​

Utanför mitt fönster faller åter tunna snöflingor från en jämngrå himmel!

​

...har ändå haft tur och haft barmark nu ett tag och tur har väl det varit! När vintern svepte in över oss på allvar täcktes marken av ett tjockt vitt duntäcke på bara några dagar. Samtidigt sjönk kvicksilvret i mätaren oroväckande fort till allt för låga temperaturer. Detta var ingen bra kombination för jakt och det såg ut som om säsongen var slut för den här gången!

​

 

Då är det väl tur att snötäcket lämpar sig så otroligt bra för bus och lek och tillsammans med Cola blir det ju dubbelt så roligt! Tur att de där två har varandra! J Ja så såg det ut ett tag. Hopp och bus i trädgården och promenaderna kändes som om de blev på ungefär samma slinga varje gång! Skogsstigarna var inte lönt att försöka sig ut på så plogade vägar fick det bli. Men så kom regnet. Tråkigt på ett sätt men det lämnade lite barmark efter sig och det var sannerligen inte tråkigt! Vi gillar ju snö men till en viss mängd! Inte ens sonens korta små ben tog ju sig fram till slut vilket gjorde att inte ens han hade någon behållning av allt det vackra vita!

​

upp»

​

​

​

​

​

​

​

Så när barmarken kom fick de passa på, husse och hund och tillfällena har utnyttjas! De har varit medbjudna på några jakter och speciellt en mark ligger oss, lite extra, varmt om hjärtat! Där är det rena safariet och det vill till att inte få se något vilt! Det finns gått om både rådjur, älg, hjort och vildsvin och alla dessa har han stött på under jakterna där! Det känns så skönt att få hem en trött och nöjd lite vovve hem igen efter dessa tillfällen. Det blir några mil i benen för honom i skogsterräng samtidigt som nos och huvud måste vara på hela tiden! Ja, är det något som tröttar honom så är det en jaktdag med husse!

​

Snön faller, som sagt åter, utanför fönstret och jag hoppas att det kan komma så där lagom mycket för imorgon är det tänkt att de skall ut igen och jag kan bara hålla tummarna för dem! Om allt går väl finns det mycket att hålla tummarna för under 2013! Går allt bara i lås hoppas jag kunna återkomma med ett senare inlägg om detta! Vi får se men jag har en väldigt skön känsla inför det här men håll tummarna lite extra för oss framöver så är du snäll! J

​

VÄLKOMMEN TILL VÄRLDEN!


Långt över ett dygn höll hon oss på halster, lilla Nora! Tempen gick ner men sedan var det bara att vänta, vänta och vänta! Jag är verkligen inget vidare bra på att, just, vänta! Tålamod är INTE mitt andra namn! Matte, Laila, höll mig underrättad med sms, mms och telefonsamtal! Det är fantastiskt roligt att få vara så delaktig i ett sådant fint mirakel som händer så långt bort! Det tackar jag familjen Lycksson för!

Timmarna gick och så fick jag ett mms till. –” Nu är tempen nere, hon mår illa och är trött”. Snart tänker jag, nu så, snart! Men jag skulle få vänta lite till innan det på kvällskvisten kom ett nytt mms på en alldeles nyfödd liten valp. Strax efter det ringer Laila. Två små valpar hade kommit ut tätt. Först en hane, sedan en liten tik! Hon höll luren nära de små medan de sjöng en liten visa för mig. Samtidigt satt gårdens katter nyfikna och tittade på! Så mäktigt, så häftigt och jag är lycklig nu! En, flera veckor, lång väntan är över och vi får äntligen se resultatet från dessa två fantastiska hundar;

Så här beskriver Therese sin Faxe!

Villa Rosas Uisgue Potheen, Faxe, är en muskulös hane av perfekt storlek, 47cm, och med en vackert silkig, vetefärgad päls!

Faxe är sparsamt ställd med Excellent, 2a placering, Very good och med fina ord i kritiken.

