande mot henne med den stora tratten.

Såret läkte fint och Harry tyckte faktiskt om sin tratt. När vi var ute på promenad behövde han inte ha den på sig. När vi kom tillbaka från promenaden igen satte jag på den. Harry stog stilla och viftade på svansen när jag trädde den över huvudet.

- Å vad fin du är nu, sa jag medan jag knöt fast den.

- Fin? det kan väl matte ändå inte mena. Harry ser ju ut som ett ufon med den där plastsaken, tänkte Lisa.

​

Ja just det! Jag glömde tala om att Lisa började löpa samma dag som Harry kastrerades. Det kan ta en tid innan en nykastrerad hund är "ren" från spermier så vi måste vara ytterst försiktiga när Lisa är i höglöp. Hur ska detta gå?

I början av Lisas löp var Harry som vanligt och brydde sig inte.

Men när Lisa kom i höglöp var det annat ljud i skällan minst sagt och nu fick de vara åtskilda.

En kväll när vi skulle lägga oss var Lisa i köket och Harry i vårt sovrum. Han gnydde högljutt för att sedan skälla en stund. Sedan la han sig på golvet vid den lilla springan vid dörren och sniffade och fortsatte gnälla.

Gode Gud! vilken natt det är kommer att bli. I den här situationen kan jag tillägga att det föga hjälper om vi på det bestämdaste ber Harry vara tyst. Han var alldeles blockerad och lyssnade inte på oss, det var lönlöst!

Efter en timmas oljud hade jag tröttnat och gick för att hämta en parfym. För att vara på den säkraste sidan tog jag min dyraste jag hade. Den måste ju vara bäst eller hur?

Jag la mig på alla fyra med mitt "vapen" i handen och med ett "nu ska du få leende" sprutade jag av de dyra dropparna på tröskeln till vårt sovrum.

Harry som fortfarande gnydde och hade sig på andra sidan slutade genast när Lisas doft byttes ut mot denna välluktande parfym.

Lite råkade han tydligen få på sin nos och han fnyste till och blev alldeles tyst.

- Jag fattar ingenting, tänkte Harry förbryllat.

- Det här är inte roligt längre, jag går och lägger mig, sa Harry och la sig på sin bädd.

Det dröjde inte länge förrän Harry la sig på ryggen med benen i vädret och somnade.

-Välsignade parfym, tänkte jag och ställde flaskan på nattduksbordet om den behövdes tas fram igen, vilket jag inte behövde.

Harry sov hela natten!

forts...

forts från ovan

I fredags tog vi husvagnen och åkte till Villarosa-träffen. Detta är så spännande och roligt att åka dit och träffa alla trevliga människor som vi lärt känna tack vare Villarosa. Extra roligt är när det kommer nya valpägare till träffen.

Christer och Kickie tar emot oss som de värsta campingvärdar och visar oss en efter en platser att ställa våra husvagnar. Vilken tur att deras framsida av trädgården är så stor!

Hundarna är lika förväntansfulla som vi.

Harry och Lisa bara längtar att få komma ut ur bilen och hälsa på de andra hundarna.

Under hela helgen är det aktiviteter för både hundar och människor. Här byts också erfarenheter oss hundägare i mellan.

Vi får mycket "matnyttigt" med oss hem som vi kan aktivera våra hundar med.

Lisa tyckte att det var roligt att "spåra" i skogen. Pelle, som ledde denna övning berömde henne och då blev jag lika glad som Lisa.

Harry däremot tappade bort sitt spår men hittade ändå till slut sin gömda korv.

Vi ska fortsätta med att spåra när vi kommer hem.

- Hörde du Harry? sa Lisa

- Kunde vi hundar skriva, skulle vi sätta upp en kom i håg lapp på kylskåpet så att inte matte och husse glömmer vad de lovat.

Kickie och Christer är beundransvärda som varje sommar anordnar denna Villarosaträff. Vi ser redan fram emot nästa!

 

Ja, nu är vi hemma igen och både vi och hundarna är trötta.

Lisas höglöp är över tack och lov!

​

Kan jag låta Harry och Lisa vara tillsammans igen frågade jag under Villarosaträffen?

Jag fick till svar att Harry kanske kommer att försöka men är höglöpet över för Lisa kommer hon att säga till och på det bestämdaste fräsa i från.

- Lägg av Harry! har du inte fattat att det är över?

Detta var precis vad hon gjorde så nu är allt som vanligt igen!

Lisa har haft en beundrare här i helgen när vi har varit på Villarosa.

