villarosa.se

​

Det är mångas önskan att ta en kull valpar på sin tik. Man kanske vill ha en valp efter sin fina hund. Många tror också att det är lättförtjänta pengar att föda upp en kull valpar, men det är mycket att tänka på innan man är där:

• Är tiken tillräckligt bra för att bli mamma?
• Vem skall bli pappa?
• Har du köpare till en kull om kanske 9-10 valpar?
• Och inte minst: Har du råd? Det är mycket pengar att ligga ute med innan man får in några pengar för valparna.

Tittar vi på rasklubbens rekommendationer för avel är det en hel del som skall uppfyllas.

(Grundkrav för hundar i avel)

SKK:s grundregler för både hanhund och tik gäller och säger bland annat:

• att hunden skall ha varit utställd i officiell klass med minst kvalitetspris vg

• att hunden skall vara frisk och sund utan kända ärftliga sjukdomsanlag

Dessutom gäller:

• att hunden skall ha fyllt 2 år vid första parningstillfället (OBS! denna punkt avviker från SKK:s grundregel)

• att föräldrar till hund som drabbats av PNP ej skall användas i avel

• att helsyskon till hund som drabbats av PNP ej skall användas i avel

• att i en kulls generation 2 (farfar/farmor, morfar/mormor) får det högst förekomma en känd anlagsbärare av PNP

• att hundar med PLE/PLN-drabbad förälder skall undvikas i avel

Förutom grundkraven rekommenderar SWTK

• att hundar med diskvalificerande fel inte används i avel

• att hundar som används i avel har känd HD-status

• att hanhund producerar max 5 kullar i Sverige och därefter gör ett avelsuppehåll i två år. Minst en kull skall ha uppnått 2 års ålder och vara utvärderad innan hunden går i fortsatt avel. Resultatet presenteras i klubbens media i form av statistiska uppgifter.

• att inga kända anlagsbärare av PNP förekommer i en kulls generation 2 (farfar/farmor, morfar/mormor)

• att uppfödare på sikt använder fler hundar med känd mentalprofil på producerad avkomma

• att uppfödare tar särskild hänsyn till att välja föräldradjur så att minst ett av föräldradjuren har korrekt päls enligt FCI:s rasstandard eftersom ett av de diskvalificerande felen är en inkorrekt pälsstruktur )

​

​

Är man ny uppfödare bör föräldrarna minst uppfylla vidstående krav och rekomendationer.

Tittar man på grundkraven så är det första att hunden måste vara utställd med lägst en tvåa i kvalitet. Det är väl det lättaste att uppfylla, men sedan kommer vi till en knivig del ”frisk o sund utan kända ärftliga sjukdomsanlag”! Det här kan vara svårt för en erfaren  uppfödare att tolka, hur skall det då inte vara för en nybörjare?

 Går vi sedan vidare till: ”Dessutom gäller” så börjar detaljerna titta fram. PNP, PLE/PLN vad är detta? Om dessa sjukdomar kan man läsa på klubbens hemsida, men hur vet man vilka hundar som kan bära på dessa anlag? Svenska fall och anlagsbärare finns också på klubbens hemsida, men det är en långt ifrån täckande lista. Mörkertalet är stort och bakom de svenska hundarna finns importer som många gånger har drabbade föräldrar, men som inte finns redovisade i Sverige. Är dom då att betrakta som okända, kan man ju undra?

Sedan kommer nästa avdelning ” Förutom grundkraven rekommenderar SWTK”

Här har vi ytterligare detaljer som kan vara svåra för en nybörjare att förstå och tolka.

T.ex. diskvalificerande fel och då är det framför allt pälskvalitén som man inte är överens om. Där är idag uppfödarna delade i två läger om hur rasstandarden skall tolkas.

Uppfyller nu tiken alla ovanstående krav så är hon formellt sett godkänd för avel, men räcker det egentligen?

​

​

​

​

MENTALITET

​

Mentalbeskrivningen är ett bra verktyg för att se hur en hund reagerar på olika saker vid en viss tidpunkt, men hunden kan ha haft en ”bra” eller ”dålig” dag vid beskrivningen och då blir resultatet ganska missvisande.

Att ha bra mentaltitet på sin tiklinje är uppfödarens viktigaste redskap till att föda upp bra valpar. Det spelar ingen roll hur bra hane man använder, för det är tiken som präglar valparna de första 8 veckorna. Så får till exempel en ängslig tik ofta ängsliga valpar. Här gäller det att vara ärlig mot sig själv och att försöka titta objektivt på hunden som man älskar så högt. Var det verkligen den där gubben som gör att hon inte gillar vissa män, eller den där ungen som ryckte henne i pälsen som gör att hon inte gillar barn, eller den där påsksmällen som gjorde henne skotträdd?

Ursäkterna för att hunden inte beter sig på ett bra sätt är många, men ofta finns det mentala egenskaper som dessa beteenden bottnar i. Kanhända är den högt älskade hunden inte så bra mentalt att hon skall ha och fostra en kull valpar!