Det bästa Faxe vet är att följa med husse på jakt i skogen.Faxe har gjort anlagsprovet och är därmed klar eftersökshund. Det kommer väl till pass under en jaktsäsong då det inte bara blir släpp utan även en del eftersök. Husse och hund har vid några tillfällen blivit inringda som eftersöksekipage vid viltolyckor i trafiken och han har prövats i vildsvinshägn med goda resultat. På rådjur och hjort är han en stötande hund medan han driver älg under lite längre tid. När jaktperioden sedan är över tränas en hel del viltspår med klöv och blod.

Han har ett stort självförtroende och är framåt med huvudet på skaft när han jagar men när han sedan kommer hem så är han en myskille som gärna kryper ihop och värmer våra fötter under soffbordet på kvällen!

Några bilder på valparna som är födda natten mellan den 12-13/3-2013

​

​

​

​

Villa Rosas Vanora & Villa Rosas Uisge Potheen!

Nora <3 Faxe!

Välkomna till världen, 10 vackra, små valpar!

​

​

Så här beskriver matte Laila sin Nora!
Villa Rosas Vanora

Hemsida

Hemsida

​

​

​

Nyfikna kattungar övervakar valpningen från första parkett.....

​

  Som vi har väntat på våren och äntligen börjar det kännas som om den faktiskt är på väg! Den är sen i år men efter sådana här fantastiska dagar är den förlåten. Visst finns det snö kvar på skuggiga platser men det är lätt att se förbi den när solen värmer ansiktet!

Lördag och helgens första dag! Vi bestämde oss för att det var hög tid att tina upp en klöv ur frysen. Det känns lite som att väcka en björn ur sin djupaste sömn! Andreas gick ut och släpade ett spår utan blod. Vi har ju mest kört med både klöv och blod men tanken nu, till att börja med, är endast klöv och utan längre liggtider. Tanken är att prägla honom mer på gris! Få honom att uppskatta färska vildsvinslöpor och tagga upp sig på dem och visst var han taggad! Han kände på långt avstånd vad som var på gång! Med näsan högt i vädret och sträckt lina talade han om för husse åt vilket håll de skulle gå! Han släpptes på och spårade i en rasande fart.

Ingen tvekan om att det fanns ett spårsug i den nosen och en vilja av stål att få leta upp grisen! Tror bestämt att det var Faxe som var den björn vi väckt från dess ide! Det där med spårskogen är lite av ett vårtecken som Faxe verkar ha väntat på! Stolt bär han klöven hem och lycklig kastar han den i luften och rusar runt med den i munnen innan han kommer till ro och får tugga en stund! Lycklig vovve, nöjd husse och matte.

Läs mer»

​

​

S å kom söndagen och solen tycks värma oss ännu en dag så varför inte satsa på ett spår till!?! Det kan han väll vara värd, Faxe?!

Sagt och gjort! Andreas släpar klöv och jag (!!!) går spåret! Det är inte allt för ofta som jag hamnar i slutet av spårlinan men tydligen var det en sådan dag idag! Jag har verkligen ingen aning om vart spåret går och har bara en hint om vart det startar på ett ungefär! Sedan var det bara att hänga kvar där bak i linan och lita på hunden! Vad annat har jag för val?! Mellan träd och grenar spårar vi som om vi följde en snirklig stig!

Även idag var han taggad till max och tempot gjorde att vi snart var framme. Trots att det gick så fort så var han väldigt noggrann. Det var lite häftigt att se och jag börjar förstå varför det är lättare att frispåra vid ett riktigt eftersök på vildsvin. J

Nu är vi åter på G efter vinterdvalan och jag välkomnar våren med samma glädje som Faxe välkomnar spårskogen! Nu kör vi!

Den 15 April 2013

Vi önskar all lycka till i framtiden!

​

​

Att jag är en blödig människa, det är verkligen ingen hemlighet och när jag klev innanför grinden hos 10 små hjärtan då var det en och annan tår som rullade försynt ner för mina kinder.

Vilka små mirakel och vad häftigt att få uppleva dem på riktigt! Att vi hade trevligt går nog inte att ta miste på med tanke på att den tripp som bara skulle vara några timmar slutligen blev en heldag hos varma, öppna och hjärtliga människor! Hos familjen Lycksson!