Porten till innegården haspas på insidan för att oönskade beundrare eller dylikt inte ska ta sig in.

Nu var inte porten haspad för att våra hundar inte var hemma så en liten käck hanhund rymde hemifrån i lördagskväll.

Med nosen tryckte han upp porten och satte sig lycklig vid ytterdörren för vänta på Lisa.

​

Men Lisa var ju inte hemma till stor besvikelse för hanhunden och har du lyckats komma in kan du inte ta dig ut igen för porten öppnas inåt.

Stackars krake, där fick han sitta hela natten tills vår son vaknade och gick ut för att hämta tidningen.

Vad lärde sig hunden av detta?

Ja, just det, ingenting!!!

Han kommer att göra om det nästa gång Lisa löper.

Glöm inte haspen för jösse namn!

  29 Juli, Lisas dag i sportbilen...

Tidigt i morse gick vi "grisarundan", matte, husse, Harry och jag, Lisa.

- Vi får passa på nu, för i dag ska det bli riktigt, riktigt varmt, sa matte medan hon satte på oss selarna. När vi hade en kilometer kvar tills vi var hemma igen hade det hunnit bli riktigt varmt.  Stackars Harry, han flåsade som ett tröskverk.

- Nu är det inte långt kvar Harry, försökte jag uppmuntra honom. Jag var också väldigt varm och längtade nu efter vatten och mat. Sedan ska jag bara ligga under min favoritbuske hela dagen. Väl hemma fick vi kallt vatten att dricka, det var underbart.

​

- Att vatten kan vara så gott, sa Harry med vatten droppande från skägget.

Sedan skakade han på sig så att det stänkte omkring honom. Matte kom just ut med en frukostbricka och fick en hel del vattenstänk på sig.

​

- Tack för den duschen Harry, sa hon. Det var vad jag behövde efter "grisarundan"

Matte och husse äter alltid frukost före Harry och mig som snällt måste vänta på vår tur. Vilken söndagsfrukost de åt, ni skulle ha sett! Husse påstog att de behövde den efter långpromenaden.

I stort sett hela dagen har Harry och jag legat i skuggan för det har varit för varmt att vara i solen. Vi hundar orkar inte göra något i värmen. När eftermiddagen kom och det var som varmast ropade matte på Harry och mig.

- Harry och Lisa, ska vi åka en runda med bilen?

Nu tror jag bestämt att matte har fått solsting.

- Är du inte riktigt klok, ska du sätta oss hundar i en kokhet bil?

​

-Vi ska ta den lilla röda sportbilen! Ni måste också prova den eller hur? undrade matte.

-Ja det vill vi, sa Harry glatt, och jag tyckte också att det skulle bli väldigt spännande.

Harry fick sitta fram och jag tillsammans med Jennifer där bak.

Matte körde på smågatorna och vinden svalkade våra varma pälsar. Det var härligt!

- En sådan här bil skulle matte ha eller hur Harrry?

Harry satt så fint där fram och tittade sig nyfiket omkring.

- Är du rädd Harry, ropade jag till honom där han satt.

- Nej då! det här är jättekul.

- Snälla matte kör inte hem än, vi vill åka en stund till.

-Det här var bara en engångsföretelse, sa matte när hon efter en stund körde in på garageuppfarten.

Men visst var det roligt så länge det varade!

 6 Augusti

Till Harrys förtjusning börjar björnbären mogna. Han plockar dem så försiktigt utan att sticka sig på de vassa taggarna. Tro inte att han plockar dem rakt av. Nej, han tar bara de som är mogna. Ett i taget och mumsar upp det, för att sedan plocka nästa bär.

​

-Ska du stanna igen, undra Lisa otåligt.

-Plocka du ett björnbär också, säger Harry. De är jättegoda.

-Nej vet du vad! svarar Lisa

I lördags hade vi besök av Kickie och Christer och deras nya valp Rosie. Christina och Björn från Örebro, kom också med deras två hundar Pontus och Ebba. Harry och Lisa var väldigt förväntansfulla för de förstod långt innan gästerna kom att något riktigt roligt skulle hända.

Hemma på Krukö, var Rosie lika förväntansfull.

Kicke ställde henne på trimbordet för att kamma henne. Hon måste ju vara fin när hon ska på fest eller hur?

-I dag ska vi åka och hälsa på Lisa och Harry. Harry är Irländare precis som du och om han nu inte har glömt sitt modersmål kan ni prata Irländsla med varandra, sa Kickie till Rosie medan hon kammade henne.

Rosie förstog och har aldrig stått så fint på trimbordet.