Bästa rådet är att rådgöra med en eller flera erfarna uppfödare och det behöver inte nödvändigtvis bara vara den du köpte tiken av från början, men det är bra om någon av dem är duktig på rasen.

DEN FINA TIKEN

Du tycker att tiken uppfyller alla krav med råge, och då gäller det att hitta en hane värdig din fina tik. Han skall naturligtvis också uppfylla klubbens krav och rekommendationer. Dessutom skall han komplettera tiken. Att ta grannens hund kan bli bra, men oftast är det inte den bästa kombinationen även om det är både billigt och bekvämt och du skall ju bara föda upp sällskapshundar.... men en sällskapshund har minst lika högt ställda krav på sig som någon annan hund Det är alltså mycket att ta hänsyn till. Inavelskofficient, stamtavlor och framför allt skall tiken tycka om honom också.

​

​

Med hjälp har du slutligen hittat den ideale hanen och ringer glatt ägaren och talar om att du utsett hans/hennes hane att få äran att bli pappa till din planerade kull! Du berättar om din fina tik och alla hennes förtjänster och blir både förvånad och upprörd när hanhundsägaren säger nej till att låta honom para din fina tik.

Måste man inte släppa till hanen, tänker du besviket?

Nej, hanhundsägaren har lika stort ansvar som du för att kullen skall bli frisk och sund och han/hon kanske vet något som du inte vet och tycker kanske inte att kombinationen alls är så bra, eller det kan vara så enkelt att han inte står till tjänst för avel. Något knäckt börjar letandet igen och nu har du lärt dig att det kan vara bra att ha ett par tre stycken på förslag. Slutligen hittar du en lämplig hane, du har nu lärt dig att fråga om hanen står till tjänst och om du får låna honom till din tik. Du har också lärt dig att vara ute i god tid och planera din kull långt i förväg.

NU BÖRJAR DET KOSTA PENGAR PÅ ALLVAR

Att få tiken utställningsmeriterad och röntgad kostade en spottstyver jämfört med de pengar som behövs nu. Det vanligaste är att tiken kommer till hanen och från att tiken börjat löpa till att hon är i höglöp kan det ta allt från 7-8 dagar och upp till 20-21 dagar. Det vanligaste är att tiken är i höglöp från 12e till 14e dygnet efter första blödningen i löpet. Nu blir det att ta semester eller tjänsteledigt från jobbet och åka iväg med tiken. Har man tur kan man bo hos någon släkting eller bekant annars blir det hotellrum, ofta i flera nätter. Innan man åkt iväg har man gjort upp med hanhundsägaren om parningsavgiften som ofta är 10-15000 kronor och som oftast skall betalas när hundarna är parade eller helst innan! Innan parning bör tiken vara avmaskad samt ha alla vaccinationer som behövs för att valparna skall få ett gott första skydd från sin mamma.

När parningen är gjord är det väntans tider. Vill man veta om tiken är dräktig, så kan man göra ultraljud. kostar ca 1000 kr. En del kan palpera (känna) också. När tiken är konstaterat dräktig bör hon få lite extra tillskott så matkontot bruka stiga radikalt. Nu bör man också börja annonsera ut valparna om man inte har alla tingade. Det brukar visa sig att alla vänner som sagt att dom ville ha en valp helt plötsligt inte är så intresserade längre.

När valparna är födda stiger matkontot ytterligare. Första veckorna till den ammande tiken, som behöver i stort sett obegränsat med mat, sedan till valparna. Valparna och tiken skall också maskas av minst 2 gånger, oftast behövs fler innan leverans. Det blir ytterligare semester eller tjänstledigt för tiken och valparna kräver mycket mer tid och omsorg än vad du trodde.

I god tid innan valparna skall levereras skall de registreras och så nära leveransdagen som möjligt skall de veterinärbesiktigas och vaccineras. De skall då vara ID märkta om man inte kommit överens med veterinären att det görs samtidigt. Registrering, veterinärbesiktning och ID märkning kostar car ca 1500 kronor per valp.

Detta är om allt löper normalt, men det kan hända mycket under resans gång. Till exempel kan tiken vägra att para sig med den tilltänkta hanen, då kan det vara bra att ha en ”plan B”. dvs. en annan hane att tillgå. Det kan tillstöta komplikationer under dräktigheten så tiken behöver veterinärvård och kanske tom förlorar sina valpar. Tiken kan också gå tom alltså hon blir inte dräktig. Vid valpningen kan det också tillstöta komplikationer och man måste kanske förlösa tiken med kejsarsnitt. Att ha tiken välförsäkrad är väldigt viktigt annars kan det sluta i en ekonomisk katastrof.

Får sedan tiken en 8-10 valpar så är det inte ovanligt att man får gå kvar med en eller flera osålda i flera veckor. Detta tär både på tid och kassa.

Mitt råd är att ha minst 25000 kronor i kontanta medel innan man börjar planera kullen. De täcker resa, hotell och parningasavgift och mat till tiken den första tiden.

Att föda upp renrasiga valpar är ett stort ansvar, som kostar mycket tid och pengar men som är en underbar hobby. Vill man tjäna pengar skall man syssla med något annat.

​

​

upp»