Att vi skulle försöka ta oss ner och hälsa på det var klart innan de små ens sett dagsljus och nu blev det äntligen av! Resan kändes aldrig så lång trots förväntningarna vi hade och snart körde vi genom gårdsgrindarna. Några varma kramar och glada leenden senare kom två vackra vovvar springande. Först kom Sudden, lite avvaktande och sedan kom Nora! Denna fantastiska tik som inte bara är vacker exteriört utan även med ett ännu finare hjärta och sitt fantastiskt trevliga temperament. Svansen viftar så fort man bara tittar på henne och hon är inte sen att ge en kram. Tänk lilla Nora som i sin första kull fick 10 små hjärtan att ta hand om och beskydda och vilket jobb hon gör sedan! Hon imponerar bara mer och mer på mig! Vilken mamma, vilken hund!

Efter en rundvandring på gården bland hästar, nötdjur, påfåglar, katter, bin, olika varianter på höns och änder bosatte vi oss i valphagen! Ja nästan iaf. Om det inte hade varit för att de små behövde få vara ifred och äta etc så hade vi nog kunnat slå rot där och sonen talade bestämt om att vi borde ta med oss två stycken hem! J Förutom gos och bus fick vi även uppleva hur valparna fick mat på minst fyra olika sätt. Av Nora var det både från en sittandes, liggandes och ståendes mamma. Men skojigast var ju såklart när det skulle få lite riktig mat! Att det var en höjdpunkt för valparna också gick inte att ta miste på! Fem stycken ätandes på utsidan av valphagen medan de andra fem fick vänta på sin tur på insidan. Sedan var det sidbyte och fem små nosar kikade upp på kanten ut mot de andra som åt! När Hugo fick vara med och lyfta tillbaka de färdigätna i hagen igen så var hans lycka total!

​

Vi önskar familjen Lycksson all lycka till med era 10 små hjärtan! Må det gå väl för er alla i livet! Det finns inga begränsningar för vad ni kan uppnå och vi vet att ni får bästa tänkbara start!

​

​

​

Så här söt är man när man sover ..........fast egentligen villvi ju inte sova

​

​

​

​

Det är med dessa tre ord jag har beskrivit honom förut och det är fler än en gång han har imponerat på mig! Igår kväll var inget undantag och han bevisade återigen att han är så mycket mer än ett vackert ansikte. Han använder det han har innanför pannbenet också!

Jag hade hunnit sova en stund när jag vaknade av att Andreas pratade i telefon och bara några minuter efter att han hade lagt på så satt han och Faxe i bilen! En 100kg galt hade skjutits på och nu ringde skytten och undrade om Andreas kunde komma med Faxe! Så fort Andreas hade förvissat sig om hur skottet hade satts och att det verkade som om det inte skulle innebära fara för hunden så gav han sig av.

Jägaren hade fått instruktioner om att inte gå ner och börja leta själv. De ville inte skapa kaos i spåret så när de sedan anlände gav de sig fram till skottplatsen tillsammans. De fann dock inget blod så Andreas satte på Faxe pejlhalsbandet, visade honom på spåret och släppte honom lös. Faxe skulle få frispåra helt denna gång! Det vindade en del och Faxe körde upp näsan i vinden och vände sig om i riktning mot en mosse. Andreas frågade om det var åt det hållet grisen hade gett sig av och fick det bekräftat. Så gjorde Faxe en lov åt andra hållet och skytten påpekade att nu var han på väg åt helt galet håll. –”Vänta lite så får vi se vad han gör”, sade Andreas.

Faxe gjorde en lov och sprang tillbaka till skottplatsen, körde upp näsan i vinden igen och sedan bar det av i den riktning som grisen gett sig av mot. Precis innan han kom fram till mossen stannade han upp och gjorde ett skallande. –” grisen måste ligga där” säger Andreas och samtidigt så löper Faxe in några meter i tätningen och släpper ett nytt skall! Andreas och skytten följer efter och där, bara några meter, framför dem ligger galten! Det var ett perfekt lungskott och grisen hade bara vandrat iväg ca 75 meter innan den hade lagt sig.

