Nelson14 veckor

På grund av återbud fick Alrik gå kvar här lite längre. Han var en lovande valp såväl exteriört som mentalt så vi kände att han skulle komma till någon speciell. När jag sedan fick ett mail från Tina så kände jag att här kan nog hans nya hem finnas. Familjen kom hit och han tog deras hjärtan och följde med hem direkt.

​

 Up»

​

Ibland blir det långt mellan rapporterna, men här kommer en iaf!

​

Det går fortare än jag trodde, han har växt till sig och - tro det eller ej - lugnat ner sig en smula. Gangster-fasoner har han fortfarande, men han biter inte sönder saker längre. Vi kan kryssa av ett antal saker som hänt:

- han har lärt sig knacka när han vill in eller ut ur huset. Hör vi inte honom när han är ute, använder han ett ben eller en träbit och slänger på dörren.

- han kan sitta och vänta på varsegod när maten serveras. Beroende på VAD som serveras alltså. Ibland behagar han inte alls äta, utan fnyser och passerar matskålen. Vi toppar numera roburen med lite allt möjligt, just nu färskfoder. Då funkar det :) Annars får han vara utan, han matvägrar på morgonen men tar igen det på kvällen.

- det mesta som rör vardagslydnad funkar nu, med några få undantag. Han snattar fortfarande hej vilt, just nu träbitar ur vedkorgen. Koppel kan man absolut inte ta på utan att antingen klaga högljutt när man går fram till det, eller först smita och gömma sig för att sedan komma fram.. om det inte serveras kalvsylta alltså. Då har han världen snyggaste svansvift och sätter sig. VI jobbar för att ta bort godis när han tar på koppel, det SKA gå. Han hoppar in i bilen numera snyggt och prydligt - utan godis.

- Prinsen vill gärna ha det mjukt och skönt när han sover. Ett kudd-hav tack, med mjuka kuddar. Han sover hela natten för det mesta, men kommer gärna upp en liten stund på morgonen och morgongosar i sängen. En liten stund, sedan återvänder han till sitt eget kuddhav.

- Mysplutt är han! Helkelig om han är på det humöret. Men - han kan fortfarande vara en illbatting och nypas när han tycker jag är tråkig och sitter i soffan på kvällen. Fast bara då. Just det där vill vi verkligen ha bort, det har blivit mycket bättre men han har fortfarande små försök för sig ibland. Soff-kalabalik, jag blir galen på honom!

- Löptikar är ju inget kul alltså! Helknäpp hund här i två dagar, som inte lyssnade på något utan ylade och lät.. Till slut testade vi att bada honom, det funkade faktiskt. Kan det vara så att han kört nosen i en löpfläck och sedan hade doften i näsan? Inte vet jag - men nu har vi droppar hemma att testa nästa gång också. (Tack Kickie!)

Vintern har varit fin, och han har varit ute en del i skogen med pejl. Inget fällt för honom ännu, och han skallar inte när han driver. Men - han är en fena på att spåra, så vi hoppas det kommer. Han har inte riktigt förstått vad som förväntas av honom i skogen än, han försvinner 4-500 m och kommer sedan in igen.

Vi har också anmält oss till en kurs i jaktlydnad och eftersök, så får vi se vad det ger. Spåret gick lysande igår, trots att klöven drogs av en annan kursdeltagare, och korsade spår. Med blötsnö blev klöven en stor snöklump, men otroligt nog fixade han det iaf. Det känns bra!

​

Nästa kurs jag anmält oss till är en nybörjarkurs i rally-lydnad, det ska bli roligt att se om det är lite lugnare att jobba med honom bland andra hundar nu. Vi övar inkallning ute en hel del, det behövs!

Lördag morgon har vi också varit med ett gäng på 20-25 lösa hundar som promenerat några gånger nu. Hundarna bildar en flock, och håller sig otroligt nog runt oss. Nelson sköter sig bra med de andra hundarna, och har bara stuckit första gången.. så vi hänger med lite till. Han älskar det, flyger genom skogen och över klipporna. Det är härligt att se :) ett himla bra tillfälle att öva inkallning och belöna när han kommer in, dessutom riktigt trevligt! Förhoppningen är att han ska lära sig när det är jakt, och när han ska hålla sig intill.

​

Må väl i vårsolen!

/Tina

    UPP»

​

​

​

​

​

Dåligt med rapporterna,

​

Nelson Alrik Kanohn håller oss sysselsatta :) Kom på att jag inte strukit tvätt mer än i nödfall sedan han flyttade in. Men det hinner vi nog med sedan..

