​

Här får vi följa Faxes jaktträning och lite annat smått o gott som han hittar på.

Tack Therese o Andreas för att ni delar med er av upplevelser och bilder.

Kickie Norrby

​

​

Det må vara sommar, sol och ledighet just nu för många. Sommar - Sverige visar sig dessutom från sin bästa sida just nu. Hos oss är det solvarma dagar och ljumna nätter. Man kan lugnt säga att vi trivs och njuter till fullo med mycket bad och svalka i skuggan. Hundarna tycker att värmen är lite onödigt tryckande mellan varven och det är bara promenader på galet tidiga mornar som gäller just nu.

Det finns fler levande varelser som njuter av sommarkvällarna just nu. Spannmålsfälten mognar i ett rasande tempo just nu, vilket bringar stora buffébord åt både hjortar och vildsvin. Utan att skämmas låter de sig dessutom väl smaka till böndernas förtret. Det är nu bråda tider för jägarna som bedriver skyddsjakt. På sina ställen har åverkan blivit stor och det går, praktiskt taget, över en natt när en flock grisar ger sig in i ett spannmålsfält och förstör.

​

För att klara trycket från djuren turas jägarna om att sitta på pass. De sitter inte själva. Det är för farligt att vara ensam ute i fält där havrens vippor sträcker sig ända upp till jägarnas bringor. Det är så tätt att du knappt kan se handen framför dig och det är högt. Förutsättningarna är inte direkt lysande men då gäller det att försöka överlista grisen istället. Den här kvällen, så som många kvällar och nätter innan, sätter de sig på pass för att få chans på skott när grisen är på väg in i fältet. Det gäller att inte slappna av. Alla sinnen måste vara på helspänn. Det gäller att fånga upp att vildsvinen är på väg så tidigt som möjligt. De lyssnar efter kvistar som bryts under grisens klövar, de känner doften av djuren när de kommer och de spanar efter små gula ögon som lyser upp kvällsmörkret. Allt detta utan att röja sin position för grisen. Det kan räcka med att jägaren andas vid fel tillfälle så skrämmer det grisen in i den tjocka och snåriga skogen igen. Då är det kört för denna gång. 

Först kommer en gris ut mitt framför tornet men känner av att den inte är själv och vänder tillbaka. Vildsvinen må vara stora och se otympliga ut men de är helt makalöst smidiga och snabba och beslut måste tas galet fort. Här kommer grisen undan och Andreas får åter skärpa sina sinnen i väntan på näst möjlighet.

Så kommer det då en ny chans till skott och Andreas tar den. Kom ihåg att det är snabba beslut som gäller! Andreas siktar och bestämmer sig för att trycka av. Skottet ser ut att träffa grisen rätt men när den ger sig iväg in i fältet bränner funderingarna på om allt gick som det skulle. Snart tar sig Andreas ner för tornet och fram till skottplatsen. Han finner blod och lite längre fram ser han ngt ljust som han tror vara lungblod. Lättad går han fram till den ljusa fläck han sett för att kontrollera. Han sträcker fram handen, nuddar vid det och blir alldeles kall. Det ljusa är inte lungblod utan benbitar. Det sista man vill är att skadeskjuta men här har något gått fel och den påskjutna grisen lever med stor sannolikhet. Någonstans inne i den höga, tjocka havren finns en gris som inte ligger på plats och dessa grisar är INTE att leka med. Den är stor, kompakt och aggressiv men framförallt är den skadad och inget djur skall lida.

Andreas och hans kollega för natten pratar ihop sig och bestämmer sig för att släppa på Faxe på skottplatsen då Stella har en tass som bråkar och behöver vila. Faxe är trots sina, snart, 12 år vid god hälsa och har en grym kondition. Dessutom besitter han så otroligt mycket erfarenhet. De hämtar ut honom ur bilen, sätter på pejlhalsbandet och släpper på honom på skottplatsen. Faxe jobbar snabbt och effektivt och tar fort upp spåret. Rätt in i det tjocka, höga och gyllengula! Andreas står precis i utkanten på fältet och ser på pejlen att Faxe är ungefär 100 meter ifrån dem. Faxes mod tar honom rätt in där grisen gjort sin lega och tumult uppstår. Grisens varningsskrik ljuder ilsket över fältet genom den mörka natten men bryts av Faxes dova skall. Då beger sig Andreas in i fältet med geväret på axeln. Han kommer in på ungefär tre meters avstånd. Grisen står mitt framför Andreas som snabbt söker av för att lokalisera exakt vart Faxe befinner sig. Där, till höger om Andreas står han. Andreas höjer bössan, siktar och skjuter. Grisen ramlar ihop och Faxe flyger fram mot vildsvinet för att lugga tag i grisen. Andreas klappar om Faxe och berömmer! Vilket jobb Faxe gjorde. Tack vara hans mod, noggrannhet och effektivitet kunde Andreas snabb sätta det avslutande skottet. Faxe är inte bara en värdefull familjemedlem. Han är även en trogen jaktkompis till sin husse som ständigt imponerar och det märks att han njuter av att få vara med Andreas på små äventyr i skogen. Faxe vår Golden Oldie presterar som vanligt på topp när det gäller! 