När vi var på besök i vildsvinshägnet första gången fick Faxe mycket beröm för att han använde huvudet, inte gjorde något dumdristigt och hela tiden såg till att ha koll på olika flyktvägar när han var i närkontakt med vildsvinet i en tätning. För varje eftersök, där jag går hemma och är orolig, så bevisar han för mig att han är mer än kapabel att använda sitt huvud. Återigen gjorde han inget dumdristigt och bara rusade rakt in i närkontakt. Han tog det lugnt, avvaktade och var säker först! Japp, han är så mycket mer än bara ett vackert ansikte och han använder absolut det han har innanför pannbenet!

​

​

​

1 september och hösten gör sig väldigt påmind.

​

Morgonens promenad kändes långt mer höst än sensommar. Lättklädda axlar och bara ben känns som något vi får minnas vår vackra sommar med nu. Faktum var att dragkedjan inte kunde dras tillräckligt långt upp i halsen när vi smög fram längs lövbeströdda grusvägar.  1 september innebär hjortjaktspremiär men den skjuter vi på en vecka. Stämmer bättre med nästa helg. Då får vi, det årliga, besöket från Vetlanda. Ser vi alltid fram emot. En helg  i jaktens tecken och Faxe brukar få åka med som eftersökshund. Det är något att se fram emot för inbitna jägare!

Mycket har hänt under den här sommaren! Några veckor för tidigt tittade familjens tvillingbarn ut och visst var vi nyfikna på vad Faxe skulle tycka om det. Efter några dygn som inlagda på neonatalavdelningen fick vi så komma hem och börja vår vardag på egen mark. Vi ställde in de två bebisarna i groventrén och ropade in Faxe. Nu skulle han få hälsa och se vad vi tagit med oss hem.  I några få och väldigt snabba sekunder var han framme och luktade över de små. Ett par pussar var och sedan ville han ut igen. Det var hemskt mycket mer intressant att lukta över tomten och läsa av vad som hänt där medan han varit borta.  Efter det har det bara gått bra. Faxe vill gärna vara nära och han har koll på dem utan att för den skull bli vaktig. De måste lukta väldigt gott för det är svårt att låta bli att pussa på dem! ;-)

.

​

Den här sommaren har bjudit oss på ett fantastiskt väder som vi har kunnat utnyttja till fullo. Lata dagar vid vattnet eller bara i skuggan under ett träd i trädgården. Härliga promenader och så lite bus förstås. Vi hade velat anmäla Faxe till en och annan utställning i år men vågade inte eftersom vi inte visste hur det skulle gå med de små. Istället har vi fått utställningsträna lite i trädgården. Öva på att stå fint och att få känna över hela honom t ex. Detta är delar jag inte vill tappa eftersom jag vill våga hoppas på någon mer anmälning till nästa sommar ist.

 Det har varit några fantastiska månader som vi mest har försökt att njuta av och försökt skapa nya rutiner, för både två och fyrbenta, mellan alla måsten.  Det är vid sådana här tillfällen man är glad att man har spårskogen på andra sidan tomten. Det är lite lyxigt att bara kunna öppna grinden, kliva över vägen och in i skogen. Vi älskar den förmånen vi har här ute. Så med andra ord har vi hunnit med en del spår på väldigt olika tidpunkter på dygnet! Lite lagom aktivering helt enkelt.

Dessutom har Andreas och Faxe varit iväg vid ett par tillfällen och jagat grävling. Det är en typ av skyddsjakt där för många grävlingar har gjort sig lite för hemmastadda under husgrunder etc. En grävling fick de tag på i den varma sommarnatten.  Det har inte funnits så mycket tid till bockjakten i år men en returbock föll i samband med premiären.  Skottet satt perfekt men för att få möjlighet att träna Faxe lite släpade Andreas iväg bocken en bit så han fick söka upp den sedan. All träning är bra träning. Nu väntar vi med spänning på att hundsläppsförbudet skall gå ut och jakten med lös hund åter får stå på agendan igen! Det har nästan blivit mer regel än undantag att tidigt släppa på älg och så kommer ske även i år! Tills nästa gång vi ses får ni ta del av ett gäng bilder från sommaren som gått. Så på återseende helt enkelt! .-)

upp»

​

Det har varit några fantastiska månader som vi mest har försökt att njuta av och försökt skapa nya rutiner, för både två och fyrbenta, mellan alla måsten.  Det är vid sådana här tillfällen man är glad att man har spårskogen på andra sidan tomten. Det är lite lyxigt att bara kunna öppna grinden, kliva över vägen och in i skogen. Vi älskar den förmånen vi har här ute. Så med andra ord har vi hunnit med en del spår på väldigt olika tidpunkter på dygnet! Lite lagom aktivering helt enkelt.