​

Innan han flyttade in, hade vi absolut ingen koll på wheaten. Men - det är ju en riktigt riktigt härlig ras! Första samtalet när jag beskrev vad vi letade efter, en stunds tystnad från dig, sedan, jo - den här kan nog passa. Det gör han :) Läste också senare att man behöver ha humor för att ha en wheaten - och ja - det behövs! Sicken go kille!

​

Nelson är morgontrött. Han stiger inte upp förrän Matte stiger upp. Han sover fortfarande på huvudkudden som vi la ner till honom när vi hämtade honom för att han inte skulle känna sig ensam. Han ryms bara delvis på den, så vi har lagt ett täcke under kudden så att han inte behöver sova på golvet. Så var det idag också, det gick inte att få upp honom förrän jag steg upp. Han är lite lik lillhusse, lika yrvaken, morgontrött och slö på att äta.. så jag fick stiga upp, prata med honom och knacka på matskålen. Jag gillar att han inte är morgonpigg ;)

​

...och två hundsängar står oanvända.

​

Han har inte riktigt fattat att det är jakt än när kläderna och bössan åker fram, förmodligen för att han åkt iväg båda, mest med lillhusse.

​

Dags för jakt. I veckan fick vi eget pejlhalsband till Nelson - idag har vi testat. Så roligt! Småviltsjakt med husse och lillhusse hela dagen. Han sticker inte så långt som jag trodde. Håller sig under 200 m ännu så länge. Han är ruggigt nöjd med att få vara lös i skogen utan lina! Vi har lite att jobba på :)

​

Andra jakthundar tycker han är hur kul som helst, vill helst fram o leka. Dagisvovve ;) De andra i jaktlaget har "riktiga" jakthundar som inte är vana vid andra hundar, så de uppskattar inte yrvädrets inviter. Han får lära sig :)

​

Mycket lek i den här hunden, jag gissar att det kommer att lugna sig lite med tiden. Det blir intensivövning framöver. Kanske är det inte helt fel att släppa honom med en av de äldre tikarna i jaktlaget så att han lär sig veta hut ;)

​

Ett smaldjur fälldes tidigt på morgonen, på vår mark. Nelson fick nosa, och tycker livet är toppen! Mannen ringde, jag hade givetvis somnat om... bara att masa sig upp och förbereda sig för att köra. Det fick nämligen inte plats i jägarnas bil. Det fick bli middag på gården, packa råvaror och planera om dagen. Rätt skönt - städning är ju inte så himla kul ;)

​

På det hela gick dagen med jakt och vovve sådär, det är mycket som är roligt runt! Husse och lillhusse körde bil en bit ut i skogen. Ställde bilen, sedan gick lillhusse åt ett håll och husse med Nelson åt andra hållet. Han släppte vovven en bra bit iväg, och det funkade. Ända tills han fick för sig att leta upp lillhusse, så han vände och bakspårade tills han kom till bilen, fortsatte tills han hittat lillhusse och la sig under jakttornet. Inte riktigt vad jägarna tänkt sig :) Dessutom var de bara 50 m från tornet innan han började spåra... skitkul tycker jycken. Han väntade tills det kom en räv, som en annan jakthund drivit fram. Den satte han efter. Sedan fick han syn på andra jakthunden - yehooo! Ska vi leka? - not.

​

Sista vändan gick han med lillhusse. Det gick ... nästan bra. När han kom på att det fanns ett helt smörgåsbord med urtaget rådjur i skogen, ville han bara dit. Lillhusse morrade, kopplade, släppte igen en bra bit bort. Jycken vänder, hämtar godsaker och kör järnet, "ska vi leka?" Slår med tassarna och har inte en tanke på att komma på inkallning. Finns ju inget som slår resterna av ett rådjur ;)

Ilsken lillhusse och nöjd hund kom in i stugan och lillhusse fick köttfärs-soppa på älg. Vovven somnade. Alla nöjda ;)

gårdshunden Nelson

​

Jaja... mycket lek i honom än. När vi kom hem skulle rådjuret pälsas av i garaget, jag hade en gråtande hund här inne i huset hela tiden. "Husse - jag VEEET att du är där ute med busen och har roligt utan mig!" Nu softar vi och landar, Nelson pussar husse och stinker rådjur... han tycker säkert själv att det är fint :) Imorgon blir det vildsvinsjakt, sedan kamning och bad.