​

Vi satt i bilen på väg hem. Klockan närmde sig elva. Det har varit en varm och solig dag och kvällen och natten verkade följa i samma anda. Då ringer Andreas telefon. Det är en jägare på tråden som berättar att ett vildsvin är påsljutet. De har haft en hund på spåret som jobbat med det i ungefär 45 minuter och nu har de gett upp. Frågan från jägaren är om Andreas kan komma med sin båda hundar och göra ett försök.

Som tur är har vi inte långt kvar hem och Andreas sätter sig i vändande bil mot skogen igen. Inpackade är både Faxe, Stella och alla jakttillbehör. Det gäller att det går snabbt i sådana här lägen och för Andreas gäller det att ha stenkoll på sina eftersöksgrejer för att snabbt kunna åka när de rings in.

På plats visar jägaren vart skottplatsen är. Där finns blod, lungblod, som indikerar på att grisen ligger. Andreas släpper på Faxe som snabbt fattar vad som skall ske. Han tar upp spåret och jobbar sig in i en tät skog med Andreas efter i linan. Där inne i tätningen låg grisen och Faxe får som vanligt belöna sig själv med att lugga.

Det är skönt att veta att han kopplar på spåret och ignorerar det faktum att en annan hund har varit och rört i spåret innan. Det är tryggt att veta att han alltid gör sitt bästa och att han alltid kopplar på både näsa och huvud när han skall jobba. Det är en lyx att ha en eftersökshund som man vet att man kan lita på I alla lägen. Faxe må vara elva år i år men än finns det en massa kapacitet och vilja i den lilla  envisa terrierkroppen och tillsammans med all hans erfarenhet gör det honom till den där eftersökshunden som fortfarande är att lita på! 

​

​

JANUARI JAKT PÅ ÄLG OCH VILDSVIN

​

Det är tidig morgon när klockan ringer. Tanken är att hundarna skall få i sig lite mat och vatten innan det är dags för släpp i skogen. Men magen måste också få vila i sin egen takt innan de skall springa, så det inte blir magomvridning. De äter upp maten i sina skålar med uppblött torrfoder och när båda har slutat tugga går de sedan över till den andres skål och slickar rent. Nu är de mätta, rastade och nöjda. Lite vila på det och båda hundarna är redo för en dag i skogen.  Detta är sista helgen på hundjakten. Älg och gris är tillåtna att skjuta idag och förväntningarna är skyhöga!

Dags för dagens första släpp. Andreas släpper Stella och hon ger sig av. Direkt efter är Faxe lös och han hänger på. Tillsammans gör de en stor sök-runda utan något upptag och på tillbaka-löpan kopplar Andreas upp dem igen! Det var lätt att konstatera att här inte fanns några djur inne. De tre fortsätter en bit in på marken och hundarna släpps så lös igen.

​

Det tar inte många minuter innan de första skallen hörs, men så tystnar det lika fort. Hundarna fortsätter ytterligare en bit in i skogen och så hörs det nya skall. Denna gången är det fasta och ljudliga skall. Faxe och Stella har fått något att stanna upp och det är ett fint hundarbete som hörs när de båda kämpar på med stånd-skall. Där hundarna befinner sig finns det ingen skytt i närheten och Andreas tar beslutet att försöka ta sig i närheten på skallet. Det är en bit dit och han inser att det är bråttom. Med så skyndsamma steg han kan forcerar han både hag- och skogsmark och han närmar sig snabbt. Men är det tillräckligt snabbt?! Nu hör han skallen tydligt och GPSen visar att det är nära.