​

​

Dessutom har Andreas och Faxe varit iväg vid ett par tillfällen och jagat grävling. Det är en typ av skyddsjakt där för många grävlingar har gjort sig lite för hemmastadda under husgrunder etc. En grävling fick de tag på i den varma sommarnatten. 

​

​

Det har inte funnits så mycket tid till bockjakten i år men en returbock föll i samband med premiären.  Skottet satt perfekt men för att få möjlighet att träna Faxe lite släpade Andreas iväg bocken en bit så han fick söka upp den sedan. All träning är bra träning. Nu väntar vi med spänning på att hundsläppsförbudet skall gå ut och jakten med lös hund åter får stå på agendan igen! Det har nästan blivit mer regel än undantag att tidigt släppa på älg och så kommer ske även i år! Tills nästa gång vi ses får ni ta del av ett gäng bilder från sommaren som gått. Så på återseende helt enkelt! .-)

​

​

​

​

​

Swejakts vildsvinshägn! 29/9-2013

En liten snabb cykeltur på morgonkvisten! Bara en liten snabb avrastningsrunda. Snart skulle vi iväg på andra äventyr. Faxe hoppar så lätt in i bilen när vi packar in. Han vill inte bli lämnad kvar hemma om han inte måste. Han bäddar ner sig i buren och gör sig redo för en biltur utan att ha en aning om vad vi kommer att begära av honom.

​

Ett litet gäng samlas utanför porten. En liten brasa tänds och varma kaffekoppar tinar lite kalla fingrar! En pärm med förhållningsregler, för hund, förare och gris bästa, läses igenom.  Första hunden går in i vildsvinshägnet och gör sitt jobb. Faxe får ligga kvar i bilen och vänta på sin tur! När jag väl hämtar honom, sätter på reflexhalsbandet och koppel och börjar gå mot hägnet så åker Faxes näsa ner i marken. Han är taggad för jobb och verkar inte tycka att jag kan gå fort nog fram. Jag, Sebastian från Swejakt och Andreas går med in i hägnet. Det pirrar lite i magen. Jag vet ju trots allt vad som finns här inne och har, som ni nog vet vid det här laget, stor respekt för svinen!  Faxe släpps lös och det tar inte lång stund innan ståndskallet ljuder mellan träden! Han har hittat dem och vi skyndar oss fram.  Pirret blir till ett litet nervpirrande rus och där, en bit fram ser vi dem. Faxe har dem fast under några tallar och jobbar på med skallet mot dem.

​

 

Han håller avståndet till dem och har dem fast. När de sedan ger sig in i lite tätare miljö kryper han efter dem in under granarna. Jag kryper efter. Måste kika, måste få med dem på foto. Jag tycker ju att det här är så häftigt! Att han vågar, att jag vågar, att vi vågar! Vår lille kille! Han är så modig. Själv känner jag mig mest dumdristig där jag sitter på huk, inte många meter från dem. En av de två galtarna gör ett utfall och jag Inser att det är dags att kravla ut och komma upp på fötter igen.

​

​

​

De ger sig åter av och Faxe efter dem. På efterkälken kommer vi! Vill inget missa. Jag klättrar upp på en stor sten och ser Faxe och svinen på andra sidan. Då skrämmer jag dem och de ger sig in i tätningen igen.

​

Faxe börjar bli trött. Det tar på honom att skälla och jobba så här. Det börjar bli dags att bryta.  Några inkallningsförsök och tillslut släpper Faxe och kommer in till husse. Vi kopplar upp honom och det är dags att lämna hägnet för den här gången. Vi går längs stigen och hör ngt från sidan. De två galtarna kommer upp, bara några meter från oss. Det är inga giganter men nog så imponerande djur ändå. 