Vi har gått en aktivitetskurs i höst, och det passade honom alldeles utmärkt. Nu har han snart lärt sig alla cirkustricks, även åka rutschbana - coolaste jycken! Han gillar alla utmaningar. Oftast kaxigast, lättlärd och otålig. Han har svårt att fokusera med andra hundar, men nya tricks funkar bra när vi har honom själv. Snabbast på kursen på det svåra, finliret får vi ta när vi själva. Så - det blir fler kurser och mer träning. Miljöträning i stan - inte hälsa på alla - jaktlaget - inte leka med alla - fler kurser - inte leka med alla... vi har en lycklig, social och glad jycke ;)

/Tina

​

18 kg nu, han är en liten muskelknippe!

UPP»

​

   ... Och Nelson har fått första kontakt med bockjakt. Sonen fällde sin första fina bock, och släppte Nelson i spåret. Han hann inte spåra så långt, men nu har han förstått vad det handlar om.

Helt vild på vägen hem med djuret i bilen, och håller på att riva huset eftersom de pälsar av här utanför - det är absolut jakt i vovven...

​

​

Hundar är så himla olika som individer, och jag har varit jättenyfiken på hur mycket jakt det är i vovven. Vi visste innan att ingen aktivitet slår att få spåra, och att han gillar att jobba. Nu när det är bockjakt, var planen att han får följa med, vänta i bilen och sedan följa med när de har skjutit i sele och spårlina, för att han ska förstå vad det går ut på.

Premiärkvällen lastades så allt in i husses renault, som är en liten skåpbil, eftersom jag hade den andra bilen med en tollare som är inneboende en vecka när hans familj är på semester. Nelson älskar att åka i husses bil! Lycklig hund i bilen, och en ylande tollare här hemma som såg jaktkläderna och blev kvarlämnad. Ingen bock premiärkvällen, så Nelson fick vänta förgäves i bilen. Helt händelselöst var det inte, ett gäng rådjur skällde på honom utanför bilen – husse såg däremot inga – och han roade sig med att gnaga i sig handbromsen. Klockan 8 tyckte han det fick vara nog, och tutade. Spännande J Han är föredömligt orädd för ljud, åska och skott bekommer honom inte, inte heller tutan.

​

 Var är dom?

​

​

​

Kvällen efter gick det bättre, och lill-husse fällde en fin 6-taggare. Den här kvällen hade vi också bytt bil, så nu satt vovven snällt och fint i buren. Lillhusse hämtade Nelson, och han fick gå med och leta upp djuret. Nelson var först lite förvånad, men sedan tyckte han det var så spännande så han darrade… lycka! Hem kom jägarna med en hund gick i 190.. under tiden de hängde rådjuret och fixade, hade vi en hund som höll på att riva huset här inne. Helfnattig! Vi lyckades inte lugna ner honom särskilt bra, trots olika knep, men när husse lagt sig och ljuset var släckt somnade han helt utslagen. Idag morse vaknade han, och studsade upp för första gången sedan vi fick honom. Jösses. Till slut avbröt vi en turbulent frukost och stoppade in honom i duschen. Jag gissar att det var doften som satt kvar i skägget som trimmade honom.

​

Jag vill också vara med!!!

Så – det är absolut jakt i honom. När jägarna skulle köra iväg efter frukost, stod en hund bredvid och ville med, utan att försöka smita från kopplet. Det har inte heller hänt innan…snacka om rätt motivation! Det blir mer spårträning framöver, med små godisbitar i spåret. Det känns som att vi behöver få honom mer spårnoga, och lite lugnare. Imorgon blir det spår på kursen, så det är tur att vi har en ras som gillar att vara aktiv J Så får vi se om vi kan få lite tips och tricks!

​

- Jag hänger gärna med, tycker Nelson

​

Nu har vi absolut en tonåring. Kaxig, skäller på kläderna i hallen, ser spöken här och där… mysig, kelig, rymmer och busar.

​

​

Följ med mig bårtåt vägen, tycker Nelson

​

​

Spåra är bra, och han gillar att kampa nu. Det är himla nyttigt att vi först vinner en smula och låter honom vinna till sist.. Det blir så lätt för mycket nej, eftersom han är som en iller inomhus på allt han vet att han inte får!