Då ser han hur två grisar far ut genom skogen. Vildsvinen viker av och går rätt upp mot honom. Då ropar han i radion för att se om han fortfarande befinner sig på rätt mark. Nu är det bråttom att få korrekta besked och han höjer bössan och siktar stadig mot de båda vildsvinen som i rask takt vinner mark mot honom. Då får han beskedet, det är fel mark och med 20 meter kvar, tills grisarna skulle varit framme hos honom, tvingas han sänka bössan igen. Så viker grisarna av och ger sig iväg bort.

​

​

 Hundarna far ut genom skogen och följer i grisarnas löpa rakt mot Andreas. Allt går så fort och hundarna viker även de av och fortsätter in i skogen igen. Nu går drevet rakt in på rätt mark. De passerar två passkyttar som båda ser grisarna men det är för långt håll för dem att skjuta. Tillslut släpper hundarna och beger sig tillbaka till Andreas. Jägarna har konstaterat att grisarna har gått igenom hela deras mark och vidare ut mot grannens så det är ingen idé att släppa på hundarna igen. Då bryter de första såten för hund-vila, semla, kaffe och för strategiupplägg inför såt nummer två.

​

Sedan var det dags för nästa släpp. Älgko och kalv hade skymtats på ett hygge och Andreas beger sig dit med hundarna. Både Faxe och Stella släpps på och efter 400 meter kommer de första skallen från hundarna. Fast stånd-skall från båda hundarna i 10 minuter. Det sitter en passkytt ca 50 meter därifrån men han får aldrig läge för skott och älgarna går loss med nytt ståndskall som följd. Men älgarna går loss igen  och i sakta takt går älgarna upp i vind och rör sig sakta ut ur marken. Jägarna vet att grannlaget sitter ute och ringer dem för att meddela att Faxe och Stella är på väg in till dem med älgarna framför sig. Nu kan Andreas bara vänta och se vad som händer.

​

Då hör han knallen eka mellan träden! Vågar an hoppas att hundarna fått belöning för sitt hårda arbete?! Andreas tittar på GPSen och ser att Stella är stilla men Faxe fortsätter bortåt. Då medelar grannlaget att kalven ligger. YES! De sköt för Faxe och Stella på drev.
Stella hade stannat hos kalven så Andreas ber att de skall koppla upp henne. Faxe hade däremot bestämt sig för att inte ge sig på kon utan hade gett sig av efter henne. Andreas ger sig snabbt av in mot platsen där Stella, kalven och skytten befinner sig. När han kommer fram
sitter skytten på huk och håller båda Faxe och Stella i väntan på Andreas. Faxe hade bestämt sig för att släppa kon och vända av tillbaka igen.

Vilket fantastisk avslut på dagens jakt. Ja vilket fantastiskt avslut på den här jaktsäsongen förresten. Efter många stolpe-ut denna säsong så var det äntligen dags att sätta den rätt upp i krysset! Hundarna har gjort en fantastisk insats idag och med rätta är de båda trötta och suckar nöjt i soffan för lite välförtjänt vila! vilket team de båda är- vårt dreamteam!

​

​

Jag sätter mig yrvaket upp i sängen och lyssnar!

Vad va det som jag vaknade av?!

Då hör jag det igen!

Hemtelefonen ringer och jag kastar mig ur sängen. Famlar mig fram till en telefon och skall precis svara när sista signalen ringer ut!

Jag slänger en blick ut genom fönstret och inser att det är mörkt ute. Gnuggar mig i ögonen och ser att klockan är två på natten!
Vem är det som ringer så här dags?! Polisen! Ja just det, klart att det måste vara polisen som ringer, vem annars skulle det vara vid den här tiden!
Förmodligen är det dags för ytterligare ett skadat djur som skall hittas eller hämtas upp! Jag famlar mig fram på trötta ben. Kommer fram till Andreas lagom för att se att även hans mobil, som ligger på ljudlöst, slutar ringa. Skärmen slutar lysa och blir svart!

Jag skakar liv i Andreas som hastigt sätter sig upp och snabbt ringer tillbaka! Nej, det var inte polisen. det var en jägare som ringde och bad om hjälp till ett
påskjutet vildsvin.