Rosie kammades färdigt och som pricken över i:et fick hon en liten scarf runt halsen.

När de väl kom till oss tog Kickie in Rosie i trädgården och släppte henne där till Lisa och Harrys förtjusning och jag kände att, måtte de nu inte börja bråka eller göra henne illa. En tanke som var obefogad. Lisa och Harry tog hand om henne på bästa sätt.

De lekte hela kvällen och hade verkligen jättekul.

Senare tog vi Pontus, Ebba, Lisa, Harry och lilla Rosie på promenad. Värsta Wheatenträffen!

Vi hade en mycket trevlig kväll.

​

​

När det var läggdags, väldigt sent, gick Lisa och gnydde. Jag klev ur sängen.

-Okey, sa jag och öppnade ytterdörren för att släppa ut henne. Nej! hon skulle inte kissa. Hon skulle bara se om Rosie var kvar.

Hon gick ett varv runt i trädgården och försäkrade sig om att Kicke och Christer inte hade glömt Rosie. Efter att ha försäkrat sig om detta gick Lisa lugnt in och la sig.

Vad kloka hundar är!

Jag berättade om en del "hyss" som Harry haft för sig under lördagskvällen.

-Varför har du inte skrivit om det? frågade Kickie.

Stackars Harry! ha ha. Jag som hade lovat att inte skvallra. Men jag ska lägga alla kort på bordet nästa gång. Vi bjuder på detta Harry!

 13 augusti

I dag har vi spårat med hundarna. Vi var i skogen där de olika långa motionsslingorna går. Vi valde slingan som är 2,5 km och skogen runt den är lätt att "ta sig in i".

Vi gjorde som vi fick lära av Pelle och Eva på Villarosa träffen. Lisa och Harry tyckte att detta var väldigt roligt. De fick turas om att spåra och de var duktiga!

​

Vi spårade för att sedan gå en hundra meter för att spåra igen och igen, slingan igenom.

Gissa om de var trötta när vi kom hem! Att spåra "tar" mycket av hundens energi trots att vi gjorde allt lugnt och sansat.

Nu sover de, ja Harry plirar på mig med ett öga ser jag, för han vet att jag ska skvallra på honom.

Harry är fortfarande den där "goa" hunden som gärna vill vara med där det händer saker, vill gärna sitta i knäet och bli keled. Han får aldrig nog och det är härligt. Han är väldigt lyhörd. Kommer alltid när man ropar på honom. Lyder när man säger till. När vi var hos veterinären så undrade hon på skoj om Harry verkligen var en wheaten. Harry stod och kelade med henne och viftade på svansen när hon gav honom en spruta.

Vilka värderingar om wheaten hade hon kan man tänka?

Det är väl allt det här goa som gör att Harry är förlåten i allt annat han hittar på.

Men det är faktiskt så att Harry haft sönder en hel del.

Harry sover lika djupt som Lisa nu, på rygg med benen rakt upp och lagt dem vilande mot väggen.

-Tur att matte är lite glömsk ha ha. Hon glömde när jag...

-Jag ska bättra mig, jag lovar. Jag jobbar på det varje dag!

Här kommer listan med risk för att ha glömt något!

*Laddsladd till bärbar dator

*Lill mattes bettskena

*Mattes glasögon

*Husses glasögon (bara billiga ÖB)

*Har plockat ur stoppningen ur vårt överkast

*Mattes inneskor

*Husses träskor

*Rivit upp trådar i mattan

*Tuggat på fönsterbrädan i köket

*Stora båten som vi har i poolen. Han skulle ta tag i den för den höll på att blåsa till  rosornas vassa taggar.

Tänkte inte på  att en hunds tänder...

*Plockat bort knappar från våra kläder och tuggat sönder dem

*Hörlurar

Ja, vad är det mer...nu har jag glömt...var det inte värre...jag måste ha glömt något?

Det är väl så, att när det har hänt och det kostar flera hundralappar att köpa en ny, då blir man rätt sur.

Men vi får trösta oss med att mycket var valpfasoner och det har blivit bättre eller vi kanske har blivit bättre på att hålla efter våra saker.

Men en liten tjuv är han! Det går inte att lämna något på bänkarna i köket. För några dagar sedan var vi ute i trädgården. Harry sprang in ett ögonblick och kom snabbt ut igen med hela brödpåsen dinglande i gapet.

Det är bra att han genast lämnar ifrån sig det när han blir tillsagd även om han skulle få tag i något riktigt smaskigt. Inga morr eller andra obehagligheter vilket är skönt.