Nelson är en mästare på att knycka saker med framtänderna, eller nypas. Det får han inte! Idag rök osten i köket, som jag råkade lämna en smula för nära kanten (god med paprikasmak, som tur var hann han bara knycka ena hörnan). Allt som är nytt knycker han också – det räcker med en kudde extra i huset.

​

Han är bättre på att spåra, gillar kampa, kollar mer vem som kommer när det ringer på dörren. Just det sista håller vi lite koll på, det är ju inte han som ska kolla vem som kommer. Han får vänta med att hälsa.

Vi lägger spår med kallrökt skinka i huset och i trädgården, han fixar det mesta. Idag körde jag ett lååångt.. han tappade en smula, vände tillbaka, tog upp, gick på fel, men hittade igen genom att söka systematiskt. Bra övning J

Det mycket kärlek och mycket matte.. vi övar att han ska vara ensam lite, det är inte lätt. Det gillar han inte alls. Vill helst ha kärlek och hela flocken runt sig <3 Träning fortgår.

​

Tidigare har han kunnat vara lös utan koppel, men nu sticker han snabbt som .. så, det blir halsband och spårlina. På så sätt kan han egentligen gå precis dit han vill, men han sticker inte och vi slipper bråka. Bra! Linan har vi inte knutit fast, utan han kan röra sig som han vill. Det har han inte kommit på än. Samtidigt bygger husse mer staket ;)

​

Nelson är en riktig kompis ;) pussas titt som tätt, slicka öronen är fint. Mitt i natten, eller bara sisådär. Bara ben är också fint, då måste man pussa max!

​

Nu har vi tre veckors semester framför oss utan dagis,J Känns som att vi har en fin period nu när vi hinner få till lite av det som vi inte hunnit med när vi jobbat.

Efter att ha testat allt som ska motverka fästingar och inte är giftigt, gav jag nu upp och köpte ett fästinghalsband. Det är så grymt mycket fästingar på öarna, och trots att vi täckt honom med sommar-deo, kammat, plockat det vi ser, och ändå hittar jag riktigt riktigt små rackare dagen efter… många också. Även här i trädgården är det fullt med fästingar. Igelkottarna och rådjuren släpper varje natt, så det räcker med ett par meter utanför dörren så har han fångat. Vi får se hur halsbandet funkar, ännu inga fästingar iaf.

​UPP»

​

​

Känns bra att ha väntat så länge som möjligt, raggsockan väger över 17 kg nu på 8-månadersdagen. Vi får se om en vecka hur det funkar, om det blir biverkningar eller ej. Lite tröttare och snubbligare dygn tre, så jag tog av det nu i eftermiddag. Ska se hur det blir när jag sätter på det imorgon igen. Sonen som är kemist har iaf kollat allt som ingår kemiskt, och konstaterat att när vi tar av det försvinner det ur kroppen ganska snabbt. Så vi provar oss varsamt fram J

​

Har också anmält oss till fortsättningskursen efter lydnad – det ska bli kul! Känns som det finns lite bättre förutsättningar att klara mer. Nu har vi mer kontakt, han lyssnar bitvis iaf, och gosar mer.

Så – vi tar tillvara på de fina dagarna när han går exemplariskt i kopplet, är träningsvillig och lyssnar. De andra dagarna kör vi mest spår och repetition J Ett par nya kommando har det blivit senaste veckan, just inkallning är prioriterat… det verkade han ha glömt helt innan vi körde igång med träningen igen. Ser också fram emot jakten nu när han ska få följa med, det ska bli kul att se hur han svarar på det. Spåra i lina är planerat, men inte släppa lös förrän han fattat vad det går ut på. Vi ska spara rådjursklövar nu så att vi kan öva spår till nästa höst, det ska bli roligt!

​

​

När man väl kommer på hur man ska ”prata” med honom, funkar det himla bra. Den här hunden svara mycket mycket mer på gester, tecken och kroppsspråk än kommando med ord. Spännande upptäckter J

Han lär sig nya kommando jättefort, men kopplat till ett handtecken långt före att han hör ordet vi säger samtidigt. Det lyssnar han bara till – iofs exemplariskt – när han inte ser oss. Så, tecken och kroppsspråk är ett, nosen ännu mer ett, och sedan kommer höra och sist syn tror jag ;)

UPP»

​

  … tror jag minsann vi har. Kelig och gosig, nyps och har lock för öronen, vill så himla mycket.. det är mycket energi nu!