Jag ryser lite på tanken att gå ut i mörkret denna natt! Regnet står som spön i backen! Ja det vräker verkligen ner där ute. När jag förstår det är ett skadat vildsvin det handlar om så tassar jag ner till Andreas och hundarna igen. Andreas klär, med rappa rörelser, på sig och jag sätter mig ner på huk vid hundarna med kam och tofsar. Jag brukar aldrig fläta eller sätta luggen i tofs men med tanke på hur blött det är ute så tänker jag att de kan behöva all sikt de kan få så snabbt snurrar jag i en tofs i varje hunds lugg. Ger dem en puss på nosen och kliar dem bakom örat! En liten ritual jag har när jag har möjlighet!

Tänk om det är sista gången jag får chans att pussa deras nos och klia dem
bakom örat.... Jag må ha all tillförlit i världen på husse och hans hundar och att de inte kommer göra något dumdristigt men man vet ju aldrig hur det går när de åker iväg och jag är tacksam för varje gång de alla kommer hem i ett helt stycke! Denna gång fick de avsluta med ett besök hos veterinären. Ett litet och ofarligt besök men Faxe fick sota lite för hundarnas arbetsvilja med en gris-bete rakt upp i skinkan. Det resulterade i en liten ficka på ca 4 cm, några stygn, dränage och några dagars vila lyder domen!

Hur som helst, några minuter efter att Andreas lagt på luren så sitter de alla redo i bilen och lämnar vår uppfart! Jag kikar på dem genom fönstret när de åker och har som vanligt lite svårt att koppla av.....

Andreas släpper först på Faxe som tar spåret och följer det bra men så hittar han tillslut ett gryt som är onödigt intressant! Skit också! Andreas bestämmer sig för att byta hund till Stella! Hon fortsätter på spåret en kort bit och då släpper Andreas henne lös. Hon drar iväg en sisådär 300 meter och snurrar länge omkring där i området utan några större resultat. Så kommer hon tillbaka till Andreas som kopplar upp henne. Lite förbryllad bestämmer han sig så att ringa in Reino med Keiler. Även Keiler är jätteintresserad av samma område som Stella varit och nosat i innan så det går inte att släppa det.

​

Två Wheaten-nosar kan ju bara inte ha fel!

​

Stella släpptes på samma ställe igen. Natten börjar bli morgon och
klockan närmar sig 04,30. Det tar några minuter men sedan kommer skallen!!! Stella har hittat grisen under två rotvältor och nu matar hon ståndskall mot den. Andreas försöker smyga sig närmare fram men kan inte få syn på grisen utan får föra en massa oväsen så den springer loss. Stella hänger på ytterligare en 800 meter med skall men hon börjar bli trött och släpper
och kommer tillbaka till Andreas. De tar sig till det ställe som Stella tidigare hade släppt.

Nu är det dags för team work!

​

​

​

Stella och Faxe har visat sig jobba bra tillsammans förut och förhoppningen är att de tillsammans skulle kunna få stopp på den skadade grisen. Båda släpps lösa och Stella tar rygg på Faxe men det märks att allt jobb hon tidigare har lagt ner börjar ta ut sin rätt och hon släpper och återvänder till Andreas. Faxe däremot har fortfarande ork kvar i sina rutinerade ben och hänger på i ytterligare ca 800 meter. Där ljudr åter ståndskall!
Jägarna drar sig mot skallet i spänd förhoppning om att hinna smyga sig in på tillräckligt nära håll för att kunna avsluta medan hundarna håller grisen fast.

​

Då går grisen lös igen för Faxe! Stella släpps på även hon och tillsammans kämpar de på i den tidiga gryningen för att hålla grisen stilla. Jägarna lyckas smyga sig in på bara fem meter men grisen står under några små granar så att skjuta är stört omöjligt! Efter ca 1,5 timmes arbete av hundarna och en sträcka på 2,5 km fågelvägen ifrån där Stella hittat grisen, visslar Andreas till sig hundarna. De är nu väldigt trötta och grisen ser ut att vara så pass skadefri att den skulle klara sig fint utan avslut så de bestämmer sig för att koppla upp hundarna och avsluta för den här gången.

Då får Andreas syn på blodet på Faxes bakben. Hans gång är inte heller ren. Faxe har fått ett bete från galten rätt upp i baksidan på låret och Andreas bestämmer sig för att besöka veterinär så fort det var möjligt! Resultatet av detta blir några stygn, dränage i några dagar och vila så skall han snart vara i form igen!

Det här med att vara  eftersöksekipage:  "Is a dirty job but someone has to do it!"

​