​

Utanför hägnet småpratas det lite, värmer fingrar runt en kaffekopp och tackar för oss. Dags att åka hem. Det här är ju inte första gången vi släpper Faxe i hägn. Fjärde gången och det känns skönt att ha varit med på tre av dem. Jag får själv lite mer tillförlit till vår hund varje gång! Han vet ju vad han håller på med och det känns så tryggt. Det känns bra att kunna åka på sådana här släpp. Det känns bra att kunna hålla honom förberedd och på tå!

​

Scchhh.....

Det är bara att inse att det här året blir något mindre jagat på! Åtminstone med Andreas mått mätt! Ändå ligger det nu en blöt och lite trött vovve vid mina fötter.  Men det faktum att jag nu berättar att Andreas far sköt ett rådjur för Faxe ca, 1,5 vecka efter att det faktiskt hände talar väl också om att tiden ibland känns lite knapp.  Idag njuter någon annan än vi av alla våra fantastiska barn för vi skall ha lite besök ikväll och tagit dagen till att städa, fixa och förbereda maten på. En liten glipa öppnar sig i dagens fullspäckade schema och Andreas tar inte bara med sig Faxe och bössan till skogen utan även mig! Förmodligen något han inte gör med glädje allt för ofta och jag kan inte förstå varför! –””Kan du vara tyst då!” säger han med glimten i ögat för han vet…. _”Mmmmm, svarar jag för jag vet också…….

​

Kom matte så går vi....

Inte har jag några kläder som kan ens liknas vid jaktkläder utan Andreas tvingas leta fram något ur hans jaktgarderob som kanske kan fungera så jag drar på mig ett par gröna långkalsonger med svarta älgar på, ett par svarta, förvånansvärt sköna och hyggligt prasselfria byxor, en mjuk underställströja och en , dagen till ära, mörkgrön luvtröja och jag är så gott som redo! Jag envisas lite med att jag skall ta på mig mina svarta, snygga stövlar med vita blommor på ända tills jag inser att de har spruckit lite på utsidan lite för långt ner!  Typiskt också! –”jag har ett par svarta kängor du kan låna!” Hojtar Andreas från bilen. Han har redan hoppat i sina kläder för länge sedan och med nerhissad ruta har han backat fram bilen till dörren och väntar lite otåligt på mig. Jag hoppar i kängorna som är ett par nummer för stora men de får duga! Till sist drar jag på mig ner min egen stickade mössa över öronen och stänger dörren bakom mig!

​

​

​

​

Framme i skogen förklarar jag för Andreas att det nog är bäst om jag går först när vi ska bege oss ut i skogen. Jag får ju lättast lite roliga bilder så! Han är inte helt överrens med mig. Det var visst ngt om att han kanske borde gå först om han skall ha någon chans att skjuta om Faxe kommer med ett rådjur. Klart jag vet att han har rätt men som han själv sa; -” vi skjuter ju inget idag ändå!” Och jag kan återigen inte alls förstå vad han syftar på! Kan det ha att göra med mina osmidiga clownskor till kängor som gör att jag både trampar snett och kanar mig fram på blöta löv. Eller på mina annars ganska klampande steg. Hur 17 Andreas bär sig åt för att lyckas smyga så där tyst fram det förstår jag inte! Eller kan det bero på svordomen jag nämner när min mössa för 11 gången fastnar i ett träd jag försöker smita under. Eller på mina djupa, frustrerade suckar när kameran inte knäpper av ett kort i precis rätt ögonblick. Eller på min, även för mig, uppenbart dåliga tajming de gånger jag råkar lyckas knö mig före Andreas där vi går……