Det märks att det blir mer känslor. När sista hunden i flocken försvinner på dagis och Nelson är kvar, får han spader. Men, han klarar att vara själv en stund hemma, om han är tillräckligt trött. Annars blir det bus. Han har också börjat morgongosa – vill kela och väcker oss med blöta pussar när han tycker vi ska gå upp. Vem kan motstå det? Det är en riktig dagis-hund annars, han älskar att vara där. Busar med två bästisar i flocken, och kastar sig in varje morgon. Kärlek!

På schemat nu står ensamhetsträning, och att kunna lyssna på inkallning. Just det kommandot verkar han ha glömt helt. Mannen behöver bygga staket runt hela tomten, den här rymmaren har full koll på var gränserna går, men är snabbare än jag vet inte vad på att sticka. Då får han helt enkelt vara i den del av trädgården som är avspärrad, med drygt 100 kvm är det ju en rätt ok hundgård. Surar lite, men rymmer inte när vi släpper ut honom sen.

Midsommarhelgen åkte vi ut med vår båt, en Fjord -72. Träning i roddbåt och att ha flytväst hade Jeppan ordnat helgen innan. Tre nätter i båten, med hund, gick bättre än vad jag trodde. Det blåste en del både på väg till och från Tjärö, då kräkte den lilla raggsockan.. men för övrigt gick det ganska bra. Han sover, spanar, rör sig på båten. Hoppa i och ur är lite svårt, det behövs nog mer än en helg. Men att spana på bryggan och alla andra jyckar, spåra långhåriga kor och får, och träffa dem på 1 m avstånd var ju hur spännande som helst. Det blev mycket passivitetsträning, och det är stor skillnad från torsdag kväll till söndag (från flygande tacklingar till vilande vovve)

Godkänt J

​

​

Vatten och blött gräs är jätte-äckligt. Han vill helst inte gå om gräsmattan är blöt.. då vill han inte vara med! Bada ligger inte i topp - vi har provat gå ner i mysig sandvik, bada vid stenar, vatten i slangen hemma, bryggan hemma, bollar, frisbeen, att vi själva badar, godis osv. Just ikväll tyckte han vatten är hur kul som helst. Jaga vågor är kul! Klippan är hal, men han gav järnet. Det var riktigt roligt! Då var det ändå fjärde gången han badade idag… vi lyfte i honom nere vid bryggorna där vi bor, lyfte ner honom vid bryggan i hamnen där vi har båten (lite panik innan Jeppan hjälpte honom upp), kastade stenar och busade vid stenstranden där vi sjösatte fina näverbitar (som han verkligen ville ha, och doppade framtassarna).. men när vi kom till klipporna där vågorna slog in med kraft var det helt plötsligt skitkul. Det är en tuff hund, krävs mer än att vi tycker det är kul för att han ska tycka det J Go avslutning på helgen iaf!

Han har också börjat knycka mer hemma, tar alla chanser. Innan mannen hann skrubba potatisen hann han tugga sönder ¼ av fina tempturmadrassen idag. (jag tvättade överdraget och lämnade madrassen oskyddad en stund, även om den var upphängd) Får han tag på ett liggunderlag eller något annat spännande handlar det om minuter innan det är förvandlat till småsmulor. Samtidigt går det absolut bra att träna in nya saker. Han äter bra efter att vi avmaskade honom, då försvann också ögoninfektionen som varit envis. Innan vi hann se effekterna av avmaskningspillret fick vi ögondroppar av veterinären, som jag kört. Fast egentligen tror jag det inte det hade behövts om vi kört avmaskning före. Första dagen med ögondroppar krävdes 2 man – men nu sitter han fint och väntar. Känns bäst att avsluta påbörjad kur.

Så – vi har nu en kelig hund på 16 kilo, som testar var gränserna går lite hela tiden. Som är gosigare, busigare, och aningen snabbare än innan.

Det blir en spännande tid. Hund i tonåren eller barn i tonåren? Vilket är enklast? Hund tror jag ;)

Nelson tar en smula plats...

​

I vårt liv och det känns bra! Vi har helt enkelt roligt med den här jycken J Ibland överraskar han oss – genom att en dag bara lyfta på ögonbrynet och hoppa in i bilen självmant (vilket vi försökt få honom att göra dagligen sedan han flyttade in..med köttbullar etc utan resultat ) – men det var väl helt enkelt dags nu. Eller så är vi överens om att det blir bilåkning oavsett om han tvärnitar eller ej.. härligt iaf!

Han är nyfiken – och testar en sak i taget. Typ knycka mat, hoppa upp i soffan, matvägra eller sticka runt hörnet snabbt som attan när det är dags för koppel. Vi pratar lite – och efter ett två dagar är vi oftast överens om vad som gäller. (koppel och soffa kvar..) Han är helgo! Kelig och nyfiken, snabblärd och mysig med barn. Men enveten som xxx. Mysplutt som gosar och sover hela natten iaf, i egen säng. Inte i min säng tack – det vore dumt att utmana allergin nu när det funkar så lysande J

​

​

Spårträning har vi iaf hunnit med någon gång till, och han hittar rätt. Vi testar klickerträning, det tycker han är rätt kul! Tröttnar inte så snabbt, utan fixar längre och längre pass. Det känns fint – han lär sig – och det gör vi också. Vi försöker ta med honom så mycket som möjligt för att träna honom, han uppför sig ganska bra. Han sköter sig med mormors katt – katten tycker det är rätt spännande.. och uppförde sig hos farmor också. Åt bara upp en flugsmälla. Det är klart godkänt ;)

     

Agilitybanan smygtestade vi med systerdottern, det tyckte både Nelson och Alva var kul – det får vi prova igen, Han är ganska orädd, och visade samma fina stabila mentalitet när vi stadstränade på valpkursen då han gick på bryggor, galler etc utan att tveka. Nu har vi också klippt honom hos Kickie – han blev så mycket mer terrier! Jättefin – och mer lättskött. I veckan är det dags att lämna honom ett par dagar för eftersom vi köpt konsertbiljetter innan vi visste att Nelson skulle flytta in. Det känns lite märkligt, men jag är egentligen inte så orolig eftersom det är finaste dagisfröken som har honom, som träffar honom varje dag. Ny gardinkappa är också inköpt till sovrummet, som inte når ner till golvet den här gången ;) Så ska vi bara prata vidare om att inte bära in äckliga märgben i soffan, gräva upp mina rabatter, knipsa min sparris och jaga fåglar hos grannen. Men det är ju småsaker ;)

​

Igår testade vi spårträning på valpkursen. Upp innan 7 en lördagsmorgon kändes aningen tufft, men våren i skogen fick mig på lite bättre humör J Det var riktigt roligt att testa hur Nelson följer spår, den här gången utan köttbullar och med kursledaren som kikar på hur han jobbar. Han jobbade finfint J Idag ville Jesper genast testa steg två med vildsvinsklöv och lite blod, men jag tror att det blev nog lite mycket dofter. På slutet spårade han bra, men var lite förvirrad i början.

Vi fick också prova på att låta honom göra ett sök efter leksak i ”ruta” i skogen igår, det gick också alldeles utmärkt. Han gillar att jobba!

​

Nya saker lär han sig jättefort. Nu funkar sitt, ligg, rulla runt, hopp, m.m. Han kommer fint på inkallning, och smiter inte så mycket från tomten längre. Det funkar också bättre att gå i koppel. Skönt J Det som ändrat sig nu är också att han är bättre på kontakt, ännu keligare och gosigare än innan. Nu sover han också hela nätterna utan att studsa upp. I början var vi ute på kissrunda, men de övergick i ”spåraigelkottsrundor”. Sååå kul är det inte vid två-tiden på natten när man huttrar i morgonrocken och vill in… så jag avskaffade nattrundorna när jag var själv hemma i veckan. Det går bra, och han är lugnare nu när han vet att det är sova som gäller.

Kamma är också ok, han somnar när jag kammar honom J Schampot vi köpte är riktigt bra, tillsammans med bärnstenshalsbandet verkar det som fästingarna håller sig borta. Det krävs dock att vi badar honom med jämna mellanrum, går det för lång tid mellan blir det fler fästingar. Känns som en bra kombination för att slippa giftigt halsband.

Nya mål är att lära sig vara själv inne en stund (utan att hitta på alltför mycket bus), att inte sticka när man ska bli kopplad, tvärnita när man ska åka bil (kanske hoppa in själv snart?). Livet med en valp är fortfarande fullt med nya insikter och överraskningar. När jag vaknade häromdagen hade jag stora hål i gardinen. Gardinen var närmare bestämt nästan delad i ögonhöjd.. det tog några sekunder att inse att det berodde på att valpen sovit på den del som så vackert ligger draperad längst ner på golvet ;) Tja.. skulle ändå köpa ny! Det blir modell kortare den här gången ;) Bästa dagiset fungerar fortfarande jättebra, och vi är grymt lyckliga över att ha fått plats där. Nu har vi också bokat in Nelson på lyxplats under sommarens två konserter, skönt att ha den möjligheten. Då får han följa med fina Marina hem, och bo hos dem. Det är lyx det!