Nej, vi såg heller inga rådjur, grisar eller älgar idag men vi hörde dem och nej, det här med jakt är inte riktigt min grej. Detta till trots måste jag erkänna att det är lite spännande att på huk sitta och lyssna efter Faxe när han har dragit iväg. Att skutta fram på mossen (så tyst det nu går) i hopp om att stöta på en älg eller två! Det troligaste är att jag inte följer med någon mer gång den här hösten. Kan hända att husse och hund inte är så ledsna över det. Vi får se. Men det blev en liten spännande avslutning på våra timmar i skogen när vi smög oss på två rådjur som stod en bra bit ut på ett fält. Jag med kameran i högsta hugg, med Andreas i släptåg och jag hörde hur han fnissade när jag försökte springa efter Faxe en bit för att lyckas få drevet på kort. Allt jag fick var några vita rumpor som studsade iväg, allt för långt bort! Bara att ge upp och vänta på att Faxe skall släppa och komma tillbaka! Tillbaka till bilen och åter hem till värmen igen! Så nu sitter jag här i de mörkgröna långkalsongerna och konstaterar att de älgar som är motivet är det närmaste jag kom en älg idag! Men säg nu bara inte att jag har mig själv att skylla för det!!! ;-)

​

                                                                 Var är dom?

​

​

​

 -”Jag är så jäkla glad för Faxe! Han skötte sig riktigt jäkla bra inatt!”

 Ja Nu svär jag lite här, men det var så Andreas sa när han lite lätt uppspelt kröp ner i sängen igen inatt! Klockan hann bli nära tre innan han så gjorde men det var det nog värt för äntligen gav nattvaket på vildsvin utdelning!

Andreas hade tagit med sig sin pappa ut till skogen och satt sig en stund i hopp om att det för en gångs skull skulle passera ett vildsvin framför tornet på precis rätt tid! Alltså den tid där de hade satt sig och INTE tiden före eller efter som det uppenbarligen alltid råkade bli. Det har varit lite snopet men nu så! Inte kunde de ju dock tro att det var just det här vildsvinet som skulle komma!!!

Andreas hörde ngt komma och först trodde han att det var en älg men insåg väldigt snart att det var en riktigt stor galt komma lufsande. Han håller upp bössan och trycker av! Galten brakar iväg! Efter att ha väntat en stund, ringt sin pappa så han kunde sluta upp så hoppar han ner och går fram till skottplatsen! Andreas letar efter blod men det kvittar hur mycket han än letar så finner han inget! Inte bra, inte bra alls! Har han inte träffat? Har galten klarat sig?? Nej, det måste ha varit en träff så Andreas går och hämtar Faxe som sitter i bilen och väntar!

​

Pejlhalsbandetr åker på och Faxe visas på den eventuelle skottplatsen! Han får frispåra! Han nosar fram och tillbaka och sedan drar han iväg med nosen i marken i en väldans fart! Han drar iväg längs med skogen men springer inte alls in i skogen på det ställe där Andreas trodde att grisen skulle ha gått in utan fortsätter en bit till. Sedan släpper han och går tillbaka till Andreas. Det var bra för troligtvis var det galtens bakspår han först tog upp. Faxe vänder tillbaka och springer tillbaka till skottplatsen. Nosar lite till och sedan drar han åter iväg igen med näsan i marken fast åt ett annat håll!  Att en hund kan springa så fort med näsan i marken och spåra är rätt häftigt att se. Nu blev det rätt och ganska snart hörde de ett skall.

-”Den måste ligga där!” sa Andreas.  De tar sig så snabbt de bara kan till platsen ackompanjerade av ett smatterband av hundskall! En vråltaggad Faxe släppte på skallet ordentligt och luggade å det bestämdaste i galten som låg där. Skottet hade suttit bra och grisen var död. MEN de båda jägarna var helt överrens om att utan Faxe hade de nog inte hittat svinet med tanke på att den inte hade gått dit de trodde. Galten hade först sprungit rakt mot skogen men av någon konstig anledning tvärvinklat precis i skogskanten och sprungit en bra bit längs med skogen innan den hade lagt sig! Drygt 100 meter spår och, minst, 130 kilo vildsvin var nattens utmaning för Faxe! 7 cm betar sticker ut i galtens mungipa! När man kommer fram till en sådan är man extra glad över en riktigt duktig eftersökshund! Det är ett som är säkert!

-” Det var helt och hållet Faxes förtjänst att vi hittade den i natt! Det är skönt att ha en eftersökshund som man kan lita på i alla lägen till 100%!” Det var Andreas ord inatt när han kom hem!

​

       video   som kanske kan ses

​

En vråltaggad Faxe luggade å det bestämdaste....

Stolta jägare...

​