Invägd idag :)

13,2 kg o 45 i mankhöjd ca. Han får nog tillräckligt med mat iaf!

​

​

Tre veckor i lördags, tre veckor som varit en upplevelse! Vissa saker tycker vi nog är på rätt väg och går oväntat snabbt framåt. Igår när mannen kammade honom på bordet höll han på att somna – det trodde jag inte för ett par veckor sedan när han kastade sig åt olika håll och försökte rymma J Han gillar däremot inte bada än (piper och kryper upp i mitt knä när jag sitter i duschen), men har man skuttat runt i regn, grävt ner märgben i halva trädgården och lekt kurragömma i sandlåda så behövdes det faktiskt. Efter badet har vi ett klassiskt race i hela huset. Det gäller att stänga intill sovrummet! Jag är tacksam för att vi kan bada honom ofta, det håller förmodligen också min allergi i schack. Kände lite snuva, men det försvinner när han är nybadad, han blir ju så dessutom fin – ljusnar en nyans!

Idag var första dagen heldag på dagis, han gillar det. Verkar som han uppför sig också J roligt att höra att han fixar en flock. Han verkar vara språksäker men tuff. Dagiset har mycket kärlek kombinerat med kunskap, vi känner verkligen att vi hittat rätt både med hund och dagis.

Nelson Alrik Kanohn är en skön typ. Avslappnad, busig, envis, och galet charmig. Nya märgben i lördags gjorde att jag hann städa huset. Han var nöjd med att kika på mannen när han jobbade, gnaga märgben i solen och bara vara. I söndags hade vi honom lös i resten av trädgården hela eftermiddagen, han kom på inkallning! Han stannade också i trädgården när det gick förbi folk. Saker som gör mig lycklig!

Varje kväll ligger han nedanför mannen vid soffan, här ingår massage och kärlek J Go hund, han gillar att få tassarna masserade och kopplar av helt hur mycket mannen än lyfter i olika dela av honom. Suckar, smackar och trivs! Särskilt ikväll efter heldag på dagis.

Vi har inte lämnat honom ensam än (finns inte på kartan, han skulle ställa till med hur mycket som helst på 5 minuter) Det innebär att om en av oss tar på oss jacka och går ut … chans finns att hunden ska vara hemma. Men det gäller att vara försiktigt, två jackor på innebär antingen promenad och koppel – eller bilåkning. Dags att sticka! Han är snabb J Nu hade vi inte tänkt oss hundjakt varje morgon, så vi provar list. Vi får se hur länge det varar, det gäller att hitta på något nytt varje dag, och att bara förklara att nu är det faktiskt det här som ingår i att vara hund i vårt hus!

Han säger ifrån när han behöver göra no 1 och 2 hos oss när han åker bil eller är i sovrummet. Men – annars har det nog hänt ett och annat misstag inomhus. Alldeles just när matte tror att det funkar J Han vet att det inte är bra, han smyger undan lite – men säger inte ifrån än. Det kan man nog heller förvänta sig än, ett steg i taget.

​

Imorgon väntar valpkurs, det tror jag blir nyttigt både för oss och Nelson J

​

​

   Hunddagis var en ny och positiv erfarenhet! Vi har funderat över olika alternativ för Nelson när vi jobbar. Efter tre veckor känner vi honom lite bättre, och vi har försökt utgå från hur han är. Att lämna hemma ute eller i hundgård känns inte som ett alternativ, inte ens på några års sikt. Han behöver mer social kontakt och roligare dagar. Han är en tuff rackare, helskön med lugnt och stabilt psyke. Dagmatte känns som att det inte riktigt räcker till för att aktivera honom och få ordning på vanor och ovanor. Han älskar andra hundar, katter och barn J Så – vi landade i att hunddagis kanske passar honom.

Tassa på http://www.tassapa.se/ fick det bli! Efter en vecka med inskolningssamtal, och sedan inskolning i fyra dagar känns det helt rätt! Goa människor med kompetens, bra ordning, rent och fräscht och lugna fina flockar där de hundar som är där regelbundet har sin plats. Långpromenader varje dag och service om det behövs gillar vi också. Nelson älskar att vara där J Jag gillar också att de inte säger ja till att ha hunden förrän de testat om det är ok för honom och för dem. Kloklippning fixade de också, det gick jättebra. Han verkade mest tycka – ok då. Inga probs. Träningen på bordet hemma har förhoppningsvis bidragit.

Världens ställe tycker Nelson! När han ska hem tvärnitar han vid dörren, placerar rumpan stadigt på golvet och fäller ut alla tassar som ett litet ankare. Bra betyg J Efter fyra timmar igår sov han hela eftermiddagen, det är jobbigt med inskolning.

​

 Inskolning på att följa med och olika miljöer pågår också. Igår var det 10-årskalas – det funkade över förväntan! Han är lugn och fin med barnen, katterna vill han gärna busa med och doft av kanin och annan hund piggade upp. Visserligen knyckte han smörgåstårta, fastnade i en vedkorg, satte tassar på nyputsade fönster och rev ner lite kompostgaller och annat.. men det var tåliga hundvana värdar. Han är orädd och känns stabil, även när han får en katt-tass på nosen. Backar, håller avstånd men är fortfarande nyfiken. Vi konstaterar också att han inte är rädd för ljud, han smällde ballong och lite annat, utan att bli rädd. Backar, undersöker, och leker vidare med samma sak. Bra!

Dessutom gjorde han no 1 och 2 på deras gräsmatta, känns som vi kom över en liten spärr. Så himla skönt, eftersom han valt att göra det inomhus hos de vi varit hos innan.. idag morse funkade det även på promenad – yes! Nu blir det lite lättare att röra sig – en hund som är en mästerknipare är inte alldeles lätt att kommunicera med. Vi har också jobbat med koppelträning och kontakt, det får bli det och skogen nu i helgen. Pälsvård på bordet går också bättre och bättre med mindre pip.

Det har hänt mycket på tre veckor! Vi har lite kvar att jobba med, koppel och bilåkning är ingen höjdare. Nu kikar han på oss och sticker runt hörnet så det smäller i huset om han fattar att det är koppel och bilåkning på gång. Så – vi tar till lite list och beslutsamhet för att slippa jakt och diskussioner. Hjärngympa J

 Kontakt

Det blir kontaktövningar den här veckan, det känns som att det är precis det vi
behöver träna Nelson på efter kvällens valpkurs. Han är så himla go, lyssnar
och det funkar, men vi behöver ha lite mer fokus. Vi har iaf gjort framsteg,
från en flygande tackling på matskålen till att han sitter snällt och väntar
tills vi .. nästan satt ner den. Då kommer en flygande tackling. Nu har vi
lärt oss lite mer knep, så det blir övning!

Nya hundsängen gillade han också! Så mycket att han åt upp ena hörnan inatt.
Men men, han sover hela natten i den och vi hoppas han nöjer sig med att dra
loss ena hörnet. Fleece och skumgummi är oemotståndligt mysigt att tugga på!
Han har också lärt sig hoppa högt - typ upp i sängen - idag. Men där får han
faktiskt inte vara, så det blir ner igen. En säng var tack.

​

​

​

​

   Efter en hel del funderande har vi nu bestämt oss för att skola in honom på
hunddagis. Idag hade vi inskolningssamtal, och imorgon är det lämna en
timme. Bra med utbildad personal, de vi pratat med är så himla nöjda, och
kursledaren ikväll visade sig ha sin hund där. De har fasta flockar med
lagom många hundar, fin inställning och gott rykte. Nelson tyckte det var
världens ställe! Ville inte gå, vi fick mota ut honom. Han blir så lycklig
när han träffar andra hundar, beter sig bra, så vi tror han skulle trivas,
få långpromenader varje dag, aktiviteter och träning.

​

Det är svårt att fåhonom att tagga ner när det doftar och han hör andra hundar, men vi får öva på fokus och att vara passiv. Stackarn gillar inte heller att åka bil, men han kräker inte iaf. (just där är han väldigt lugn och passiv)

Jobbig dag, och han har nog fått lite mycket bilåkning och händelser ett par
dagar nu. Imorgon blir det en timme inskolning, sen vila hemma med husse.
Just nu vill han definitivt inte följa med när vi tar fram koppel, eftersom
han tror det är bil. Så imorgon får vi åka bil utan koppel ;)

​

​

​

- Nya sängen är gosig på många sätt.....

 ............. och nu ligger han och sover på mina fötter igen